Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nism till statskapitalism som grundval för en
genomtänkt industrialisering” (vår kurs.)!
Upplösningen av Komintem och
Moskva-kon-ferensen ha, var för sig, bestyrkt det faktum,
att man både från ryskt och från
borgerligt-kapitalistiskt håll numera funnit den
realpolitiska sammanlevnadsform, i vars hägn
samarbetet på jämställd fot kan utveckla sig och
blomstra.
Det får bokföras som uppseendeväckande
men också karakteristiskt, att t. ex. i
Sverges offentliga liv under senare tid icke
blott hr Åman, som fackföreningsrepresentant,
och hr Branting, som talesman för den alltid
med stalinismen koketterande
salongsbolsjevi-kiska falangen inom socialdemokratin,
efterlyst ett bättre samarbete med Sovjet; utan
också från företagarhåll har ett livligt
intresse för utvidgade svensk-ryska
handelsförbindelser yppats. Å de senare kretsarnas vägnar
har utan tvivel den märkliga artikel
tillkommit, som hr Thor Brunius,
redaktionssekreteraren i arbetsgivareföreningens tidning,
offentliggjort i Handelstidningen under den
chockerande ironiska rubriken ”Faran från öster”.
Artikeln har, som naturligt är, uppkallat våra
hemmanassars vrede och de ha med den
ointelligenta demagogi, som utmärker deras
polemik, genast stämplat Brunius som —
bolsjevik! I själva verket har B. varnat borgerliga
realpolitiker och inte minst affärsfolk för
vidskepliga föreställningar och
politiskt-ideologi-ska fördomar. i fråga om den ryska statens
”farlighet” för den borgerliga världens
bestånd och på grund av en del oomkullrunkeliga
nationalekonomiska faktorer kommit till den
insikten, att en fördjupning av de
svensk-ryska relationerna ”väl trots alla politiska
in-cidenser måste bli ett viktigt led i vår
freds-planering”. B. omnämner sedan också
exportindustriernas beredvillighet att medverka till
bildandet av ett ryskt institut vid Stockholms
högskola. Fortsättningen av artikeln be vi få
citera oavkortad. Den ger nämligen ett
intressant belägg för vår nyss yppade uppfattning,
att de borgerliga politikernas och
nationalekonomernas benägenhet till samarbete med
det -— märk väl! •—- även militärt
framgångsrika Ryssland stigit i kapp med Stalins
avyttring av det socialistiska ”bråtet”. Hr Thor
Brunius skriver sålunda:
”Men denna nya (!) strävan att komma
i bättre kontakt med Sovjet ekonomiskt och
kulturellt måste förenas med större
förståelse för och kännedom om
sovjetförhållan-den än den breda allmänheten i Sverge kan
antas utan vidare benägen för. Genom
bristande eller missvisande informationer, ofta
även förmedlade av underhaltiga
sovjetagenter, är okunnigheten nämligen otillåt
-ligt stor, och fortfarande tycks man även i
s. k. bildade kretsar föreställa sig
Sovjetunionen som ett asiatiskt barbarland och
inte som en modern industristat, vars
tekniska civilisation säkerligen kommer att bilda
grunden till en andlig odling i nivå med
västerlandets.”
Man behöver inte äga större fantasi för att
kunna föreställa sig, hur man —
samtidigt som nazidrängarna avsiktligt missförstå
resonemanget i fråga och förvränga dess
innebörd —- på kommunistiskt håll skall komma
att slå mynt av denne borgerlige skribents
tillförlitliga vittnesbörd om ändrade politiska
väderleksförhållanden. Det är mycket svårt att
tillvita Brunius några som helst Ex.
R.-kvaliteter. Hans stämma är den erfarne borgerlige
affärsmannens och nationalekonomens, som
kyligt avväger och kalkylerar. Det socialistiskt
avväpnade Ryssland är en välkommen
bundsförvant — kanske döljer sig bakom den
inställningen, som numera är tämligen typisk
för en bredare, medvetet borgerlig opinion,
den en smula naiva förhoppningen att också
kunna utnyttja de stärkta
handelsförbindelserna med Sovjet till en uppfostran i
europeisk-demokratisk anda. Stalin som den diktator
och samtidigt den statsman och den
”demokratiska auktoritet”, som vid krigets slut
kommer att överleva sin egen diktatur -— det är i
dagens läge en faktor av betydelse för det
kommande fredsarbetet. Ty även i London
och Washington domineras alla framtidsplaner
av de blivande förbindelserna med
Sovjetunionen. ”Längre bort ligger samförstånd med
Sovjetunionen och gemensamt
upprätthållande av Tysklands blivande status eller — det
tredje världskriget” — detta perspektiv
föresvävar en annan borgerlig skribent, Joh:s
Wickman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
