Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om de kommer för sent eller maskar.
Sjukdomsersättning gjordes beroende av
anställningstiden, så att ingen fick sjukersättning de
första sex månaderna på en arbetsplats. Och
tilt "full sjukersättning" kommer man först
när man under lång tid arbetat på en och
samma plats. Samtidigt avskaffades
sexda-garsveekan och sjutimmarsdagen, ackorden
skars ned och produktionsnormerna höjdes så
att arbetstiden ökades med • 15 procent utan
ökning av lönen. Arbetare som ieke kunde
fylla sin individuella produktionskvot fick
avdrag, vilket drabbade 32 procent av
arbetarna. Skyddslagstiftningen för kvinnor och
ungdom avskaffades för att de skulle kunna
åläggas övertids- och nattarbete. Allt detta skedde
före kriget. Därefter ställdes all industri
under krigslagarna. Frånvaro, mäskning och
vårdslöshet kunde bestraffas med döden.
Htir har det varit möjligt att beröva
arbetarna deras mänskliga rättigheter, att sänka
deras levnadsstandard samtidigt med
uppkomsten av en lyxklass i ett land med
"proletariatets diktatur?" I Ryssland råder
enpartisystem. Sovjetväljaren har bara att säga ja
eller nej till de kandidater, som utses
ovanifrån. De flesta kandidater väljs vid öppna
möten och att rösta emot har sina risker. Det
finns ingen laglig opposition och ingen fri
press, inga medel att påverka de styrande..
Första tiden efter revolutionen övade
fackföreningarna genom fabrikskommittéerna och
kontrollkommissionerna faktiskt kontroll över
landets ekonomiska resurser och räddade det
från kaos och sammanbrott. Under NEP
förlorade de sina positioner i den statliga
ekonomin men förblev väktare av arbetarnas
omedelbara intressen. När den första
femårsplanen kom uppgick fackorganisationerna i
statsbyråkratin. Deras uppgifter blev nu icke
att tillvarata arbetarnas, utan statens,
arbetsköparens intressen, att stärka arbetsdisciplinen,
att befrämja arbetseffektiviteten. De blev ett
redskap till betvingandet av arbetarna.
Följaktligen har de flesta av de
bestraffningsbe-stämmelser som omnämnts här ovan därför
officiellt godkänts av de till statsorgan
omvandlade fackorganisationerna. Arbetslagania har
därför följande inledning: "I enlighet med
förslag från Unionens centrala
fackföreningsråd påbjuder USSR:s Högsta Råds presidium
att ..."
Sovjets fackföreningar är organiserade efter
korporativt mönster och omfattar ett företags
hela stab "vare sig det gäller direktörer,
chefer eller hjälpgummor". Yalen hålls vid
fabriksmötena med listor, som upprättas av
distriktsrådets, regionalrådets etc. exekutiv och
avgöres genom handräckning en bloc. Deras
program sammanfattas i två av de mest
framträdande ledarnas ord:
"Fastställandet av löneskalorna måste helt
överlåtas åt industriledarna. Dessa senare
måste uppgöra normerna . . ." (Andrejev i
Prav-da 29/12 -35).
"En riktig avvägning av lönerna och en
reglering av arbetsbehovet fordrar att
industriledarna ocli de tekniska cheferna får det
omedelbara avgörandet härvidlag . . . (Arbetarna)
får inte försvara sig mot sin företagsledning.
Det är absolut fel. Det är att undergräva de
administrativa organen. Det är
vänsteropportunistisk snedvridenhet, det är att utplåna den
individuella auktoriteten och att blanda sig i
administrationen . . ." (Weinberg i Trud 8/7
-33).
Redan härav kan man förstå, vilken
"industriell demokrati" som är rådande i Ryssland!
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
