Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är långt ifrån att ha upptäckt några
slutgiltiga resultat eller rättare sagt nya
arbetshypoteser (ty det finns inte några slutgiltiga
resultat för socialvetenskapen och inte heller
några eviga socialistiska sanningar).
Den just nu i Sverge så mycket
omdiskuterade Koestler (se hans Yogin och
kommissarien, men även tidigare verk) hör också
hemma i vårt sammanhang. För en frihetlig
socialist som läst några rader av Proudhon,
Baku-nin, Landauer eller Rocker förefaller förstås
hans (mycket välkomna och stimulerande)
kritik av marxismen inte helt så sensationell som
för mången annan samtida.
Vi lever i en upplösningens epok, och ingen
tänkande människa behöver låta sig avskräckas
ifrån att delta i sökandet efter nya
möjligheter för socialismen ondast av fruktan för
några gamla sanningars sammanbrott. Det behövs
förstås ett klart motiv, en kompass för den
som söker arbeta för socialismens förnyelse,
och denna grundlinje kan endast vara den
obrottsliga viljan att gå in för samhällets
förfördelade och förtryckta skikt samt att söka
deras sociala befrielse och orättvisornas
avskaffande på frihetens väg. Detta är fullt
tillräckligt för att inte förlora sig själv inför
problemens invecklade mångfald och samtidens
andliga förvirring.
Då och då träffar man på någon tänkare
eller någon grupp som försöker kombinera
vitt kritiska ställningstaganden till
världskrisen och den traditionella socialismen med
utkastet till en ny syntes eller ett helt
sammanhängande program. Eftersom krisen till sin
natur är internationell måste vi i alla länder
söka efter symptom på den förnyelseprocess
som vi här i landet på vårt eget sätt deltar i.
Det är helt omöjligt att i dag diskutera
socialismens grundfrågor utan intim kontakt med
de kretsar som i hela världen befattar sig med
samma frågor-. Anledningen till dessa
betraktelser är för författaren en belgisk tidskrift
som i några exemplar kommit hit och som
heter Les cahiers socialistes (Socialistiska
tidskriften, fritt översatt) och tycks vara
utgiven av en krets erfarna och marxistiskt
skolade belgiska socialister. I nummer 1 av
tidskriften, utkommet i november månad 1944,
framlägger de ett programutkast som beteck-
nande nog presenteras under rubriken
Manifest till människorna med god vilja. Viljan som
avses är alla de mänskliga krafter som
beslutsamt och medvetet går in för en verklig social
nydaning. I själva formuleringen kommer till
uttryck att manifestets författare inte litar på
några självverksamma sociala utvecklingslagar
och inte heller önskar hänvända sig
uteslutande till en bestämd social klass (även om, vilket
manifestets innehåll utvisar, deras strävanden
gäller arbetets befrielse). Därmed är redan en
huvudtankegång utstakad som sedan
genomföres i manifestets olika avsnitt. Vi tänker här
inte följa det föreliggande utkastet i alla
detaljer, utan endast framanalysera en enda
linje som går igenom det hela och bildar röda
tråden i författarnas socialuppfattning.
Dessa tankar visar att den grupp som står bakom
manifestet, helt frigjort sig från den klassiska
marxismens typiska misstag och närmat sig en
konstruktiv frihetlig uppfattning, även om de
icke lielt delar våra syndikalistiska
uppfattningar. Som syndikalist har man en del att
invända mot den belgiska gruppens teoretiska
formler och även dess programmatiska krav,
men å andra sidan är det ju inte helt uteslutet
att även en syndikalist lär sig något av andras
tankar och idéernas sammandrabbning med
verkligheten. Den spanska syndikalistiska
rörelsens taktiska diskussion t. ex. går inte att,
förklara med att några individer inom
rörelsen av personliga skäl, vare det på grund av
dålig karaktär eller dumhet, delvis överger
äldre uppfattningar; krisen är i själva verket
ett symptom på att rörelsen inträtt i en ny fas
av sin utveckling.
Manifestet liar ott förord, där dess
undertecknare fastslår sin utgångspunkt som
består i ställningstagandet mot tidens totalitära
strömningar som "nästan oundvikligt måste
följa efter liberalkapitalismen". Denna
formulering är förstås ohållbar; antingen är
totalismen endast en möjlighet bland flera eller
också oundviklig; "nästan oundviklig" kan den
inte vara. Men, heter det i samma förord,
manifestets tankar och lösningsförslag betraktas
inte som definitiva; undertecknarnas avsikt är
det däremot att "delta i skapandet av en bred
och fruktbar idé- och aktionsrörelse", och "Les
cahiers socialistes" är bara ett uttryck av denna
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
