Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, medan den andra söker efter federalistiska
verksamhetsmöjligheter som politiskt aktivt
fri-hetligt parti. På FAI:s kongress i Carrara den
15 september 1945 framförde Carlo Andreoni
dess idéer. Italien, fastslog han som
"Sparta-kus-Unionens" delegat, har att välja mellan
en totalitär regim i stil med Rysslands och
någon frihetlig lösning. Anarkisterna skulle
bilda ett arbetarparti som sammanfattar alla
strävanden till det sistnämnda målet.
Kongressen i Carrara förenar alla landets krafter som
lidelsefullt eftersträvar social revolution och
frihet i ordets vidaste betydelse. Men den
klassiska anarkismen — menade Andreoni —
har något "orörligt" över sig, en viss
traditionalism som hindrar dess utveckling till
folkrörelse. I Norditalien har en del kamrater bildat
Federazione Comunista Libertaria dell’ Alta
Italia som uttryck för dessa tankar. Deras
rörelse syftar på en revision av idéerna och
taktiken, på förnyelse och framsteg i frihetlig
riktning. Här på Carrara-kongressen, slutade
Andreoni, konfronteras på sätt och vis den
anarkistiska "religionen" med den anarkistiska
"politiken". Inledningen citerar sedan
Mala-testas varnande ord mot övertron på det
"in-surrektionella" revolutionära exemplet.
Milano-teserna bildar ett dokument på 10 sidor som vi
här endast sammanfattningsvis kan framställa.
De utgår ifrån att den frihetliga socialismen
bildar en motpol till marxismen,
socialdemokratien och bolsjevismen. Den
socialdemokratiska opportunismen och den kommunistiska
totalismen behärskar fortfarande massorna som
inte utan vidare kan förstå anarkismens ideal och
krav. Under de gångna årtiondenas
revolutionära situationer har anarkisterna i stort sett
misslyckats med sina försök att förvandla sin
rörelse till en verklig folkrörelse. Endast i
Spanien har de kunnat bli en avgörande faktor,
framförallt under inbördeskriget då de
"offrade formen för att rädda innehållet" i idéerna.
De förstod vad anarkismen i allmänhet hittills
inte begripit, att varje revolutionär situation
endast och uteslutande ställer folket för två
möjligheter: antingen övertar ett parti
revolutionens ledning eller inget parti; i detta fall
måste försöket göras mod en revolutionär
demokrati, vilket CNT gjorde. En sådan
demokrati är inte liktydig med anarkin, d. v. s. en
helt fri, federalistisk ordning i överensstäm-
melse med den rena frihetens och harmonins
ideal. Men den gör det möjligt att överleva som
frihetlig rörelse och influera den verkliga
utvecklingen. I Italien måste vi i dag skapa "den
frihetliga revolutionens stora parti" för att
förfoga över en maktkoncentration som
möjliggör en revolutionär demokrati samt effektivt
kan förhindra utvecklingen till bolsjevismen.
Italien står i dag inför en rad demokratiska
och sociala reorgariisationsproblem som inte
får vara likgiltiga för anarkisterna. De måste
tvärtom gå in för de radikalaste och
frihetli-gaste lösningarna på alla områden som är
möjliga utan att tillgripa diktatur. I donna anda
kräver Milanoteserna ett medvetet arbete inom
CGIL, den reformistiska fackföreningsrörelsen,
samt den frihetliga rörelsens direkta
deltagande i de "administrativa valen", d. v. s.
kommunalvalen. Att inte endast värna utan också
ansvarigt förverkliga och utvidga den
kommunala självstyrelsen är en av anarkismens
praktiska huvuduppgifter, enligt teserna.
Dagskraven sammanfattas sedan i 12 punkter bland
vilka vi citerar följande:
För en Federativ Republik med största
möjliga politiska och administrativa
decentralisering och utvidgad kommunal självstyrelse
Offentligt val av domare och
polisämbetsmän. Initiativrätt på lagstiftningsområdet för
alla medborgare, efter schweiziskt mönster.
Bildandet av en väpnad folkmilis i stället
för den gamla armén; upplösning av
officerskåren.
Kostnadsfri rättskipning för alla.
Funktionsbegränsning för den centrala
polisen; polisens organisation under
provinsernas och kommunernas kontroll.
Kostnadsfri undervisning, statens skiljande
från kyrkan.
De stora bankernas nationalisering. De
mindre och specialiserade bankerna ska
regionali-seras, provinsialiseras eller kommunaliseras.
Kollektivisering av storgodsen,
storindustrin ocli grosshandeln, på grundval av
arbetarnas och teknikernas självstyrelse och kontroll.
Planekonomi på grundval av
överenskommelser mellan kommunala, regionala och
nationella producent- ocli konsumentkollektiv.
-107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
