Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndikalismen och den internationella arbetarevärlden. Av Rudolf Rocker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaledes tvingade in i de stora fabrikerna
och mekaniserade verkstäderna för att
erlägga sin blodiga tribut till företagarnas
girighet. Bet är tillräckligt att genomläsa
fabriksinspektörernas berättelser och de
fruktansvärda beskrivningarna från kunniga
samtida för alt förstå, vilka de fasansfulla
resultaten av denna ”utveckling” måste varit,
som enligt de engelska ekonomernas
uppfattning voro ägnade att göra England till
världens rikaste lagd.
Under dessa omständigheter var det
ganska naturligt, att organisation^ranken bland
arbetarna måste bryta sig väg så att säga
av sig själv. Själva förhållandena och
varje timmas bittra erfarenhet inhamrade i
deras hjärna utan uppehåll tanken på en
närmare sammanslutning för tillvaratagandet
av deras intressen. Varje enskild kände
sin personliga vanmakt i detta krafternas
nya spel och sökte kraft och
självförtroende i förbindelsen med sina kamrater och
bröder i lidandet. Så upstodo de första
fackföreningarna som den första formen
för den moderna, arbetarerörelsen, vilken
utbredde sig med en förvånande snabbhet.
Denna arbetarerörelsens första fas
riktade sig blott mot de mest skriande
missförhållandena hos kapitalismen, utan att
angripa denna i och för sig. Tvärtom
drömde man den gången ännu om harmoni
mellan kapitel och arbete, och lösenordet för
den tidens arbetare var: ”En redlig lön
för etfc redligt arbete”.
Trots detta insåg företagiareväldet den
fara for sig, som måste växa fram ur
dessa sammanslutningar mellan arbetarna, och
uppbjöd allt sitt inflytande för att förmå
regeringen att undertrycka
organisationerna. Så stiftade det engelska parlamentet
år 1800 denna, infama lag emot
arbetare-organisionerna, vilken förbjöd varje
sammanslutning mellan proletärerna, som
sysselsatte sig med förbättrandet av deras
ekonomiska läge.
Detta brutala attentat på arbetarnas
föreningsrätt framkallade i de senares kretsar
en oerhörd förbittring, vilket var sa mycket
begripligare, som arbetarna, om de
underkastade sig lagens bestämmelser, blevo
värnlöst prisgivna åt en utsugning utan
gränser från företagarnas sida. Den
engelska arbetareklassen fogade sig icke i
bourgeoisiens maktbud, och då man hade
berövat dem rätten att öppet befrämja sina
intressen, så måste fackföreningarna fresta
en tillvaro i det fördolda och på detta sätt
fylla sin uppgift. Tusentals av arbetare
föl lo som offer under denna kamp. Man
kastade dem i fängelse eller sände dem på .
administrativ väg till straffkolonierna i
Australien, där de gingo under och
för-svunno.
Men arbetarna trotsade alla faror, och
regeringsmaktens rirakoniska förföljelser
endast förbittrade kampen. De ekonomiska
strider, som leddes av de hemliga
fack-organisationerna, antogo en ut-omordent-ligt
häftig karaktär och drevos i många fall
ända till väpnat uppror. Arbetarna
förstörde de maskinella utrustningarna, stack
fabrikerna i brand, förstörde råmaterialet och
bestraffade förrädare inom egna led med
döden. Det är klart, att de hemliga
fackföreningarna måste, bringa stora offer i
denna kamp, men även de värsta
förföljelserna förmådde icke att tillintetgöra
arbetarnas hemliga sammanslutningar.
Denna rörelse inspirerades ingalunda, som
redan är nämnt, av socialistiska idéer, den
framföddes ur livets praktiska förhållanden,
som ett naturligt värn emot
företagareväldets oerhörda förhävelse och
utsugningslus-ta. Arbetarnas organisationer från denna
period voro i ordets verkliga mening
intressegemenskaper, som fullföljde
uppgiften, att skapa de gynnsammast möjliga
förhållanden för arbetarna inom ramen av det
kapitalistiska samhället, och strejker,
bojkott och sabotage etc. måste tjäna dem som
aktionsmedel i deras kamp.
Sedan det engelska parlamentet år 1825
lagligen erkände de fackliga
organisationernas berättigande, försökte Robert Owen, den
engelska socialismens pioniär, under den
första hälften av trettiotalet att fylla
fackföreningarna med socialistisk anda. ”Grand
National Trades Union”, som han samman
med andra ropade till liv för detta ändamål,
kunde också under en kort tid glädja sig åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
