Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inhösta resultaten av den amerikanska
företagsamheten. När produktionen kommer i
gång ordentligt på nytt, då kommer
konkurrensen att själv ordna prisregleringen. Fords
lönepolitik under de sista trettio åren bestod
i att höja lönerna och sänka prisen. General
Motors försökte göra detsamma. Och detta
kommer att försiggå på nytt, om industrin får
nya chanser."
Och för att vara konsekvent mot sina nya —
eller kanske gamla — idéer om den fria
marknaden mellan kapital och arbete vände John
Lewis sig stridslysten mot den politik den
nuvarande ledningen för den industriella
organisationen (CIO) för i dag: "Vad mister
Murray och CIO vill", sade John Lewis, "det är
en korporativ stat, i vilken folkets
angelägenheter är reglerade och bestämda genom en
diktaturregering. Vi är motståndare till en sådan
korporativ stat."
Det. kan synas märkvärdigt, att en s. k.
radikal arbetarledare försvarar det
kapitalistiska systemet. I Förenta staterna är detta dock
icke så märkvärdigt. Den fackliga rörelsen där
har i det stora hela taget aldrig haft någon
socialistisk tendens. Landets stora fackliga
organisationer bryr sig icke om sociala idéer
eller att försvara nya samhällsläror. Deras
program är: en god lön för en ordentlig
arbetsdag. Allt annat förkastas av dem såsom
utopiskt. Arbetarens mentalitet är i grunden icke
olik arbetsköparens. Bägge anser den
kapitalistiska regimen bättre än vilken annan
regim som helst, förutsatt att den individuella
friheten respekteras och att det industriella
framsteget möjliggör överflöd av
konsument-artiklar för var och en. Längre går icke deras
strävanden. John Lewis är icke en vit rättika
bland röda rädisor.
Denna antisocialistiska inställning har
förstärkts genom statssocialismens bankrutt. I de
länder, där staten fick kontrollen över det
ekonomiska livet, såsom Tyskland och Italien
under nazismen och fascismen, och som i
Ryssland ännu i dag — har arbetarklassens
ekonomiska läge varit och är även ännu i dag
mycket lägre än i de länder, som har en
privatkapitalistisk regim. Detta är ingen
hemlighet, och arbetaren i Förenta staterna, som jäm-
för sin levnadsstandard med standarden i
Sta-I i n.s "kommunistiska paradis", föredrar sin
egen. Att få högre löner, kortare arbetstid och
vissa sociala förmåner, detta system anser han
vara bättre än de marxistiska teorier, som
lovar honom en tvivelaktig lycksalighet i ett
hypotetiskt samhälle utan klasskillnad.
Detta resonemang, som föres av "mannen
på gatan", har en viss kärna av sanning. Om
det inte finns en annan utväg än
privatkapitalism eller statskapitalism, då föredrar han
den förstnämnda. Men detta betyder inte att
privatkapitalismen bjuder en lösning på de
stora problem, som mänskligheten brottas med.
Denna regim är till trots av de tekniska
framstegen långt ifrån fullkomlig. I grund ocli
botten har situationen icke förändrats sedan
förra århundradet, då Henry George skrev i sin
bok "Framåtskridandet och fattigdomen": "Det
är riktigt att i dag njuter den fattigaste saker
som den rikaste icke kunde få för ett sekel
tillbaka; men detta bevisar icke att situationen är
bättre, så länge kapaciteten att erhålla det
nödvändiga icke höjes." De ekonomiska kriserna
fortsätter att hota arbetaren med arbetslöshet,
och nationerna fortsätter att leva under faran
av nya krig. Vi kan icke underlåta att söka
lösningar för dessa sociala missförhållanden. Vi
måste avskaffa privatkapitalismens
orättfärdigheter, utan att bli drabbade av statssocialismens
slaveri.
För Jolin Lewis, som icke är revolutionär, är
saken avgjord, om det garanteras ordentliga
löner åt arbetarna genom kollektivavtal. Allt
övrigt kommer enligt hans uppfattning att ordnas
genom krafternas fria spel i
konkurrenskampen. Så har det varit i det förflutna, ocli
därför skall det även vara så i framtiden, anser
Lewis.
Men produktionsstegringen, med vilken Ford
betalade löneökningen, och ändå åstadkom
prissänkning, kan en dag nå sin högsta etapp.
1 vissa industrier har detta redan hänt. Om detta
hände i alla industrier, då kommer problemet
att visa sig i hela sin nakenhet. Arbetarna
kommer att fordra förbättrade levnadsvillkor även
i framtiden. Arbetsköparna blir inte villiga att
betala löneökningen ur egna fickor. Kan då
problemet lösas under den privatkapitalistiska
regimen ? Allt tyder på att så icke är fallet.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
