Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftersträvade rörelse bland andra som syftar
till samma mål. Det är endast naturligt att
författarna ibland råkar i motsättning till
sina egna nya insikter som inte i alla punkter
genomföres med samma konsekvens.
Manifestet behandlar i sina första avsnitt
"liberalkapitalismens kris" och försöken att
lösa den i den ena eller andra nationella
kapitalismens intresse medelst imperialistiska
metoder. Mot dessa tendenser sätter manifestet
den "socialistiska lösningen" som syftar på att
utöka massornas inflytande i stället för att
föra maktstrider om marknaderna.
Motsättningen mellan de olika mänskliga intressena kan
endast likvideras genom att "arbetarna själva
tar produktionen i sina händer och på detta
sätt sammansmälter producenternas och
konsumenternas sak". Formeln är starkt förenklad
men uttrycker den frihetliga socialismens
grundsanning som också syndikalismeu
bekänner sig till; för att utforma tesen till ett
program behövdes det förstås en ständig
ekonomisk analys som tillåter dess användning på
verkligheten i alla dess skiftande nyanser —
en uppgift vars försummelse gör den i och för
sig goda tesen till en tom doktrinär formel.
Manifestet kritiserar sedan den fascistiska
"lösningen" på kapitalismens problem,
men framhåller också "de revolutionära
krafternas svaghet" som är följden av socialismens
och arbetarinternationalismens praktiska
bankrutt. Arbetarrörelsens ursprungliga ideal har
bleknat, ingen tror längre på något
"socialistiskt paradis". Den intellektuella världens kris
motsvarar arbetarrörelsens. Förvirring råder
hos den andliga "eliten". En del
framstegsvänliga intellektuella nöjde sig i världskrisens
tecken med att rekommendera "det minsta
onda" i form av den gamla demokratins
ödesdigra halvheter, medan andra t. o. m. godkänt
den fascistiska nyordningen; en tredje grupp
avböjde att befatta sig med "politik"
överhuvud. Återstår de revolutionära militauterna,
vilka enligt manifestet sönderfaller i två
kategorier: de som har blivit konservativa och till
varje pris håller fast vid den borgerliga
demokratin, och en andra grupp som av rädslan att
bli den socialistiska traditionen otrogen
hamnar i revolutionär skolastik, i meningslöst och
verklighetsfrämmande hårklyveri: fasthållan-
det vid slagord ersätter hos dem tänkandet och
insamlandet av nya erfarenheter. Dessa
mili-tanter är ott slags revolutionära kyrkofäder.
Manifestförfattarna emellertid anser det vara
nödvändigt att på nytt genomtänka den
revolutionära socialismens grundvalar med hänsyn
till den samtida allmänna utvecklingen.
Marxismen, säger de, har utan tvivel på
ett-avgörande sätt berikat det sociologiska
tänkandet. Mon även om man erkänner värdet i Marx’
historiska undersökningsmetoder och hans
målsättning, måste man i dag fastslå att
Kommunistiska manifestets författare misstagit sig
i många viktiga punkter rörande den
samhälleliga utvecklingen och dess konsekvenser.
Det hänvisas till teorin om
koncentrationsprocessen i jordbruket, till utarmningsteorin, till
profetiorna rörande frihandelns och därmed
internationalismens utbredning m. m.
Principiellt, anser manifestets författare, var Marx’
metod att undersöka sambandet mellan idéerna
och klassläget fruktbar, men det var ett stort
misstag "att reducera alla mänsklighetens
strävanden till enkla personliga intressefrågor".
Förresten finns t. o. m. rent sociologiskt sett
ganska omfattande sociala skikt som inte har
någon klart materiell anledning att önska det
ena eller det andra ekonomiska systemets
seger —• t. ex. de intellektuella. Men även i
största allmänhet kan man säga att människornas
motivkomplex är mycket mer sammansatta och
mycket mindre materiellt betingade än man
länge var frestad att anta under vissa
förenklade lärors inflytande. Riktigheten i att
framhålla de materiella grundvalarnas betydelse för
hela den historiska utvecklingen får inte leda
t.ill en primitiv "determinism" som t. ex.
framställer alla stora personligheter som
exponenter för bestämda materiella klassintressen.
Sammanfattningsvis säger manifestet: "Det
är fullkomligt löjligt att vilja härleda
socialismen från rent vetenskapliga iakttagelser.
Socialismen är resultatet av
sammanstötningen mellan ett moraliskt ideal och den
materiella verkligheten. Såväl idealet som
verkligheten är oumbärliga. Idealet utan materiell bas
blir en utopi, den materiella basen utan ideal
är en ram utan liv, den innebär vissa
möjligheter men inte någon nödvändighet av
förförverkligande." Den marxistiska dialektiken,
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
