Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de anarkistiska kommunisterna säger han, att
det är ”fåfäng möda att en gång för alla skapa
patentinstitutioner, som automatiskt utesluta
varje möjlighet till utsugning och ockrande. Må
varje generation sörja rätt grundligt för det,
som motsvarar dess anda; det måste också
senare finnas orsaker kvar för revolutioner.”
Rättvisan mellan människorna, menar
Landauer, beror på den anda, som råder bland dem.
Då denna aldrig kan förbli stabil, så finnes det
ingen möjlighet att en gång för alla trolla
fram himmelriket på jorden. Av denna orsak
upphör praktiskt taget aldrig de frihetliga
socialisternas verksamhet, men den börjar icke
heller först i en revolutionär situation, utan i
varje givet ögonblick. Varje generation har
sina särskilda uppgifter, varav följer, att den
frihetliga socialismen oavlåtligt, behöver en ny
formulering.
Som exempel, för vad han vill, citerar
Landauer i sitt ”upprop” de bibliska satserna
om judarnas ”jubelår” som ha följande lydelse:
”Och I skolen helga vart femtionde år och
proklamera ett fri-år över landet för alla, som
där bo; ty det är edert jubelår; då skall envar
hos eder åter komma, till sitt gods och till sin
släkt.” Härtill anmärker Landauer:
”Upproret som författning, omgestaltningen
och omvandlingen som en gång för alla
förutsedd regel, ordningen genom anden som
föresats — det var det stora och heliga i denna
mosaiska samhällsordning. Det behöva vi
återigen: en nyreglering och omvälvning genom
anden, som icke fastställer ting och
institutioner som slutgiltiga, utan en nyreglering och
omvälvning som förklarar sig själv permanent.
Revolutionen måste vara något, som hör till
vår samhällsordning — det måste bli
grundvalen för vår författning.”
Landauer fordrade, att förverkligandet av den
sociala rättvisan, socialismens
genomförande, skall vara syftet och ändamålet med varje
ingripande av socialisterna. Men han kritiserade
sina kamraters uppfattning, vilka trodde på
en en gång för alla genomförd, definitiv social
revolution. I en artikel om de revolutionära
striderna, i Mexico (”Sozialist” i augusti 1914)
säger han därom:
”En social revolution låter sig icke
genomföra, icke ens liberalerna i Mexico ha gjort
den; de ha endast lyckligt gjort sig till verktyg
åt politiska revolutionärer, och ha under
revolutionen i sin tur gjort dessa politiker till sina
egna verktyg för den socialistiska
expropria-tionen. I den stora sociala omvälvningen, som
kommer att ge folken en ny form av samhälle,
skola kanske revolutioner såsom episoder av
avgörande art ieke utebli, men den sociala
revolutionen som helhet inskränker sig icke på
långt när till ’revolutionen’.. .”
Av Landauers begrepp om revolutionen
framgick för honom, att de frihetliga socialisternas
aktion ieke kunde bestå i blotta negerandet
(förnekandet) av det bestående och i
predikandet av en kommande slutrevolution. Han såg
social-konstruktiva mutidsuppgifter, i vilka
enligt hans åsikt låg förberedandet av senare
vittgående experiment i perioder av revolutionär
omvälvning. Detsamma gällde för honom
beträffande ställningstagandet till de politiska
tidsfrågorna. I en artikel om den gamle tyske
diktaren Johann Fischer, "Det lyckliga
skeppet” (1912) undersökte Landauer frågan, om
ooh i vad mån den social-revolutionära kampen
är internationell, och han sade där, att han
avvisar ras- och blodfilosoferna, men icke
desto mindre erkänner folken som särskilda
språk- och kulturgrupper. Trots allt äro
naturligtvis människorna i alla länder lika och den
socialistiska nydaningen är alla folks sak, men
också nationen är ett faktum.:
"Denna likhet, denna jämvikt i olikheten,
denna sammanbindande egenskap mellan
landsmän och denna gemensamma anda är något
faktiskt bestående. — Förbise icke detta., — ni
frihetliga och socialister! Socialism; frihet oeh
rättvisa kan endast skapas bland sådana, som
av gammalt höra samman, socialismen kommer
ioke att skapas abstrakt, utan i konkret
mångfald, allt. efter folkharmonierna. Ooh icke
heller folkförbrödringen är något, som kommer på
en gång och konfyst för hela mänskligheten,
utan något som måste skapas brokigt och
mångfaldigt inom de bestämda gränser, som uppstå
av fakta i rum och tid, som framgå ur
geografiska och historiska förhållanden.”
Av denna inställning resulterar naturligtvis
en hållning gentemot temporära tidsfrågor,
som är mycket olik en abstrakt
internationalistisk revolutionspredikan. Landauer var av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
