Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig mera diktatur. Av dr Max Nettlau. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontraktsystemet tadellöst, praktiskt häftar det i sin
begynnelse vid våldssystemet och kommer
först då att verkligen bli något annat, när
det blir genomsyrat av frihet och godhet, den
tredje periodens levnadsfaktorer, som
kommer att göra även kontraktet till en
överflödig form.
De nuvarande kontrakten äro blott andra
uttryck för våldet. Det småaktiga
processandet om kompensationer och skadestånd
drives så långt, att den svagare parten till
sist ger efter och man nöjer sig med att söka
en formel för döljandet av nederlaget och
undertryckningen. Så är förhållandet när
det gäller tvister mellan stater, så är
förhållandet när de socialistiska partierna sins
emellan söka ordna en av sina otaliga
tvister, så mellan arbetareorganisationerna. Och
man kan förutse, att om denna anda blir
beståndande, så kommer också i det
socialistiska eller det syndikalistiska samhället
grupper eller organisationer att föra intressekrig
som sluta i med småaktiga föreskrifter
späckade fördrag eller kontrakt, vilka taga död
på de ädlare och generösare känslorna.
Därför måste vi ut ur allt detta. Och om
man icke kan eller vill det, om man icke i
frihet och godhet kommer till samförstånd,
utan blott tar hänsyn till prestige och
kompensationer, då kommer allt att fortsätta i
de gamla hjulspåren. Blodiga diktaturer,
vanmäktiga parlamentariska majoriteter,
fiendskap mellan organisationerna, allas
polemik emot alla utfylla tiden, och om
kapitalismen och staten verkligen skulle störta
samman en gång (något som under sådana
förhållanden väl knappast föll den in), stodo
alla de olika socialistiska riktningarna
hatfulla och ondsinta emot varandra, färdiga
att skära halsen av varandra, alldeles som
nu är förhållandet i Ryssland.
Man får icke tala om ”enhetligt
samhällsliv”, som utesluter en mångskiftande
olikartad uppbyggning av den sociala
samhällsorganisationen. Detta är den statliga, den
diktatoriska tesen, som vi just skulle
bekämpa. Fritt och vänskapligt vid sidan av
varandra verkande riktningar, vilka
säkerligen icke helt enkelt av dumhet och ondska
skulle förkasta tekniskt ändamålsenligt
samarbete av mer eller mindre tillfällig eller
permanent art, erbjuder en helt annan
levnadsduglighet än de byråkratiskt enhetliga
hårklyverierna, som presteras av
diktaturens tjänstehjon.
Vem skulle vara i stånd att förbereda en
sådan solidaritetspakt, eller snarare giva
impulser, göra förberedelser och studier till
en sådan pakt? Ingen skulle därtill vara
bättre ägnad än de syndikalistiska och de
fackliga, de ekonomiska
kamporganisationerna, vilka i sina över hela jorden
olikartade organisationsformer dels sammansluter
de arbetande krafterna, dels står i praktisk
beröring med dem. De ha också alla de
politiska socialistiska partierna i sina händer,
ty om deras medlemmar som arbetare och
människor förklara, att de vilja ha fred
inom socialismen, att de icke vilja ha
någon hegemoni, någon diktatur utan
rörelsefrihet för alla o. s. v., så måste politikerna,
statsmännen, militaristerna och
diplomaterna i det socialistiska kriget lystra till dem.
Syndikalister, socialdemokrater, anarkister
och rakryggade män från alla de olika
riktningarna borde träda i förbindelse med
varandra och undersöka den här antydda
utvägen för att finna den bästa tänkbara
garanti en för målet: Aldrig mera diktatur!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
