Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Babel och de tyska socialdemokraterna
angående kapitalismens förvandling till
socialism i kraft av själva sin inneboende ”lag”).
Om marxisterna voro revolutionärer, voro
anarkisterna ”voluntarister”; båda riktningarna
så-go utvecklingens process i denna formel: liberal
kapitalism-revolution-socialism. Det vill säga,
de uppfattade revolutionen som en enda akt,
som förverkligas i ett bestämt ögonblick av
historien för att med ett enda slag avskaffa
det gamla liberalkapitalistiska samhället och i
dess ställe sätta det nya — socialistiska.
Marxisterna sågo underverket i den
kapitalistiska utvecklingens ”egen lag” och i det egna
partiets uppstigande till makten, varefter det
skulle reglera det nya livet med en rad dekret
och förordningar, under det att för de
frihetliga .socialisterna den stora massan av arbetare,
som dittills varit socialdemokrater, borgare
eller indifferenta, i revolutionens ögonblick
plötsligt skulle förvandlas till en
klassmedveten och skapande miassa för att taga itu med
samhällsbygget nedifrån och uppåt.
Gustav Landauer betonade emellertid den
kapitalistiska byggnadens invecklade
struktur och avvisade till och med sin tids
anarkistiska begrepp som alltför mekaniska
förenklingar; de voro också mer eller mindre
auktoritära och saknade en tillräckligt klar
uppfattning om det stora komplex av skapande,
konstruktiva, uppfostrande och förberedande
uppgifter, som rymdes i en verklig frihetlig
rörelse; dessutom underskattade de
kapitalismens livskraftiga förändringsmöjligheter.
Den kapitalistiska expansionen, teknikens
fantastiska utveckling, det alltmera
ogenomträngliga förknippandet av de ekonomiska
relationerna och intressena inom kapitalismen,
medelklassproblemet, de fascistiska rörelserna,
nationalismen, statssocialismens och den
parlamentariska socialismens påtagliga
sammanbrott sedan 1918—1919 kom arbetarrörelsen att
inse, att det sociala problemets lösning icke
var någon så enkel sak. Fastän vi bära ett
stort ansvar för de sociala rörelsernas
sammanbrott sedan år 1917, måste vi lägga
skulden på den auktoritära socialismens och dess
politiska partiers praxis och oduglighet;
likväl kunna vi icke förneka, att vi själva äro
tvungna att göra en stor ansträngning att
bemästra situationen, genom att ställa upp idéer
och metoder, som äro verkligt effektiva, mot
det politisk-sociala kaos vari världen rör sig.
Erfarenheterna av den demokratiska och
reformistiska socialismen i Tyskland samt av den
diktatoriska och extremistiska marxismen i
Ryssland ha visat, att de två statliga
tendenserna icke ha något att skaffa med den sociala
frigörelsen, men — låt oss säga det rent ut
— om Spanien väl bekräftat för oss, att den
direkta aktionen och det syndikalistiska
uppbyggandet nedifrån och uppåt representera
enorma revolutionära värden, så lärde det oss
på samma gång, att det sociala
uppbyggandet i det tjugonde seklet står i samband med
ett otal taktiska problem, vilkas lösning ännu
icke tillräckligt studerats.
1800-talet var den period, då de idéer
upp-stodo, som skulle sättas mot den bestående
ordningen. 1900-talet är den tid, som skall
förverkliga dem. Folken önska se omedelbara
lösningar, eller den väg de kunna gå. Om
den frihetliga rörelsen vill vara mera än
enbart en revolutionär jäsningsprocess, mera än
en stridsmetod, mer än en etisk doktrin om
uppfostran (den bör vara allt detta, men är
kallad att vara mycket mer!), om den önskar
vara en konstruktiv och praktiskt skapande
rörelse, så måste den anpassa sig efter tidens
krav.
Anarkismen, den totala sociala friheten oeh
rättvisan, är vårt mål. Anarkismen
betyder, att alla skola ha möjlighet att upprätta
vilka sociala och ekonomiska relationer som
helst, således att det eventuellt vid sidan av
varandra kan existera många former av socialt
liv samtidigt, utan att de ömsesidigt störa
varandra, eller att någon klass får övermakten
eller någon majoritet förtrycker en minoritet.
Men den uppgift, vi i dag ha framför oss,
är, att de utsugna taga hand om näringslivet,
sådant det är, med hela dess nät av
komplicerade relationer och i opposition till andra
samhällsklasser, vilka äro intresserade i den gamla
ordningen eller tro sig böra bibehålla den utan
att taga hänsyn till den verkliga situationen,
under det att själva proletariatet består av
massor av mänskliga varelser, som sedan ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
