Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina anhöriga, mödrar, hustrur och barn, tills
antalet av på detta sätt mördade uppgick till
400. Under den tid, de röda varit herrar i
Varkuas hade däremot endast 6 vita blivit
dödade.
De vita upprättade över hela landet
ståndrätter för ett hastigt expedierande av sina
besegrade motståndare. I offentliga
rättegångshandlingar 1919 sammanräknades antalet offer
i 73 landskommuner till 6,796 och i 19 städer
till 8,800, tillsammans i runt tal 15,600. Men
vid den tidpunkt, dessa siffror uppgjorts,
saknades ännu uppgifter från 250
landskommuner och 17 städer. Denna regelrätta
nedslakt-r.ing av arbetare godkändes av regeringen och
den militära ledningen. Det var först längre
fram, när masslaktningarna höllo på att
avstanna, som det utfärdades order emot
siaktningarna. Efter de olagliga ståndrätterna
trädde de officiellt tillsatta
”statsförbrytelse-domstolarna” i funktion, vilka stredo mot
grundlagen. Det upprättades fångläger, till
vilka man föste arbetarna. Officiella dokument
bevisa, att man arkebuserade arbetare för
förseelser mot disciplinen. I november 1918 torde
90,000 människor ha tagits till fånga.
Officiellt meddelades den 5 juli, att 72,589 personer
höllos i fångenskap, därav 4,575 kvinnor.
Fånglägren fullpaekades på ett sådant sätt,
att varje fånge endast hade från 6 till 8
kubikmeter luft till förfogande under natten, i
en del fängelser ännu mindre. Då räknades 13
kbm. som minimum i de militära kasernerna.
Dödligheten var i dessa finska fängelser
större än i tsarismens, och det beräknas, att 15,000
fångar ljutit en för tidig död på grund av
den behandling, som kom dem till del. Läggas
dessa 15,000 till det fastställda antalet direkt
nedslaktade, så kommer man till en siffra
betydligt överstigande 30,000. Och då saknas
ännu uppgifter från en stor del av landet.
Några citat från det ”kulturella” Finland
under denna tid ha sitt intresse. De visa
det borgerliga vilddjuret utan smink och mask.
Skriftställaren Umari Kianto skrev i april
1918 i ”Keskisuomalainen”: ”Man kan fråga
sig: varför skonar kriget de kvinnor, som
envar ser och vet representera det allra råaste
element i medborgarkriget?. .. Vid vargjakt
duger just varghonan som måltavla kanske
bättre är hannen, ty jägaren vet, att honan
föder dessa elaka ungar, som man i allan tid
har skada av ... Är det ej galenskap att icke
skjuta vilddjur, som ansätta oss?”
Chefen för de trupper, som erövrat Viborg,
var överste Aarne Sihvo. Även för en del
borgerliga element blevo massavrättningarna i
Viborg (3,000) för mycket. De sände en
deputation till Sihvo och erinrade, att även
fullkomligt oskyldiga människor kanske blevo
avrättade, vartill Sihvo svarade: ”Är en på tio
avrättade skyldig, så är ändamålet vunnet”. I
det han slog knytnäven i bordet yttrade han:
”Jag ångrar ingenting så djupt som det, att
jag vid Tienhaara tog 4,000 fångar i stället för
att skjuta ned dem på stället”.
Hj. H. Procopé i ”Svenska Tidningen” 30
maj 1918: ”Men dödsstraff för de röda ledarna
är ett livsvillkor för hela vårt samhälle”.
Mitt i sommarens nedslaktningskampanj
skrev skalden Bertil Gripenberg i
”Hufvud-stadsbladet” den 25 juli:
”Vi stredo också för att straffets dag
en dag må de brottsliga krossa.
Låt bli att hindra vår vredes slag,
att banditernas bojor lossa!
Ännu ha vi vapen, ännu ha vi män,
De små nationernas öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
