Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medlemmarnas självbestämmanderätt. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något absolut. Syndikalismen har heller
aldrig- jagat etter någon absolut
självbestämmanderätt, eller någon absolut
deeen-tralism. Den har heller aldrig föregivit sig
att eftersträva det. Därför äro heller icke
de exempel, som framföras för att bevisa
den absoluta självbestämmanderättens
frånvaro synnerligen imponerande. Att det i
stället för utsändandet av bidragslistor från
varje L. S. beslutades utsända bidragslistor
genom A. U. vw en praktisk åtgärd, som
alldeles ingenting hade med
självbestämmanderättens princip att göra. Vi ha å
andra sidan heller icke sett att det varken
stadgades halshuggning eller annat ”straff”
i händelse någon L. S. utsände egna listor.*
Att 1919 års beslut, att L. S. som icke
bidrager till stridsunderstödet icke själv kan
göra anspråk på stridsunderstöd, skulle
innebära en ”ny inskränkning av
självbestämmanderätten” ha vi svårt för att
förstå. Inom S. A. C. har det aldrig
någonsin, varken i tanke eller ord, upphöjts till
”rätt”, till något som låg inom
självbestämmanderättens område, att man skulle
åtnjuta solidaritetens förmåner utan
solidaritetens plikter. Men om icke sådan rätt
förut proklamerats, så kan det heller icke
ha vidtagits någon begränsning i en rätt
som icke existerat. Att beslutet fattades
visar på sin höjd att solidariteten
missbrukats och att man nu funnit det nödvändigt
att formellt giva uttryek för den
ömsesidig-hetsprineip, som är gemensam för hela
ar-betarerörclsen. Med undantag av beslutet
om obligatoriskt strejkunderstöd synes oss
de valda exemplen föga uppvisa någon
korrigering av självbestämmanderätten, icke
ens den oriktiga upplysningen att A. U.
har rätt att till omröstning ulsändft
”förslag till ändring av stadgar eller annan
fråga, där beslut fattats”. Även om så
hade varit är det vanskligt att se pä vad
sätt en sådan bestämmelse skulle beskära
principen om självbestämmanderätten.
Därmed vilja vi icke ha sagt, att det icke
* För övrigt utsändas fortfarande bidragslistor av
enskilda L. S., vadan de ingalunda äro berövade
"självbestämmanderätten.” i detta avseende, som
”Arbetaren” vill gora troligt.
inom S. A. C. i andra avseenden
förefinnes centralistiska tendenser. Långt
därifrån. Men så långt har man ännu icke
kommit, att man frångått
decentralisatio-nens princip. Det gäller emellertid att göra
denna till en i organisationsarbetet levande
anda, varförutom principen i och för sig
har föga betydelse. Ty det förhåller sig
icke så, som ”Arbetaren” påstår, att
stadgarna varje Ögonblick kunna vara
rättesnöre för de olika organens handlingssätt
i varje särskilt fall. Det är icke så, och
det är heller intet att sträva efter, ty det
skulle vara att sträva efter det omöjliga.
Vi skulle då komma att göra S. A. C:s
stadgar till en kodex, lika omfattande som
staternas lagsamlingar, och likväl skulle’
stadgarna aldrig kunna i alla fall giva
anvisningar. Vi skulle då också bli
nödsakade att uppfostra ett eget skrå av
stade-tolkare eller ”jurister”, och vi skulle bli
nödsakade att upprätta ”domstolar” eller
juryinstitutioner, inför vilka dessa lagkloka
skulle få tillfälle till oratoriska
utsvävningar, liksom inför de borgerliga rätterna.
Och likväl skulle vi bli stående eländigt
fattiga inför livets så oändligt varierande
spörsmål. Livet är så oerhört
mångskiftande, så rikt facetterat, så överraskande
föränderligt, att icke den samman lagda
visdomen hos all världens lagkunniga och
lagskrivande dårar skulle kunna omfatta alla
livets yttringsformer. Däri ligger just det
tragiska i allt lagstiftande. Därav kommer
alla stadgandens otillräcklighet. Och därav
följer just nödvändigheten av principer.
Små själar söka gärna stänga in livet bak
paragrafernas taggtrådsstängsel, men alltid
med de jämmerligaste resultat. Ty livet
hoppar förbi paragraferna., eftersom
paragraferna icke kunna rymma livet.
Annor-ledes förhåller det sig med de stora av
livserfarenhet- blomstrande principerna, som i
några enkla och klara satser ge uttryek för
mänsklighetens innersta strävanden.
Våra stadgar ge direktiv i ett fåtal fall,
ungefär så många vi kunna räkna på-
fingrarna. Åt allt det andra utanför stadgarna
liggande handlandet är det de fastställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
