Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amsterdaminternationalen. Av John Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsorganisationen försökte visserligen på
en konferens i Bryssel, dagarna före
världskrigets utbrott, där ombad från Frankrike,
Tysklands, Englands och Belgiens
fackföreningar deltogo, att förmå vederbörande att
proklamera generalstrejk i händelse av
krigsutbrott, men förslaget avböjdes. När
den franska landsorganisationens
generalsekreterare förklarade, att den
organisation han representerade var beredd att resa
en revolutionär strid mot kriget, förklarade,
Tysklands representant, att den tyska
organisationen inte kunde proklamera en sådan
kamp, då ej något beslut därom hade
fattats av organisationen.
Hade icke den fackliga Internationalen år
efter år förkastat det franska förslaget om
generalstrejk mot krig, hade ett annat
resultat kunnat uppnås.
Världskrigets lärdomar har dock tvingat
denna International alt erkänna
generalstrejken som vapen mot krig och således
förlita sig till arbetarnas direkta aktion genom
de ekonomiska kamporganisationerna.
På den internationella konferensen i
London den 22—27 no v. 1920 gjorde sig de
revolutionära idéerna gällande i en del
resolutioner som där antogos. Vad det gäller
kampen mot krig uttalades där bland annat:
”.Den internationella
fackfÖreningskon-gressen förklarar ,att fackföreningsrörelsen
vid sidan av sin vanliga verksamhet i syfte
att förbättra arbetsvillkoren måste nationellt
och internationellt föra kampen mot
kapitalism och imperialism.
Kongressen förklarar, att denna kamp
framför allt måste rikta sig mot
militaris-men i alla dess former; den förklarar att
masstrejkens vapen och den internationella
Iwjkotten från fackorganisationemas sida
äro användbara som verksamma och
ändamålsenliga medel i kampen mot reaktionen
och för framåtskridandet. Kongressen
förklarar att för detta ändamål den största
möjliga enhetlighet och samverkan bland
arbetarna är oundgängligen nödvändig inom
alla länder och alla yrken och riktar en
enträgen uppmaning till alla anslutna
landsorganisationer och till de internationella
fackliga sekretariaten att oavbrutet samar-
beta med den internationella byrån i
Amsterdam för att skapa en makt och med
denna gemensamt utnyttja dessa medel.
Arbetarna i alla länder måste övertygas om
nödvändigheten att genom en oavlåtlig,
handlingskraftig propaganda föra en
internationell kamp mot världsreaktionen, förklara
krig mot kriget och kämpa, för
förverkligandet av en samhällsordning på nya
grundvalar.”
Som man finner- är det ett fullständigt
godkännande av den antimilitaristiska metod
svndikalisterna under många år kämpat för,
och samtidigt ett erkännande av att de
internationella konferenserna före
världskriget haft fel, då de vägrat att behandla dessa
spörsmål.
Samma kongress uttalade även som sin
bestämda mening, att arbetarna måste lösa
_ sociali seringsspörsmålet, men påpekade:
”Denna omvandling får emellertid inte
företagas på så sätt, att den kapitalistiska
staten övertager kontrollen över industrierna.
Den måste ske under aktiv medverkan av
samhället och genom fackorganisationerna
och deras representanter.” Kongressen
uppdrog vidare ӌt internationella fackliga
byrån att sätta sig i förbindelse med de
internationella fackliga sekretariaten för
gruvarbetarna, sjömännen och övriga
transportarbetare för att med alla till buds
stående medel snarast möjligt förverkliga
dessa strävanden”.
På Rom-kongressen den 15—18 april 1922
hävdades ännu en gång med skärpa
Internationalens ant i militära uppgift. I det
uttalande som där gjordes framföres bland
annat: ”Den internationella kongressen
förklarar, att de organiserade arbetarna äro
skyldiga att motverka framdeles hotande
krig med alla medel, som etå till
arbetare-rörelsens förfogande, och att förhindra
krigsutbrott genom alt proklamera och
genomföra en internationell generalstrejk.
Kongressen förklarar, att alla till
fack-föreningsinlernationalen anslutna
landsorganisationer, de med
fackföreningsinteriiatio-nalen förbundna yrkesfederationerna och
deras respektive organisationer, äro skyldiga
att medels propaganda bland arbetarna i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
