Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underklassens talan. För sent giek det upp
för många, att en socialistisk arbetare var inte
precis detsamma som en socialistisk
parlamentsledamot. I stället för att socialisera parlament
och stat, så ledde arbetarnas valdeltagande
till att ”socialisterna” slukades av den
borgerliga staten.
Kanske man kan säga, att även liberalismens
idé byggde på tanken att skapa ett
samhällstillstånd, där den enskilde individen erhöll
största möjliga frihet, i varje fall kunna väl
knappast liberalismens förespråkare lastas
för, att deras filosofiska betraktelser på ett
så hänsynslöst sätt utnyttjades av ett litet fåtal
rikemän. Den parodi på liberalism, som
kulminerade i kapitalistisk utsugning och
mass-fattigdom, skulle så rättas till och förnyas av
den socialistiska rörelsen. Under hela denna
tid stod alltså striden för eller omkring den
ekonomiska friheten. Med frihet har man då
menat, att den enskilda människan måste
tillförsäkras vissa oförytterliga rättigheter, som
ingenting i världen kunde fråntaga henne.
Liberalismen var ett sådant försök, men ett
misslyckat. Socialismen var ett betydligt
konsekventare och kraftigare sådant, men även
detta har hittills misslyckats tack vare felaktiga
metoder. Avsikten var i alla fall den allra
bästa: att göra det trivsamt och frihetligt för
folken och individerna, att låta den
industriella expansionen och den vetenskapliga
utvecklingen bli tillgänglig för alla och en var.
Men denna uppfattning om den personliga
frihetens stora värde fick inte ensam vara
avgörande. På den senare tiden ha olika
idériktningar gjort sig gällande, idériktningar,
som till skillnad från de liberalistiska och
socialistiska ansett, att den enskilde individen
inte har några rättigheter. För dessa ideologer
står staten ensam på önskelistan, när det
gäller frihet. Individerna äro till för att skapa
en stark stat. Som argument för denna
egentligen groteska idé anför man gärna, att staten
är det stora hela och att statens bästa alltså
blir samtliga innevånares bästa. Men vad som
är bäst för det allmänna skall -— enligt denna
totalitära grundsyn -— avgöras, inte av folket
eller individerna, utan av statens ledning eller
ledare. Att till varje pris lyda staten och stats-
ledningen är idealtillståndet inom ett dylikt
totalitärt system. Den enskilde får inte föra
någon opposition, får inte diskutera eller
ifrågasätta någon åtgärd, som den höga och
heliga staten företager.
Denna moderna totalitära samhällssyn
vänder sig också i full konsekvens mot såväl
den gamla manchesterliberalismen och dess
ekonomiska frihet som mot den socialistiska
uppfattningen om ekonomisk frihet byggd på
jämställighet oc-h rättvisa. Den totalitära
statsfilosofien har helt enkelt suddat ut hela
begreppet om individuell frihet från sitt
nyord-ningsprogram.
Det torde nämligen förhålla sig på det viset,
att avhängig och beroende av ekonomisk frihet
är all annan individuell frihet. Striden mellan
diktatur och demokrati är därför ingenting
annat än striden mellan frihet och slaveri. I
de totalitära länderna existerar ingen
ekonomisk frihet och utan ekonomisk frihet är övrig
frihet mer än relativ. Med andra ord: man är
på marsch mot det totala slaveriet.
Det är vidare ett faktum, att de stater, som
just nu äro de främsta representanterna för
totalitarismen, också äro expansionshungriga
stater, medan däremot de, som bekänna sig till
demokratin, åtminstone inte öppet demonstrera
en dylik expansiv hunger.
Det nuvarande kriget är ett krig om
världsmarknaden och kontrollen av denna.
Dessutom är det ett krig mellan demokrati och
diktatur. I denna kraftmätning ha de totalitära
staterna åtminstone ett formellt försprång: de
äga envåldssystemets snabbhet och diktaturens
effektivitet. Detta försprång är egentligen
endast av konstlad natur och kommer kanske
en gång rent av att bli den tuva, som stjälper
hela det totalitära lasset. Kommenderade
varelser komma visserligen fortare i väg vid starten,
men löpa sämre och viljelösare än de, som
frivilligt sträva fram mot målet.
I varje fall har- den krigiska effektiviteten
hos de totalitära nationerna framkallat en
önskan och ett behov hos demokratierna att
uppnå samma mått av effektivitet och
snabbhet. Detta gäller inte minst förhållandena på
produktionslivets och det ekonomiska fältets
område. Alldeles självfallet förresten, då del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
