Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Aldrig mera diktatur. Av dr Max Nettlau. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig mera diktatur.
Av Max Nettlau.
III.
Socialisterna av de olika
riktningarna komma först då att
allvarligt bekämpa diktaturen, när icke deras
egna riktningar i sig innesluta betingelser för
en diktatur, och när de själva, så snart de
ha makt till det, skapa sådana inrättningar
som kräves av den verkliga, mänskliga
solidariteten. Den riktning, som blott hyser
en önskan att göra sin egen riktning
allmänt gällande över alla de andra, och som
lever i den illusionen, att detta är möjligt,
den arbetar diktaturen i händerna antingen
den kallar sig marxistisk, syndikalistisk
eller anarkistisk.
Mänskligheten utvecklade intet
allenahärskande språk, ingen allenahärskande ras,
nation eller religion, intet ensamt alfabet,
ingen ensamrådande konst och litteratur.
Den utvecklade och bevarar fortfarande
många språk, raser, religiösa
föreställningar, mången rätt och månget bruk, mången
olikartad konst och litteratur. Den
upprätthåller också, när man närmare betraktar
saken, mångahanda sociala inrättningar,
många arter och grader av besittning och
arbete, och den tänker icke uppgiva de olika
differentieringarna. När den kapitalistiska
imperialismen eftersträvar en allmän
andlig och kroppslig nivellering för att kunna
avsätta sina massartiklar, när det
exempelvis blivit de amerikanska kapitalisternas
ideal, att varje amerikanare bär samma
slags kläder, förbrukar samma slags
levnadsmedel, har samma
genomsnittsåsikter, så att han — som van Deren säger
— är utbytningshar med varje annan
amerikanare, liksom delar av masstillverkade
maskiner, så är detta en skräckbild från
vilken vi vända oss bort. Ty den innebär att
människan blir uniformerad för att hon
skall kunna köpa och förbruka maskinernas
massartiklar i största möjliga utsträckning.
Den innebär att människan blir ett väsen,
som anpassas till maskinen, liksom staten
och byråkraterna önska människorna
avpassade efter sitt sinne som skattebetalande och
lynadsvilliga väsen. Men på precis
samma sätt ringaktas människornas rättigheter
av dem, vilka vilja påtvinga dem en enda
allenahärskande social doktrin, en enda
religion, en enda konstnärlig smakriktning.
Med avseende på de sociala förhållandena
måste alla riktningarna nöja sig med att
avskaffa det nuvarande kapitalistiska
egendomsmonopolet. I politiskt avseende måste
de nöja sig med avskaffandet av staterna
och statsgränserna och alla hinder för
människornas och folkets fria umgänge. Ty allt
detta är former av den rådande diktaturen,
vilka, liksom varje annan i dess ställe
trädande diktatur (bolsjevikisk, demokratisk
eller annan) måste falla. Här måste var
och en gripa till med fast hand, och
borgarväldet skall lika litet behandlas med
behandskade händer som bolsjeviken,
politikern eller fascisten. Det måste bli en
rengöring, en storstädning som blir grundligare
allt efter den omfattning i vilken den
verkställes, och som kommer att gå så mycket
lättare än man tror, liksom ju alla
revolutioner i de avgörande ögonblicken varit
sammanbrott, i vilka motståndarna nästan
redan från början förlorat spelet. När det
därefter genast vidtages åtgärder, som
tillfredsställa alla, som gör det nya tillståndet
tilltalande för alla, då är något övervälde
icke nödvändigt en sekund längre, icke ens
när det kallas proletariatets diktatur.
Men på vilket sätt kan den segerrika
revolutionen betryggas och göras
tilldragande? Endast därigenom att den redan från
första stund bjuder varje antikapitalistisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/2/0037.html
