Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dominerande arbetarrörelsens ekonomer — när
de äntligen skola ta i tu med problemet:
socialismen och friheten — göra detta genom att
gå ifrån socialismen och samtidigt garantera
ekonomisk frihet åt överklassen under statens
kontroll.
Det vittnar som sagt om en oerhört billig
psykologisk blick för de reella krafter, som
hittills fört socialismen framåt.
Resultatet av den undersökning vi hittills
gjort ger vid handen, att såväl liberalism
som socialdemokrati se fram mot ett
framtidens samhällstillstånd, där visserligen
kapitalismen skall finnas och frodas, men där dock
statens makt är i ständig tillväxt. Håller man
emellertid fast vid, att arbetarklassen
fortfarande känner sig som utsugna lönesla.var, så
kommer man till det resultatet, att denna
statens maktfullkomlighet kommer att utlösa
missnöje och motåtgärder. Det är just arbetarnas
förmåga att hävda sin frihetslidelse och sin
rätt att gå fria från ekonomisk utsugning, som
blir utslagsgivande för den betydelse,
syndikalismen kommer att få i framtidens idédebatt.
Klart är emellertid redan nu, att
socialdemokratins framtidsprogram inte på något sätt
kommer att tillfredsställa arbetarnas
socialistiska frihetskrav. Det kommer inte heller att
få någon reell likhet med socialism. Däremot
har det vissa likheter med det korporativa
program, som fascism och nazism representerar.
I dessa totalitära länder stå också de privata
företagarna under den fascistiska statens
kontroll. Så göra också fackföreningarna.
Likheten med det totalitära systemet ligger
också i statens växande makt. Och staten har
ingenting med socialism att göra. Hyser man
den uppfattningen, att statssocialismen —■
statens absoluta maktställning — är en fara för
den personliga friheten, en sak som
händelseutvecklingen bl. a. i Ryssland klart ger vid
handen, då måste denna fara förefinnas i precis
samma utsträckning för arbetarnas
vidkommande under ett samhällstillstånd, som
visserligen ger en viss rörelsefrihet åt företagarna,
men som länkar arbetarnas öden vid en
makt-besittande statsinstitution.
För att kunna föra folkens talan gentemot
kapitalismen måste den socialistiska staten vara
utrustad med mycket vittgående fullmakter,
inte minst över arbetarnas fackliga organisa-
tioner. Den arbetande klassens ekonomiska
organisationer komma att blr ett -instrument i
statens hand och staten kommer inte att tillåta
någon självkamp från detta håll.
Bestämmanderätten kommer att fördelas mellan staten och
kapitalismen. I och med statens växande makt
behöver denna institution ökat antal
funktionärer till sitt förfogande, vilket betyder en
icke produktiv börda på folket. Staten behöver
också utöka sin polismakt och sin
ämbetsverksamhet. Statens grepp och kontroll över radio
oeh upplysningsverksamhet blir allt större och
därmed minskas i motsvarande grad folkets
opinionsbildande verksamhet. I stället för vad
man åsyftade med sitt program: att
sammanföra socialismen och friheten, har man lyckats
med något helt annat: att sammanföra
statskapitalism med privatkapitalism och ställa
friheten för stora flertalet av människorna på
avskrivning.
Som bekant har det nuvarande
parlamentariska systemet mycket litet med demokrati
och frihet att göra. Det inskräAer sig till att
folken tillåtas med vissa mellanrum välja sina
förmyndare, och enbart detta sakförhållande
bevisar att friheten är hårt trängd inom ett
dylikt tillstånd. Att detta till trots har
existerat en viss demokrati och också en viss
frihet, är mindre en följd av parlamentets
demokratiska karaktär och mera en följd av de
folkliga organisationernas självverksamhet. Man
kan uttrycka förhållandet så: det är inte tack
vare förekomsten av lagbestämmelser, som
denna demokrati existerar, utan i stället på grund
av att det inte finns eller funnits några
bestämmelser, vilka kunnat läga hinder för
folkens frihetliga verksamhet. Det var
frånvaron av lagar, som skapade denna demokratiska
rörelsefrihet.
När kriget är slut, komma folken att ställas
inför problemet att fortsätta den under kriget
påbörjade vandringen mot statstotalism, och då
komma dessa nysocialistiska ekonomer att få
vind i seglen, eller också att söka sig en annan
väg mot den verkliga socialismen och friheten.
Mycket talar för, att marschen på den
totalitära vägen kommer att fortsätta, men så
alldeles säkert är det ändock inte. Som motvikt
mot en fortsatt vandring mot ofriheten måste
man räkna med en eftertankens period efter
kriget. Det skulle egentligen vara ganska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
