Syndikalismen / Årg. 2(1927) / 27 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statens ursprung och innehåll. Av prof. Frans Oppenheimer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hända världsstaten skulle vara de
stadier man ännu hade att uppnå.
Man hade här en evolution
fullständigt jii.insl.iiHd- ined den som
under loppet av jord historien ur
amöben skapat den första
människan. Denna uppfattning,
vilken stöder sig på miin så långt
tillbaka som Aristoteles (icke med
ful! rätt), uppfat lar alltså staten
som den mogna forna en, vilken,
liksom embryot i moderlivet, i
kraft av någon ?’världsprincip"
utvecklats ur förstadierna: en i livet
inneboende mål strävande tendens
till utveckling mot ett bestämt-
mogenhetstillstånd. Dem förefalla
redan den primitiva män ni sko horden
som ”urstaten”. Så exempelvis
talar Sehmidt-Koppers om de
primitiva småväxta ägarstammarnas
pygméstat, som vi ännu kunna
påträffa här och där i otillgängliga
urskogar; och en man som Eduard
Meyer tror sig till och med kunna
finna alla statens kännetecken i de
högre djurens horder.



Denna lära har blivit
fullkomligt ohållbar. Den moderna
sociologien har tillintetgjort den. Ludvig
Gumplovicz, den avlidne statsrätt slärde
i Graz, en av den tyska sociologiens
grund! äggar e, har gent emot den ställt:
den ”sociologiska stat sidén”, den ända till
den gamle St. Simon tillbakaförande
uppfattningen, atL den historiska staten
överallt, i alla zoner och i alla tider, icke
uppstått ur förstadierna genom ostört växande,
genom inre inneboende krafter, utan
genom det yttre erövrande våldet, med vilket
den ena människogruppen undertryckte den
andra. Hans statslära, vilken är i högsta
grad ”statsfarlig”, blev och blir lidelsefullt
bekämpad, men tränger likväl ständigt
igenom, då den härdas genom fakta med
samma evidens, som av det deduktiva
övervägandet. FÖr vår del känna vi ingen sociolog
av någon rang, som icke har antagit dun.
Synnerligen tungt väger Wilhelm von

AVundts omdöme, vilken bestigit sociologiens
höjdplatå ifrån individual- och
folkpsykologiens sida. Han säger rent ut: ”Den to
tenn stiska tidens stamorganisation är icke på
minsta sätt någon ofullkomlig eller
outbildad statsordning, utan något helt annat.”
Alla förstatliga organisationer ända fram
till de redan mäktiga och talrika
stamförbunden, av vilka det mest bekanta är
iroke-sernas fem nationer, bära det äkta gemen
-skåpets och brödraskapets ((Jenossenschaft)
kännetecken: fred, likhetens rätt och
broderlig hjälp. Ekonomiskt finns del inga
märkbara olikheter i inkomster eller ens i
förmögenhet; det finns politiskt ingen
ståndsskillnad och socialt inga klasser. Det
finns ämbeten: hövdingar för krig och fred
och ”kulturtekniker”, som prästerna kallas
av Max Weber, men ingenstädes finns det
ens et t försök att omvandla ledareskapet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>