Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarnas läge i det nuvarande Ryssland. Av M. Mratschny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerhört i vårt distrikt i samband med
arbetareskyddets tillbakagång. Så kom på det
första kvartalet av driftsåret 1925—26 53
olycksfall, på andra kvartalet 62 och på
tredje 79 per 1,000 arbetare, medan det
under förutvarande år endast kom 50 på
första kvartalet och 52 på fjärde.
I metallindustrien har antalet olycksfall
stigit från 40 (på 1,000 arbetare) under
första kvartalet till 63 under tredje. I den
kemiska industrien stego siffrorna från 25
under första till 51 under tredje kvartalet,
varvid är att märka, att uppgifterna för
tredje kvartalet voro ofullständiga.
Statistiken över driftsolyckorna med
dödlig utgång upprulla likaledes en
sorglig bild. Under första kvartalet
inregistrerades 12 fall med dödlig utgång, under
andra 14 och under tredje, efter
ofullständiga uppgifter, 19 fall.”
En sparsamhetskampanj öppnades i
Ryssland med stort buller och bång, så som man
för sed haver. Dessvärre härskar det i
Ryssland, liksom i varje annat
kapitalistiskt land, en tendens att ”rationalisera”
på arbetarnas bekostnad. I kommunistiska
partiets centralorgan, ”Prawda”, för den 17
augusti 1926 återfinnes ett upprop
undertecknat av Rykov, Stalin och Kujbyschew,
vari det bland annat pekas på hur
sparsamhetskampanjen vanställes till nackdel
för arbetarna:
”Detta vanställande kommer till uttryck
i helt otillålliga åtgärder från enskilda
ekonomiska organ, vilka kännabart beröra
arbetarnas levnadsvillkor och försämra
arbetarnas materiella läge. Man kunde
hänvisa till sådana former för
sparsamhetskampanjens vanställande, som reducering av den
lagliga försörjningen för de unga,
försämrandet av arbetsklädernas kvalitet,
indragning av tevatten, indragning av belysning
i arbetareklubbarna, indragandet av
yrkesskolorna, mekanisk behandling av frågan
om minskning av antalet arbetare, försök
att förändra driftsordningen utan
fackorganisationernas samtycke, för tidiga
revideringar (av tarifferna? Red.), ja, till och
med kränkandet av kollektivavtalen,
maskerade lönenedsättningar o. s. v.”
Vi måste betrakta denna
”sparsamhetskampanj” som en av orsakerna till den
växande arbetslösheten. Enligt
”Ekonomitscheskoje Obozrenijes” majhäfte hade
arbetslösheten ökats från att den 1 juli 1925
omfatta 948,374 arbetare till att den 1 mars
1926 omfatta 1,005,615 arbetare enligt
Arbetsanvisningens statistik. Samma källa
anger de organiserade arbetslösas antal till
406,128 den 1 oktober 1925 och 468,543 den
1 januari 1926.
I vilken grad denna statistik är
ofullständig framgår därav, att enligt
fackorganisationernas uppgifter, var antalet
fackligt organiserade arbetslösa 837,291 den 1
oktober 1925 och 1,029,004 den 1 januari
1926 (”Statistiska Truda” 1926, nr 3, s. 2).
Det totala antalet arbetslösa torde med stöd
därav kunna uppskattas till minst dubbelt
så många som Arbetsanvisningens statistik.
”Trud” för den 9 oktober 1926 skriver:
”Om man tar hänsyn till, att ett stort
antal av den arbetslösa ungdomen icke låter
inskriva sig i Arbetsanvisningens listor och
att antalet av de vanvårdade
(verwahrlosten) ungdomarna uppgår till mer än
330,000, så kan antalet arbetsbehövande
ungdomar snarare uppskattas till flera än
1,181,000 än till färre...”
Man får naturligtvis ickc glömma bort,
att fackföreningsmedlemmarna åtnjuta
åtskilliga lättnader som låga hyror,
socialförsäkring, sjukhjälp, vilohem etc.
Bidragen till socialförsäkringen lämnas i
Ryssland av företagen utan avdrag från
arbetslönen. Denna reglering av
bidragsväsendet innebär således några procents
höjning av lönen och har för arbetarna en
positiv betydelse. Men vid finansiella
svårigheter leder detta system till att företagen
underlåta att fullgöra inbetalningarna, och
detta är en rätt allmän företeelse. Med
den under senare tid inträffade
tillspetsningen av de ekonomiska förhållandena ha
företagens skulder till socialförsäkringen
stigit till en sådan grad, att
socialförsäkringens normala funktionering satts på spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
