Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amsterdaminternationalen. Av John Andersson - Statens ursprung och innehåll. Av prof. Frans Oppenheimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statens ursprung ocf) innef)åll.
Av Prof. Franz Oppengeimer.
Statens visen kan blott fat-
tas av den, som känner dess ursprung.
Ty också staten har utvecklat sig ”enligt
den lag efter vilken den framträtt”. Statens
ursprung känner emellertid icke etnologien,
ty hord och stam äro ännu icke stat.
Historikern känner den icke, ty han finner staten
färdig och utbildad och kan, som Kant
säger, icke med sina medel ”räcka upp” till
dess begynnelse. Juristen känner den heller
icke, ty han frågar blott efter produktens
form och icke dess innehåll; och även
ursprunget till denna form, det, som Hans
Kelsen kallar ”ursprungsnormen”, finner
han redan färdig i varje for honom
framträdande statsväsen, när han börjar sitt
arbete. Nu kan man också fråga filosofen,
men han har aldrig intresserat sig för
staten som den var och är, utan som den skulle
vara; han frågar icke efter ursprunget och
dess nuvarande väsen, utan efter den
framtida utvecklingens mål.
Men de bygga alla på vacklande grund så
länge de icke känna statens sanna väsen
från dess ursprung. Intill dess blir den
yttersta kausala insikten om företeelsen
nödvändigtvis förborgad. Men denna kännedom
kan blott den yngsta av vetenskaperna
erbjuda dem: sociologien, vilken som en
syntes, som en ”universaldisciplin” spänner över
alla de enskilda vetenskaperna, liksom
kupolen över domen, och därifrån sammanfattar
och överskådar dem alla och därför är i
stånd att uppställa de för dem gemensamma
grundproblemen och lösa dem med deras
förenade medel.
I förgångna tider var man böjd att
betrakta staten som utvecklingslinjens högsta
stadium, en utvecklingslinje som
framspringer av egna inre krafter från den
enklaste och minsta mänskliga
sammanslutning. Hord, hordförbund, stam och
stamförbund — det. skulle vara de första
stadierna; stats- eller folkförbundet och må-
respektive länderna i tal och skrift föra en
kraftig och skoningslös kamp mot
milita-rismen, på så sätt att de bli villiga och
redo att följa varje appell till
arbetareklassens solidaritet och, om så befinnes
nödigt, då krigshot föreligger efterkomma ett
upprop från fackförenlngsinteraationalen
med uppmaning till Ögonblicklig
arbetsned-läggelse.”*
Amsterdaminternationalen har alltså av
omständigheternas makt tvingats fram till
vår ståndpunkt i detta avseende och vi
måste erkänna att dtrnna international gjorde
en kraftig insats år 1921, då den direkta
aktionens vapen begagnades mot Polen,
vilket land den gången anföll Sovjet-Ryssland.
* Enligt översättning i ”Fackföreningsrörelsen”
1922, sid. 499.
Det var som bekant då på ett hår när att
ett stort krig åter skulle utbrutit, men
arbetarna förhindrade detta genom sin,
direkta aktion.
Denna radikalism, som, under intrycket av
de revolutionära händelserna världen runt,
gjorde sig bred på konferenserna i London
och Rom har dock så småningom suddats
ut. Visserligen har man ej avsvurit sig de
principer, som återspeglas i dessa
konferensers resolutioner, men
Amsterdaminternatio-nalens praktiska verksamhet står ej i
överensstämmelse med dem. Vi behöva i detta
sammanhang endast erinra om denna
inter-nationals intima samarbete ined
Nationernas Förbunds internationella arbetsbyrå,
vilket samarbete i stor utsträckning har dragit
densamma från den verkliga kampen på det
ekonomiska fältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
