Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Centralbankerna i de erövrade länderna
tvingades av ocknpationsmyndigheterna att inköpa
alla riksmarksedlar och överlämna dem till de
tyska myndigheterna utan ersättning.
De tyska, ockupationsmyndighetema ha satt
i’ omlopp oerhörda massor
Reichskreditkassen-mark, marksedlar som inte ha något värde i
Tyskland. Reichskreditkasse öppnade filialer och
utgav dessa sedlar, dels som betalning för varor,
som inköpts av de tyska myndigheterna, dels
som avlöning till do tyska soldaterna, vilka
sedan använde dem till inköp av varor. Sådana
sedlar ha satts i omlopp för miljarder.
Liksom beträffande riksmarken äro bankerna i de
ockuperade länderna nödsakade att inlösa dem.
Tyskarna betala en stor del av sina
rekvisitioner med rekvisitionssedlar eller
kreditbevis, som de lovat att kontant inlösa efter kriget.
Centralbankerna ha nödgats diskontera dessa
infrusna fordringar.
Tyskarna låta de ockuperade ländernas
industrier arbeta för tyska armén, men dessa
få ieke betalning för de levererade varorna förr
än efter kriget. Bankerna tvingas att
finansiera dessa industrier. De fordringar, som
härigenom uppstå på tredje riket, läggas till de
övriga fordringarna eller förvandlas till
långfristiga lån på Berlins ”begäran”.
Centralbankerna i de ockuperade länderna bli nödsakade
att utgiva egna sedlar för att kunna inlösa de
tyska, vilket framkallar stark inflation, som
tyskarna dra nytta av.
Den tyska regeringen har ålagt de ockuperade
länderna väldiga ockupationskostnader. Till
Frankrike sändes massor av trupper, som icke
voro ockupationstrupper, utan förberedde
anfall på England. Även dessa truppers
underhåll kom på ockupationskostnadema.
Frankrike fick till en början betala 400 miljoner
francs om dagen eller 20 miljoner riksmark,
en större börda för Frankrike än de tyska
ska-deståndsbetalningarna enligt Dawesplanen voro
för Tyskland. Allt detta har framkallat en
våldsam inflation.
Genom dessa metoder lägga sig tyskarna till
med de varor, som produceras i de ockuperade
länderna, utan någon kostnad för Tyskland.
De varor, som exporteras till Tyskland, betalas
icke med motsvarande tysk export. De skulder,
som uppstå, komma naturligtvis aldrig att be-
talas. De komma att uppvägas med
skadeståndskrav eller avskrivas eller kvarstå i
obegränsad tid. Detta slags nyordning är till stor
fördel för Tyskland och ingenting annat än
en metod att utsuga och brandskatta andra
länder.
De rekordsvindlande penningexpertema fingo
med erövringen av halva Europa ett nytt
område att använda sin säregna begåvning på.
De skapade oordning överallt, där det förut
varit ordning. Det lyckades dem att hålla den
officiella kursen på riksmarken stabil,
därigenom att de inställde alla betalningar till
utlandet. De vägrade att betala skulderna till
utlandet, då detta kunnat framkalla depreciering.
Däremot tvekade de icke att i de ockuperade
länderna framkalla denna depreciering, som de
sökte undvika hemma, och som de fördömde
principiellt.
I de ockuperade länderna fastställde de tyska
myndigheterna en övervärderad valutakurs
för de riksmarksedlar, de tyska trupperna
använde som betalning. Denna uppvärdering
av riksmarken var ett finurligt medel att skaffa
sig kommersiella förmåner på de ockuperades
bekostnad. Därmed uppmuntrade man tysk
import från de ockuperade i stället för att
uppmuntra tysk export. Enligt de avtal, som
in-gåtts, kunde de till Tyskland exporterande
länderna endast få betalt genom att köpa tyska
varor. Då de sydösteuropeiska länderna
exporterade stora mängder varor till Tyskland, måste
do anstränga sig att öka sin import, trots att
valutakursen var till nackdel för dem till följd
av den tyska devalveringen av deras valutor.
Genom uppvärdering av riksmarken kunde
tyskarna erhålla mera varor utifrån mot mindre
export.
Idet sista frivilliga handelsavtalet, Rumänien
ingått med Tyskland, hade riksmarkens värde
fastställts till 50 lei, fastän tyskarna yrkat,
att marken skulle värderas till 75 lei. Så
snart det tyska trupperna intågat i Rumänien,
uppvärderades marken till de omstridda 75 lei.
Även i andra av Tyskland kontrollerade länder
har man uppvärderat marken på samma sätt.
I Frankrike följde som resultat, att
fransmännen vägrade ta emot riksmarken som betalning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
