Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig mera diktatur. Av dr Max Nettlau. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning garantier för att den erhåller
medel och möjligheter till att förverkliga sitt
eget mål.
Med det nuvarande socialistiska
sinnestillståndet bjudes denna garanti emellertid blott
för en av de olika riktningarna, nämligen
den som antingen genom valen, genom en
koalition, genom en kupp eller statskupp,
genom slughet eller rena tillfälligheter
kommer i besittning av makten. Alla andra
riktningar måste då spela åskådarens roll och
tiga, eller också komma de snart nog att
bli förföljda och undertryckta.
Bjuder oss icke hela vårt intresse att
förbereda ett sådant tillstånd, som det först
skildrade för att därigenom förhindra ett
upprepande av den nuvarande ryska
tragedien efter en ny usurpering av makten? Men
hur skulle detta kunna ske?
Säkerligen helst genom en solidaritetspakt
mellan alla anlikapitalistiska riktningar för
den händelse, att en verklig revolution
bryter med statsmakten och befriar det
ekonomiska och sociala livet från den
kapitalistiska parasitismen. Båda äro
oskiljaktiga följder av en revolution, som är en
verklig sådan. Statens störtande och
kapitalismens avskaffande lämnar den fortsatta
utvecklingen fri bana så framt icke en
riktning genast sätter sig i besittning av
makten, klänger sig fast vid spillrorna av
statsapparaten och söker att skapa ett nytt
allenahärskande system, så som det hittills
ständigt varit fallet. Genom det senare blir den
fria utvecklingen hindrad, de gäckande
revolutionärerna bli missbelåtna och
bekämpas snart som rebeller; reaktionärerna få
nytt mod och revolutionen går förfall och
undergång till mötes. Den har stött
tillbaka sina vänner och dess fiender har trängt
in i den.
Solidaritetspakten skulle förplikta alla
sociala riktningar att var på sitt område
och med sina medel försvara revolutionen
mot reaktionen och mot varje försök till
revolutionär diktatur, och den skulle
garantera varje social riktning i förhållande till
dess numerära storlek jord, arbetsredskap
och råstoff, naturrikedom, drivkraft etc.
Varje riktning skulle således erhålla medel
varigenom dess anhängare skulle bli i stånd
att förverkliga sitt mål på det sätt som de
ansågo vara riktigt. Därigenom skulle varje
riktning kunna uppnå tillfredsställelse med
sig själv, samtidigt som den blev ett
tilldragande eller frånstötande exempel för de
andra riktningarna allt efter deras sätt att se
och uppfatta saker och ting.
Ingrepp i de andras verksamhet,
godtycklig expansion, hatfull och påträngande
polemik och propaganda blev under sådana
omständigheter antisociala handlingar, som
skulle tillbakavisas, medan ingenting fick hindra,
att man ömsesidigt lärde av varandras
exempel, att det härur framsprang
övergångar till andra riktningar,
sammansmältningar, nya former etc för vilka en periodisk
nyfördelning av produktionsmedlen skulle
erbjuda ett tillfredsställande ekonomiskt
grundlag.
Åtskiljandet av de olika riktningarna
kunde vara fullständigt i lantliga områden och
där man byggde nya samhällen så länge de
enskilda önskade att det skulle vara
fullständigt. I städerna skulle de komma att
existera vid sidan av varandra, på samma sätt
som sedan länge tillbaka varje religiös
riktning går i sin kyrka och andra riktningar
icke alls går i någon, och ingendera av
riktningarna bekymrar sig om de andra. Där
kan var och en gå sin väg i den miljö till
vilken han ansluter sig och leva efter sitt
sinne, utan att bekymra sig om deras
görande och låtande, som äro honom okända eller
stå honom fjärran. Han vet, att den
kapitalistiska utsugningen och slaveriet under
staten icke längre består, och det kommer
att vara honom likgiltigt vilka speciella
åsikter som hysas av de personer, han
tillfälligtvis möter i staden.
Om man nu säger, att den riktiga
proportionella uppdelningen av produktionsmedlen
o. s. v. kommer att bli mycket vansklig och
leda till stridigheter, så är det ingenting som
hindrar, att man så långt möjligt söker
förminska dessa svårigheter. Detta skulle
framförallt kunna ske därigenom, —
revolutionen står ju icke omedelbart för dörren —
att man allvarligt studerar och diskuterar
denna sak under de år som ligga framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
