Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes tredje C. G. T. Av Albert Jensen - Amsterdaminternationalen. Av John Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amsterdam Internationalen.
Av JoQn Andersson.
Den gamla fackföreningsin-
ternationalen, den så kallade Am-
sterdamintemationalen, firade förra året
sitt 25-årsjubileum. Även ur
syndikalistisk synpunkt kan ,det vara av
intresse att något skärskada denna organi-
sations utveckling under det gångna
kvartseklet, då särskilt vad det gäller dess
ståndpunkt till de principer och idéer som vi
syndikalister ha gjort oss till tolk för under
dessa år.
Det är ett intressant studiematerial om
den internationella arbetarerörelsen som är
tillgängligt i Amsterdamintérnationalens
årsredogörelser och konferensprotokoll från
den gångna 25-årsperioden. Där kan man
finna, att syn dikali sti sk a. idéer vid en
mängd tillfällen framförts inom den
reformistiska fackföreningsrörelsen på ett
energiskt sätt. Visserligen ha dessa idéer kraf-
emot öppen fiendskap mot de politiska
partierna. I den första av de ovan citerade
avsnitten av manifestet förklarar man sig vilja
förhindra de politiska partierna att komma
i besittning av makten. Det är en klar
krigsförklaring! I femte avsnittet
upprepas denna krigsförklaring, då manifestet
förkunnar, att den nya C. G. T. icke blott
står utanför partierna, utan även i
”opposition till dem”. Detta är ett uttryck för
den uppfattningen, att syndikalism ens
strävan står i opposition till de politiska
partiernas strävan. De politiska partierna
eftersträva den politiska makten,
regeringsmakten, statsmakten för att regera även
arbetarklassen. Den syndikalistiska rörelsen
eftersträvar att tillintetgöra
regeringsmakten, hela statsapparaten, och i dess ställe
bygga ett samhälle på federalistisk bas.
Motsättningen är fullt klar; den har blott icke
tidigare blivit fastslagen på detta sätt. Men
det är klart nog, att där ett politiskt parti
tigt tillbakavisats av reformisterna, särskilt
under tiden före världskriget, men de ha
dock i stor utsträckning visat sig så
bärkraftiga att de tvingat sig fram till
erkännande, även om de ännu ej i någon vidare
utsträckning omsatts i den praktiska
kampen.
När man på konferens i Köpenhamn år
1901 tog initiativet till
fackföreningsinterna-tionalen var det ej meningen att denna
organisation i första hand skulle vara en
kamporganisation mot den internationella
kapitalismen. Man tänkte sig den mera söm
en förmedlande länk, en byrå genom vilken
det skulle utbytas erfarenheter mellan de
olika ländernas organisationer. Visserligen
voro den gången tvenne syndikalistiska
organisationer anslutna, nämligen
Confédéra-tion General du Travail (C. G. T.) i
Frankrike och National Arbeids-Secretariat (N.
kommer i besittning av statsmakten för att
upprätthålla densamma, där kan icke
syndikalismen organisera sitt federalistiska
samhälle. Statsmakten skall, som i Ryssland,
tillintetgöra syndikalismen för att själv
kunna leva. Eller också blir det syndikalismen
som Övermannar det politiska partiet och
tillintetgör staten. De båda riktningarna
representera varandra upphävande sociala
doktriner. Den nya C. G. T. har dragit
konsekvenserna av de senaste årens
lärdomar och deklarerat sin ståndpunkt.
Med politiska partier menas naturligtvis
sådana politiska partier, som eftersträva
statsmakten, och icke sådana partier
(exempelvis anarkistiska), som på samma sätt som
syndikalismen eftersträva statens
tillintetgörande och organiserandet av ett samhälle
på federalistiska principer. Det är svårt
att se, att det emellan dem skulle kunna
uppstå någon konflikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
