Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarnas läge i det nuvarande Ryssland. Av M. Mratschny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som organisationer som kommenderade
massan och utdelade befallningar till densamma.
Och genom systemet med de ofta
förekommande förflyttningarna av funktionärerna
inom fackorganisationerna förstärktes
fackföreningarnas ofrånkomliga lösrivande från
massan.”
En av de kommunistiska ledarna, Koselew,
yttrar sig i samma nummer som följer:
”Fackföreningarna ha ofta själva vidtagit
de eller de ekonomiska föranstaltningarna.
De ha vid konflikter själva avskedat
arbetare. De ha förflyttat arbetare från ett
arbete till ett annat och förhöjt den enskilde
arbetarens arbetsbelastning. De ha i tysthet
avgjort konflikter på byrårummen, utan att
tillräckligt underrätta offentligheten.”[1]
På ett sammanträde med
Textilarbetareförbundets styrelse yttrade sig ordföranden,
Kutusow, skarpt emot ”enhetsfronten
mellan industri och fackföreningar”. Nästan
alla talarna framhöllo, att
fackorganisationernas eftergivenhet emot de ekonomiska
organen ledde till prisgivandet av arbetarnas
mest trängande intressen. Så yttrade sig
representanter från Nishnij-Nowgorod på
följande sätt:
”På sina platser har man fullständigt
vanställt denna enhetsfrontens taktik.
Nedpressandet av lönesatserna, höjning av
arbetsnormen, anställning och avskedande,
tillrättavisningarna och andra
bestraffningsåtgärder — allt detta företages icke av
direktionen, vilket vore begripligt, men av
driftsråden.”
Då fackföreningsledarna endast pro forma
väljas av arbetarna men i verkligheten helt
och hållet tillsättas av det kommunistiska
partiet, d. v. s. av den ryska regeringen,
känna sig dessa funktionärer endast ansvariga
gent emot överheten men ingalunda nedåt
mot arbetaremassorna. Detta förklarar oss
en hel del ”utväxter”, vilka den
kommunistiska pressen beklagar. I första rummet
komma de otaliga förskingringarna av
fackföreningsmedel. Här ett exempel:
”Från januari till augusti innevarande år
har i staden och guvernementet Leningrad
redan 2,702 fall av förskingringar blivit
fastställda, omfattande en summa på 2,274,000
rubel. 23 procent av alla försnillningarna
falla på fackförbunden. Antalen
förskingringar tilltaga mer och mer. Om efter en
ungefärlig beräkning totalsumman av de
upptäckta förskingringarna under år 1925
uppgingo från 1,300,000 till 1,400,000 rubel
så har denna summa från januari till
augusti innevarande år redan stigit till det
dubbla” (”Trud” den 18 september 1926.)
Följande detalj saknar i detta
sammanhang ingalunda sitt intresse. Tomski
förklarade på ovannämnda partikongress (29
dec. 1925) att partiorganisationerna ofta
tvingade fackföreningarna att giva ut
pengar för partiändamål. För att kunna
hemlighålla dessa utgifter för de partilösa
medlemmarna var man tvungen att fuska med
bokföringen, vilket i sin ordning
underlättade möjligheterna för funktionärerna
att kunna skrapa till sig för egen räkning.
Förutom dessa epidemiska försnillningar
måste man konstatera, att den ryska
fackföreningsbyråkratien även på annat sätt är
en dyrbar institution. Det framgår
således av ”Trud” för den 19 oktober, att det
för förvaltningsändamål för
fackorganisationerna i guvernementet Jaroslaw
genomsnittligt åtgått 46 1/2 procent av
medlemsavgifterna. Läderarbetarnas fackliga
sammanslutning i detta guvernement
förbrukade 116 procent, d. v. s. att
medlemsavgifterna visade sig otillräckliga till
förvaltningskostnaderna, som korrespondenten till
”Trud” anmärker.
Det finns lagligt fastställda minimilöner
för arbetarna. Enligt ”Trud” för den 8
oktober 1926 har kommissariatet för arbetet
offentliggjort den lagliga minimilönen för
tiden oktober 1926—mars 1927.
Minimilönen uppgår från 7 till 10 rubel i månaden,
lite olika i de olika zonerna allt efter
levnadskostnaderna (en rubel omkring 2
kronor). Skillnaden mellan de yrkeslärda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
