Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militarism och socialism. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland, följd av folkets avväpning och
revolutionens död genom diktaturen.
Så står syndikalismen som öppen fiende
mot alla nationella rustningar, mot all
militarism, mot alla krig, mot den samver-
kan mellan klasserna, som blir en följd av
nationalismen, och för en alla nationella
skrankor överskridande orubblig och
rätlin-jig kamp mot arbetareklassens evige fiende:
kapitalismen och dess tjänstehjon staten,
ARBETSLÖSHETEN OOII DEN
INTEli-^»NATIONELLA FINANSEN. Den länge
förutsedda arbetslösheten‘har nu kommit till
Frankrike, där den blivit ett alldeles särskilt
ömtåligt spörsmål på grund av den
miljonarmé av utländska arbetare, som immigrerat
till Frankrike efter kriget och av vilka den
stora massan saknar hemortsrätt.
Vår broderorganisation i Frankrike har
helt nyligen utkastat ett manifest i
arbets-löshetsf rågan. Då den syn våra franska
kamrater anlägger på detta spörsmål säkerligen
skall intressera våra läsare, så skola vi giva
en sammanträngd framställning av den,
sådan den kommer till synes i manifestet.
Till en början konstateras, att
arbetslösheten nu gör sig gällande över hela den
europeiska kontinenten. Vad är anledningen till
denna arbetslöshet? Nationalekonomerna ha
icke kunnat giva något tillfredsställande svar
och kunna överhuvud taget icke enas om ett
svar. De franska syndikalisterna betrakta
saken på sitt sätt och för dem finns det
icke tvivel om, att den allmänna kris som
länderna genomleva, är ”framprovocerad av
kapitalismen, vilken söker genomföra nya
produktionsregler, som ha till syfte att ölca
exploateringen av arbetareklassen och att
påtvinga nya och reaktionära regeringsformer.’’
Genom att växelvis framkalla valutans
fallande och stigande har det internationella
finanskapitalet tillskansat sig enorma vinster
och hemsökt land efter land i Europa. Den
kris som för närvarande hemsöker
Frankrike efter att först grasserat i Österrike,
Tyskland, Belgien är, enligt de franska
kamraternas mening, framkallad med konstlade
medel. Den deflationspolitik, som bedrives
av regeringen Poincaré och nu framkallar
arbetslösheten i Frankrike, är påtvingad av
fi-nanstrusten i Amsterdam och dess franska
agenter. Den tillåter den franska
kapitalismen, som förut den tyska och den belgiska,
att, genomföra en ytterligare koncentration
under den internationella finansens kontroll.
Samtidigt som storindustrien går att
införa liva industriella metoder för vilka
tay-lorismen och fordismen under benämningen
industriens rationalisering utgör grundvalen,
och införa dem utan hänsyn till att de
framkalla arbetslöshet, vill storfinansen, som
kontrollerar hela den stora industrien, befria
sig från den lilla och medelstora industrien,
som icke alltid lyder order från trusterna
och kartellerna, och som redan genom sin
blotta existens är ett hinder för den
kapitalistiska koncentrationen, kapitalismens
inträdande i det sistn utvecklingsskedet.
Manifestet betonar, att de syndikalistiska
arbetarna icke äro emot industriella
framsteg, men hävdar också, att det industriella
framåtskridandet först och främst bör leda
till att minska människans möda, att
förkorta arbetsdagen och förbättra
levnadsförhållandena. Varken taylorismon eller
fordismen leder till ett sådant resultat. Långt
ifrån att minska den arbetande människans
möda medför detta arbete ”i länkar” en
ökning och en mekanisering av arbetsbördan,
dödar arbetarens personlighet och gör honom
till en kugg i ett oändligt maskineri. Detta
system framkallar arbetslöshet men ingen
förkortning av arbetsdagen ; dei gör däremot
allt för att i alla länder förhindra
8-timmars dagen. Det kommer heller icke att
förbättra levnadsförhållandena, men kommer
att göra arbetaren utsliten vid 30 års ålder;
det kommer att fysiskt och moraliskt
undergräva^ människorna och därigenom sätta hela
människorasen i fara.
I manifestet kräves att del tillgängliga
arbetet fördelas mellan alla, så att alla få
arbete om också förkortat sådant. Den
differens i förtjänst, som uppstår mellan den
förkortade arbetsdagen och en normal
åtta-timmarsdag, kräves utjämnad från en
nationell fond för arbetslösheten, vilken fond
till-vägask.affas genom beskattning av
industriens vinster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
