Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medlemmarnas självbestämmanderätt. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisationsenhet att bestämma över sig
själv i egna angelägenheter, vilket icke
innebär att de enskilda
organisationsenheterna ha rätt att separera från eller fatta
beslut, som stå i strid med överenskommelser,
som gemensamt träffats mellan de
sammanslutna organisationsenhet erna’-’ — det
till-lägges: ”Sådant uttalandet är formulerat,
kunde det precis lika gärna stå i
landsorganisationens principförklaring, 0111 den hade
haft någon.”
Naturligtvis! Bet hade också stått
djävulen, om han existerat, fritt att på porten
till helvetet, om det funnits, sätta upp
anslaget: ”Det här är himmelriket!” Men
sedan hade det blivit en annan sak att
övertyga de, som lurats in i helvetet, att det
verkligen var himmelriket. Det torde ha
blivit lika vanskligt för den stackars
hel-vetespotcntaten, som det skulle ha varit för
den centralistiska landsorganisationen, att,
övertyga målmedvetna svndikalister om, att
den var en syndikalistisk organisation,
därför att den uppsatt ett svndikalistiskt
anslag på sina portar.
Sedan den syndikalistiska principens
principlöshet och meningslöshet på detta
sätt blivit demonstrerad, söker man med
en rad exempel påvisa hur S. A. C:s inre
praxis varit ett ständigt hoppande från ett
till ett annat, varefter det heter: ”Det är
omöjligt att upphöja något, som varit och
ar föremål för så ständiga justeringar, till
en princip.”
Här föreligger tydligen ett missförstånd.
Det är icke denna förment motstridande
praxis, som skall upphöjas till princip. Det
är icke denna praxis, som skall vara
normerande för principen. Tvärtom är det
principen, som skulle vara normerande for
en efterföljande praxis: ”1 begynnelsen
var ordet”, d. v. s. i begynnelsen var
principen. Decentralisationens och
självbe-stämamnd erättens princip fastslogs redan i
begynnelsen av S. A. C:s tillvaro. Men
denna princip togs icke ur det tomma intet.
Den var en reflex av den erfarenhet
arbetarna själva utvunnit ur den ecntralistiska
praxis, som tillämpades inom de reformis-
tiska organisationerna, inom den
landsorganisation, som enligt förmenande mycket väl
kunde haft en syndikalistisk etikett.
Det är uppenbart, att ideologien i
avsevärd grad är bestämmande för handlandet.
Decentralismens princip ar en del av den
synd ikali sti sk a i deol ogien. Decentralismens
eller självbestämmanderättens princip
borde göras levande i organisationslivets praxis,
och det är ju icke tu tal 0111 utan man också
eftersträvat detta inom S. A. C. Emellertid
är ingenting mera naturligt och förklarligt
än att det ibland kan fattas beslut, som
strida mot en antagen princip. Den som
skall lära sig något nytt gör många
felgrepp, innan han är fullärd. Men hela
raden av felgrepp blir medel till
fullkom-ning, när man ser och erkänner felgreppen.
Ser man och erkänner man däremot icke
felgreppen, så fastnar man i dem.
Annorlunda förhåller det sig heller icke med en
organisation, som vill vara banbrytande för
något nytt. När det startas en ny
organisation, som S. A. C., med en decentralistisk
ideologi, strömma medlemmarna till från
organisationer med centralistisk ideologi och
praxis. De ha blivit skolade i eentralism,
och de skola Jära det nya, decentralismen.
Det är förklarligt nog, att den nya praxis
medlemmarna skapa efter de nya
principerna icke från begynnelsen är fullkomlig.
Den skall så att säga läras och den läres
småningom. Men det kommer ständigt nya
medlemmar, som fostrats i de centralistiska
organisation erna eller i det centralis tiskt
formade livet. De föra med sig
betraktelsesätt och vanor, som tillhöra det gamla och
därför äro främmande, ibland fientliga emot
det nya, som skulle befrämjas. Är
tillströmningen av sådana centralistiskt
fostrada människor stort, så uppstår det ibland
fara för, att det gamla överväldigar det
nya. Under sådana förhållanden är intet
naturligare än att det någon gång kan
beslutas centralistiskt, där det skulle
beslutas decentralistiskt. Men att det under
sådana förhållanden beslutas centralistiskt, är
intet bevis för decentralismens oduglighet
eller principlöshet. Det kan på sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
