Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Arbetarnas läge i det nuvarande Ryssland. Av M. Mratschny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetarnas läge i det nuvarande
Ryssland.
Av M. Mratschny.
Nio år ha förflutit sedan den
ryska oktoberrevolutionen, den största
revolution i nyare tider. Nio år sedan
Rysslands arbetare och bönder med kommunister,
anarkister och samtliga
vänstersocialrevolutionärer i spetsen krossade godsägarnas och
kapitalisternas makt och öppnade striden
för sin sak, för den sociala revolutionens
sak. Sedan dess har mångt och mycket
förändrat sig i Ryssland. Att det på
oktoberrevolutionen icke följde den utveckling, som
det revolutionära proletariatet önskade, utan
delvis ett nederlag, har många olikartade
och tungt vägande orsaker, vilka vi icke här
kunna behandla. Vi vilja endast giva en
överblick av arbetareklassens läge i ”den
proletära diktaturens land”.
En kort anmärkning synes vara
nödvändig. Nedskrivaren av dessa rader tror
ingalunda på möjligheten av ”ett språng ur
nödvändighetens rike in i frihetens” (Marx).
Efter den sociala revolutionens utbrott är
en övergångsperiod nödvändig, en period av
kamp, av försvar, av ekonomiskt
uppbyggande och andlig omläggning. Dessvärre är
det, som vi uppleva i Ryssland för
närvarande, varken socialism eller en
övergångsperiod till socialism, utan en ohöljd diktatur
av ett enda revolutionärt parti — i ett land
där en genomgripande bonderevolution
försiggått. Detta är de socialistiska
sovjetrepublikernas tragik, det är också den ryska
arbetareklassens tragik.
Den obegränsade diktatur, som det ryska
kommunistiska partiet utövar över de ryska
fackorganisationerna erkännes öppet från
makthavarnas sida. På partiets fjortonde
kongress, som ägde runt den 29 deeember
1925, förklarade Tomski: ”Partiets ledande
roll över fackorganisationerna är ett
obestridbart faktum, som ingen kan betvivla”.
Då emellertid det kommunistiska partiet är
ett regeringsparti, som i sina händer har de
flesta fabriker och företag i Ryssland, så
innebär dess ledareskap över
fackorganisationerna praktiskt taget enhetsfront mellan
utsugarna och de utsugnas sammanslutningar.
Om arten av arbetarnas och
fackorganisationernas inbördes förhållande får man en god
idé, om man exempelvis läser en ledande
artikel i den ryska fackorganisationens
centralorgan, ”Trud” (Arbete), för den 17
oktober 1925, där det bland annat heter:
”Fackorganisationerna ha steg för steg
icke uppträtt som arbetaremassans
försvarare och ledare, utan som driftsledningens
hjälporgan vid höjandet av arbetets
produktivitet. Ofta ersätta
fackorganisationerna de ekonomiska organen i företagen, och
mycket ofta förekommer det, att arbetarna
icke förmå skilja mellan driftsrådet och
driftsledningen.
... Fackorganisationerna ha icke förstått
att skilja mellan de bjudande kraven från
sovjetunionens ekonomiska liv och de
ekonomiska organ, som på jakt efter profit icke
fästa något avseende vid arbetareklassens
trängande behov...
Ur stånd att harmoniskt förena dessa
olikartade men ingalunda motstridande
uppgifter i fackföreningsarbetet förmådde de
icke att på ett tillfredsställande sätt öva
ledningen över arbetaremassorna. I stället
för att övertyga arbetaremassorna blevo
dessa tillrutna ovanifrån; istället för att
leda massorna blevo dessa kommenderade.
Resultatet blev en brytning mellan
fackorganisationerna och arbetaremassorna.
Fackföreningarna trädde icke i aktion som av
arbetareorganisationerna valda ledare, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/2/0015.html
