Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amsterdaminternationalen. Av John Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. S.) i Holland, men dessa organisationer
kunde dock ej göra sig gällande i någon
vidare utsträckning.
Men de syndikalistiska principerna om
kamp och metoder framfördes dock på de
internationella konferenserna. På
kongressen i Dublin 1903 framlade den franska
syndikalistiska organisationen en rapport, vari
det gavs en framställning om C. G. T :s
ställning till kampen mot krig och
milita-rism. C. G. T. förordade att den fackliga
intern ationalen som helhet även skulle
upptaga denna kamp och förbereda sig för
tillgripandet av gener alstrejk i händelse av
krig. Detta spörsmål väckte dock ringa
intresse och tillbakavisades av konferensen.
År 1905 hölls ny konferens i Amsterdam.
Redan före konferensens sammankallande
anhöll den franska organisationen att
frågorna om generalstrejk och antimilitarism
skulle upptagas på dagordningen. Det
internationella sekretariatet inhämtade de
olika landsorganisationernas mening om
förslaget, och exempelvis den svenska
landsorganisationen svarade, att ”det icke är
fack-organisationernas sak att befatta sig med
antimilitarism”. Resultatet blev även att
spörsmålet ej upptogs på konferensens
dagordning. Sekretariatet förklarade för sin
del: ”De internationella konferenserna ha
till uppgift att befästa de internationella
förbindelserna mellan fackorganisationerna
och skola icke vara diskussionsklubbar, där
de teoretiska spörsmålen dryftas. Som en
följd därav hör frågorna ej till de saker,
som konferenserna skola behandla”.
Med alla röster mot en (Hollands) beslöt
konferensen att godkänna sekretariatets
vägran att upptaga frågorna på dagordningen.
På grund av denna vägran lät sig den
franska organisationen inte representera.
Samma konferens beslöt även, för att
undvika liknande frågor i framtiden, att sådana
spörsmål ej skulle upptagas på de
internationella fackliga konferenserna.
Ej heller på nästa internationella
konferens, år 1907 i Kristiania, deltog den
franska syndikalistiska organisationen med
ombud. Däremot hade den tillställt
konferensen en skrivelse, vari frånvaron motiverades
med att frågorna om generalstrejk och
antimilitarism icke uppförts på dagordningen.
Konferensen utsåg en kommitté att
utarbeta ett svar till den franska
organisationen. Detta svar, som av konferensen
blev godkänt, framhåller bland annat:
”Konferensen upprepar det i Amsterdam
fattade beslutet, enligt vilket de
internationella konferenserna ha att förhandla om
den fastare sammanslutningen av
fackorganisation erna i alla länder, om upptagande
av fack f öreni ngsstatistik, om ömsesidigt
understöd i fackliga strider och om alla
omedelbart med den fackliga organisationen
sammanhängande spörsmål. Uteslutna från
behandling äro alla teoretiska spörsmål och
sådana, som angå tendenser och taktik
inom den fackliga rörelsen i de olika
länderna. Konferensen betraktar sådana frågor
som militarismen. och generalstrejken som
sådana spörsmål, vilka icke kunna,
behandlas av en konferens av
fackföreningsfunktionärer, ulan endast kunna avgöras av
representanter för hela proletariatet på de
regelbundet sammanträdande socialistiska
kongresserna”. Till slut manades
fransmännen att på nytt möta upp på de
internationella konferenserna.
Fransmännen beslöto da att a ter deltaga
i den fackliga Internationalens arbete, trots
att de inte godkände den argumentering, som
framfördes i uttalandet på konferensen i
Kristiania.
På den internationella konferensen i
Paris 1909, där Yvetot och Jouhaux mötte som
ombud från den franska organisationen,
voro visserligen ej frågorna om antimilitarism
och generalstrejk formellt uppförda på
dagordningen, men de berördes dock under
debatterna. För övrigt gingo de franska
ombuden med kraft till kamp mot de
reformistiska idéerna inom dfn fackliga
Internationalen.
Konferenserna i Budapest 1911 och i
Zii-rich 1913 berörde knappast dessa spörsmål.
Världskrigets utbrytande 1914 elog
sönder den fackliga Internationalen. Denna
för-retog inte dm minsta åtgärd för att resa
arbetareklassen till aktion mot det blodiga
vansinnet. Den franska syndikalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
