Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medlemmarnas självbestämmanderätt. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
principernas uppgift att giva inriktning.
Det ar därför av oöverskattbar betydelse,
att de principer, vår rörelse innesluter, skola
vara ständigt levande i oss själva. Utan att
dessa principer äro rörelsens levande anda
ha de foga eller ingen betydelse.
Självbestämmanderättens eller decentralisationens
cl ler federalis mens princip är en av den
syndikalistiska rörelsens hörnstenar, som
särskiljer den från andra rörelser.
Strävandet efter frihet ligger i tidens
allmänmänskliga drift. Denna strävan
efter frihet framträder helt naturligt starkast
hos det mest ofria samhällslagret, hos
arbetareklassen. Den har tagit sig uttryck i
oiika rörelser, som syfta, till frihetens
erövrande, och ibland dessa befinner sig den
syndikalistiska. Den statsvänliga
socialdemokratien representerar otvivelaktigt i sin
stat stillbedjan en centralistisk princip,
medan den syndikalistiska i sin statsfientlighet
representerar en deeentralistisk. Därav
följer emellertid icke, att det icke kan
finnas något mera centralistiskt än
socialdemokratien. Centralismen kan möjligen
renodlas i det abstrakta tänkandet, men icke
i det verkliga livet. På samma sätt med
deeentralismen. Men att därför förneka de
båda principernas existens, skulle vara att
följa den riksdagsbonde, som ropade:
”Herr talman, jag förnekar fakta!”
Det är emellertid uppenbart att den
so-eiala doktrin, som den ena eller andra
riktningen omfattar, med nödvändighet blir
bestämmande för verksamhet, aktionsmetoder
och inriktning. En centralistisk doktrin
som statsdoktrinen avfödcr med
nödvändighet en praxis, som kommer att skilja sig
från den praxis, som alstras av en
stats-fientlig doktrin, som syndikalismens. Den
reformistiska Landsorganisationen, som
behärskas av statssocialister, har
utkristalliserat en centralistisk praxis (som
naturligtvis kan göras ännu mera centralistisk),
emot vilken S. A. G :s tillkomst ar en
levande protest. De som bildade S. A. C.
uppställde mot landsorganisationens
”påvevälde” den självbestämmanderättens och
decentralisationens princip, som fått sin
utformning i S. A. C :s principförklaring.
Denna decentralistiska princip syftar
längre än till det nuvarande; den siktar
också mot det framtida. ”Arbetarnas
frigörelse är helt beroende av deras egen
förmåga att med hjälp av nya samhällsformer
decentralisera bestämmanderätten Över
produktionsmedlen och samhällets förvaltning”.
heter det också i principförklaringen.
Sanningen härav illustreras på ett förträffligt
sätt av den ryska revolutionen. Där har
man visserligen genomfört en revolution,
men den centralistiska princip, som tagit
sig gestalt i det sociala livets praxis i
Ryssland, har till en utomordentlig grad
förkvävt arbetarnas frihet. Den frigörelse de
eftersträvade, ha de icke uppnått. Hade
däremot den ryska arbetareklassen varit
genomsyrad av en syndikalistisk och
decentra-lislisk anda och haft förmåga att skapa
en mot denna svarande samhällelig praxis,
så skulle de på ett annat sätt kunnat
förverkliga sitt strävande efter frihet genom
att bekämpa, den despotism, som
centrsilismen nu avfött i Ryssland.
Men det är uppenbart, att en
decentralistiska framtid icke kan springa fram
ur en arbetarerörelsens centralistiska
nutid. Syndikalismen betonar därför
nödvändigheten av, att redan nu börja bygga upp
det framtida. Endast genom att tillämpa
en deeentralistisk praxis kan man
småningom arbeta sig ut ur den centralism, som
präglar det nuvarande samhällslivet.
Framtiden är på så sätt organiskt
sammanbunden med nutiden. Endast i den mån
de-centralismens princip kan g’öras levande
genom de syndikalistiska organisationernas
verksamhet, endast i den mån en
”självbestämmanderätts” decentralistiska anda göres
levande bland massorna, endast i samma
mån finns det utsikt till att synuikalismen
skall kunna sätta sin prägei på den
kommande sociala revolutionen och förverkliga
den historiskt befriande handling, som måste
ligga bakom syndikalismens hela
verksamhet och strävan.
Den som inte har förstått detta, han har
inte förstått mycket av syndikalismen.
A. J—-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
