Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM SYND1KALISJ4ENS TEORETISKA OCH EKONOMISKA GRUNDVALAR
19
ska fackorgaiiisationemas verksamhet, men
att den likaledes vänder sig emot
kommunisterna och deras ”statskommunism”, vilken
leder till ”statssocialism” eller
”statskapitalism”, så som man 3ett den uppstå i
Ryssland. I hela mellersta och västra Europa
framträder den uppenbara motsättningen
mellan de materialistiska begreppen hos
dessa föregivna ”kommunister”*, vilka
predika omstörtandet av samhällete ekonomiska
grundvalar, men överallt rikta den livligaste
uppmärksamhet och utgiva stora summor på
att upprätthålla kampen i de borgerliga
parlamenten. Visserligen bär deras
handlingssätt i de lagstiftande församlingarna
karaktär av opposition, men denna oposition gent
emot de borgerliga parti en blir ingenstädes
betraktad som någonting underordnat.
Tvärtom har den blivit brännpunkten i hela
deras sociala aktion.
”Ni äro parlamenta rister liksom de
andra” säga syn dikal i st erna till dem. ”Var
och en av eder låter, då han vänder sig emot
den borgerliga r; geringen, leda sig av
tanken : ’Flytta dig, så att jag kan få sätta
mig på din platsJ.” Och samma
syndikalis-ter förebrå de ”röda” moskowitiska
fackor-ganisationerna, att det icke finns någon
grundväsentlig skillnad mellan deras
internationella central och den reformistiska
Amsterdam central en, då politkerna öva
inflytande på och leda dem båda.
Med en verklig lidelse diskutera de
moderna revoluitonära syndi kalis tern a det
faktum, att strejkrätten är undertryckt i
Ryssland under den förevändning, att den ryska
staten blivit ”proletarisk”. Ieke utan djup
bitterhet kritisera de undertryckandet av
all tryckfrihet såväl som av varje
församlings- och föreningsrätt. ”Ni är värre än
bourgeoisien!” ropa de revolutionära syndi-
* Ordet ”kommunism” användes ända fram till
vår tid i betydelsen av en frihetlig och federalixtisk
kommunism och icke i den ryska statsko mmunismens
betydelse. Därför härskar det på denna punkt en
Terklig förvirring i terminologien. Den bolsjevikiska
”kommunismen” åberopar sig på det ’’Kommunistiska
Manifästet” från 1847 av Marx och Engels. Men
vid denna tid hade uttrycken kommunitnn och
kol-iéktivism en betydelse som näs Lan diametralt s*^ed
emot den, som de antogo ett halvt århundrade
senare. Rakunin förklarade på sin tid: ”Jag är
ingen kommunist, jag är kollektivist”.
kalisterna till de moskowitiska
fackföre-ningsmännen. ”Edra fackföreningar äro
inga verkliga fackföreningar, emedan de icke
äro oavhängiga av regeringen.” På denna
punkt kan den moderna syndi kalistiska
teorien formuleras så: Antingen staten är
borgerlig eller proletarisk far den icke blanda
sig i organisationernas inre angelägenheter
och måste respektera alla förvärvade
rättigheter.
Beektanevärt är också, att när
syndika-listerna på detta sätt försvara den
syndika-listiska rörelsens autonomi mot varje
inblandning från statens sida, då de förklara
sig vara ”antistatliga” och
”antiparlamen-tariska” de dock icke grunda sina
invändningar på de genom statssocialismen och
parlamentarismen uppkomna
missräkningarna.
Med hänvisandet till mänsklighetens
historia framhäva de det faktum, att alla stora
historiska rörelser ha utvecklat sig i
människans verkliga liv utan statens mellankomst,
att till exempel kristendomen under vår
tideräknings första århundrade beredde sig
väg ungefär på samma sätt som den
moderna arbetarerörelsen i våra dagar, mestadels
mot de härskande myndigheternas vilja.
Likaledes ha i vår tid uppstått mäfctiga
vetenskapliga, konstnärliga, sociala och
religiösa sammanslutningar som fortsatt sin
utveckling och fullkomning utan att bekymra
sig om världsliga eller andliga auktoriteter.
Så förhåller det sig med kooperationen,
frälsningsarmen, teosofien,
osperantorörel-sen, röda korset, de internationella
vetenskapliga kongresserna, frimurarelogerna
och fritänkarerörelsen o. s. v.
Den moderna syndikalismen^ materialism
är icke mera materialismen från Karl Marx
tid. Nar i meningsstriden och debatterna
mellan ”materialister” och ”idealister” de
senare ha kommit dithän, att de erkänna det
betydande inflytande de materiella
levnadsbetingelserna utöva på idéernas utveckling,
så ha materialisterna å sin sida nödgats
ägna mera uppmärksamhet än hittills åt den
återverkan de rättsliga, politiska,
konstnärliga, intellektuella och moraliska
faktorerna utÖva på folkens materiella liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
