Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inriktning. Sedan 1936 är utrikeshandeln
fur-klarad som en funktion för det offentliga
intresset, som berättigar den korporativa statens
ingripande. Staten har likaledes stort
inflytande på prissättningen, liksom den praktiskt
taget fastställer arbetslönerna. Genom alla
liknande åtgärder närmar man sig mer och mer en
sluten samhällsekonomi.
Sådana äro de organisatoriska medel, med
vilka man vill bygga upp det nya romerska
imperiet. Betraktar man de materiella
grundvalarna för denna uppgift, så måste man
konstatera, att Italien är ett fattigt land i motsats
till Tyskland, vars ”proletära” läge är en
nazistisk uppfinning. Den italienska halvön
saknar nästan fullständigt viktiga och
förstklassiga industriella råämnen. Allenast importen av
fast och flytande bränsle representerar ett
större värde än hela den inländska gruvdriften,
trots att Italien numera besitter en stor
rikedom i Istrias kvicksilvergruvor. Det
förfascistiska Italien hade inriktat sig på frukt-,
grönsaks- och vinodling och köpte hellre sin
säd, där den kunde erhållas till billigare pris.
Även beträffande kapitalutrustningen var
Italien fattigt oeh den största delen av
kapitalbildningen stammade utifrån, från
penningsändningar från de 7 miljoner till Amerika
utvandrade italienarna. Ännu 1929 uppgingo
dessa penningsändningar till 1/7 av den totala
utrikeshandeln. De uppgingo till över två
miljarder lire. En lika stor inkomst bringade
turistväsendet. Sedan dess ha dessa summor
sammankrympt till en fjärdedel. Italien har bara
en rikedom, den svällande befolkningen, som
varje år växer med 400 till 500 tusen
människor. För detta av naturen styvmoderligt
utrustade land ställde man nu målet:
oavhängighet från världsmarknaden beträffande näring
och industriella råämnen, jämställdhet med de
högst utvecklade storstaterna, skapandet av
livsrum för alla italienare, herravälde över
Adriatiska havet, företrädesställning på
Balkan, Medelhavets förvandlande till romerskt
inhav, upprättandet av ett imperium.
Dessa maktpolitiska drömmar kunde endast
förverkligas genom en ekonomisk
reorganisation och genom en oerhörd militär upp-
rustning. För åstadkommandet av detta
krävdes att staten på det ena eller andra sättet
förskaffade sig förfogandet över landets alla
ekonomiska och andra resurser.
Inom jordbruket började man en
genomgripande rationalisering, uppdelande av betydande
storgods, tvångsvis uppodling av ödeland,
torrläggning av sumpmarker, byggandet av
vägar och av moderna städer samt anläggandet av
vatten- oeh elektricitetsverk inom de nya
jordbruksområdena. År 1933 skördade Italien mera
vete än det självt konsumerade, det kunde täcka
4/5 av sitt behov av majs (mot 1/4 1913) och
skördade dubbelt så mycket ris, som man
förbrukade. Avkastningen per hektar ökades. Italien
kunde livnära sig självt. Det blev i detta
avseende oavhängigt av utlandet, en nödvändig
förutsättning för att kunna föra krig och utvidga
sina landområden.
Att på det industriella området genomföra
autarki (självförsörjning) är en helt annan sak.
Den största svårigheten bjuder bränslet.
Trots alla ansträngningar kan man beträffande
kol endast täcka 3 % av landets behov.
Beträffande oljebehovet. kan man endast täcka 1 % av
behovet. Man har gripit till ersättningsmedel,
men med framställning av syntetisk olja,
ben-sol, brännsprit, användandet av träförgasning
Jag försvarar de neutrala mot England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
