Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om syndikalismens teoretiska och ekonomiska grundvalar. Av dr Chr. Cornelissen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SYNDIKALISMENS TE 0 R K T J SKA OCH EKONOMISKA GRUNDVALAR
45
dustrien framträder i de syndikalistiska
teorierna i mera bestämda former än hos de
gamla anarkisterna och bos de
parlamenta-riskt-socialistiska lärorna, vilka senare,
medvetet eller omedvetet, uppvisa
statskapita-listiska böjelser, till och med i den form som
de ryska bolsjevikerna skapat under den
”proletära diktaturens” fana.
Den taktik, gom siktar till
”arbetsköpar-nas avskaffande”, lämnar icke plats för
tvivel och lider icke brist på klarhet.
Lika litet kan man förväxla denna
strävan med nation a liseringen av gruvor,
fabriker och verkstäder i meningen av deras
omvandling till offentliga företag.
Enligt den k lasskamp steori, som syn
dikalisterna omfatta, gäller det icke blott att
eftersträva förbättring av arbetsbetingelserna,
fastmera gäller det att angripa
företagareprofiten, det gäller att erövra fabikerna
och verkstäderna, om det också skulle
medföra en tillfällig förminskning av fördelarna.
Den på detta sätt förstådda erövringen
av fabrikerna genom arbetarna genomföres
icke frrn den ena dagen till den andra, hur
energisk än propagandan må föras från
arbetarnas sida. Förkämparna för
syndikalismen göra sig i detta avseende inga
illusioner.
Å andra sidan har folket under kriget
vant sig vid ett allmänt övervakande av
industrien, något som förut var okänt.
Idéerna om national isering av de stora
företagen och samtidigt arbetarnas deltagande i
förvaltningen har överallt starkt framträtt
och banat sig väg i den offentliga
meningen. I England återspeglas detta
förhållande till och med i de officiella
rapporterna.*
Inom den engelska stenkolsindustrien, som
vi taga som typiskt exempel, hade en
officiell kommission tillsatts att studera det eko-
* Whitleyrapporten över ”industriråden”, en
rapport som framlades mitt under kriget, den 20
oktober 1917, fastslår bland annat: ”Vi äro över-
tygade om, att en varaktig förbättring i
förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren måste
grundas på något annat än en pekuniär basis.
Vad som kräves är att arbetarna skulle ha större
möjlighet att deltaga i överläggningarna om och i
reglerandet av dö delar av industrien, i vilka de
äro mest intresserade."
nom iska läget och de arbetskonflikter, som
utbrutit. En del av de av kolkommissionen
avhörda vittnena gjorde sådana
avslöjanden beträffande de vinster gruvägarna gjort
under kriget, att de framkallade ett
verkligt raseri i landet och gav arbetarnas sak
ett mäktigt stöd. Den offentliga meningen
gav eko i den officiella Sankeyrapporten,
vilken gick eå långt, att den kategoriskt
fördömde det nuvarande egendoms- och
exploateringssystemet.*
liörelsen till fördel för indragandet av
arbetare i ledningen av de företag i vilka de
arbeta understödes märkbart genom
omvandlingen av stora kapitalistiska företag i
aktiebolag, vid vilka de verkliga ägarna
knappast själ \ a leda företagen.
Det är känt hur föga de små isolerade
aktionärerna i verkligbeten befinna sig i
besittning av gruvorna, fabrikerna,
verkstäderna eller varulagren, till vars ägare de
dock höra, och hur ofta de kapitalistiska
företagen i första hand arbeta till fördel för
medlemmarna av direktionen eller bankerna,
medan de nöja sig med att tilldela de
talrika aktieägarna en viss ränta för de
placerade pengarna.
När man studerar tendensen till
”demokratisering” av industrien och arbetarnas
inträngande i ledningen för företagen i alla
dess olika yttringsformer, så märker man,
att man bar att göra med en verkligt
internationell strävan, som anpassar sig efter
folkkaraktärens olikheter.
Vilken mening man än har beträffande
de praktiska lösningarna av de
ifrågavarande problemen, så kan man icke förneka, att
arbetarnas inträngande i ledningen innebär
ett socialt framsteg, som är belysande för
den moderna arbetareröreslens makt.
Men det fredliga inträngandets politik,
varom vi här tala, måste av arbetarna
användas som ett vapen i klasskampen. Och
man får icke förväxla denna politik med
* "Redan på grund av de hittills avgivna
vittnesmålen är det nuvarande egendoms- och
arbetssystemet inom kolgruveindustrien dömt, och det måste
ersättas med ett annat system, antingen
nationali-sering eller någon art aY nnifiering genom
nationellt förvärv och (eller) nationell kontroll.” (Coal
Industry Oom mission, vol. T..)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
