Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndikalismen och den internationella arbetarevärlden. Av Rudolf Rocker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiunernas råd skola ersätta de nuvarande
regeringarna, och denna arbetets representation
skall en gång för alla ersätta det förgångnas
gamla politiska system.”
Denna nya och fruktbärande tanke
framsprang ur förståelsen av, att varje ny form
för samhällets ekonomiska organism även
betingade en ny form för politisk organisation,
inom ramen av vilken den nya ekonomiska
formen allena kan förverkligas. På grund
härav måste också socialismen eftersträva en
särskild politisk uttrycksform, inom vilken
den kan träda ut i livet, och man menade sig
ha funnit denna form i arbetets rådssystem.
De romanska ländernas arbetare, bland vilka
Internationalen fick sina väsentliga
försänkningar, utvecklade sin rörelse på basis av de
ekonomiska kamporganisationerna och de
socialistiska propagandagrupperna och verkade
i baselbeslutets anda.
Då de i staten såg en agent för och
försvarare av de besittande klasserna, sa
eftersträvade de icke erövrandet av den politiska
makten, utan statens övervinnande och
avskaffandet av den politiska makten i varje form,
i vilken de med säker instinkt: sågo
redskapet för Lvranni och utsugning. På grund
hära vräkta de de icke att efterapa
bourgeo-sien, att bilda ett nytt parti och därmed
jämna vagjen för en ny klass av yrkespolitiker.
Deras mål var erövrandet- av jorden och
industrien, och de voro fullt på det klara med,
att det var detta mål som principiellt skilj de
dem från den radikala bourgeoisiens
politikan ter.
Utgående från medvetandet om att tiden
tor människans herravälde över människan
var förbi, sökte de göm sig förtrogna med
tanken på förvaltningen av tingen. Emot
partiernas regeringspolitik satte de
arbetarnas ekonomiska politik. Man förstod, att det
var inom företagen och inom industrien
samhällets reorganisation i socialistisk anda
måste företagas, och ur förståelsen härför
föddes rådstanken i sin ursprungliga och rena
form.
Den frihetliga riktningen inom
internatio-milen begrep fullkomligt, alt socialismen icke
kunde dikteras av någon regering, men att
den tvärtom måste organiskt utveckla sig
nedifrån och upp ur det arbetande folkets
sköte, att arbetarna själva måste ta
förvaltningen av produktion och konsumtion i egna
händer. Det var denna idé de ställde emot
de olika riktningarnas statssocialism. Och
denna inre motsättning mellan centralism och
federalism, dessa olika uppfattningar om
staten som övergångsfaktor till socialism
utgjorde också medelpunkten för striden
mellan det stora arbetareförbundets auktoritära
och antiauktoritära flygel. Marx och
Baku-nin ‘voro blott de mest framträdande
representanterna i denna kamp, vilken hade och
fortfarande har en utpräglat principiell
karaktär, även om det personliga elementet
ofta spelade in.
Så länge internationalen blev trogen mot
sina federal istiska organisationsprinciper,
blomstrade den starkt och utvecklade sig mer
och mer som arbetets internationella
organiserade makt mot den internationella
kapitalismens system. Icke ens tillvaron av olika
idériktningar inom dess organisation kunde
medföra något avbräck i denna utveckling, ty
man förstod, att arbetarerörelsen icke är
någon kyrka. Men detta förändrades så snart
generalrådet under Marx och Engels
inflytande sökte ingripa i federationernas rättigheter
och ville förpliktiga desamma att deltaga i den
p o 1 i t i skt-p ar 1 amentariska v erksamheten.
Detta, försök att förvandla internationalen. till
en valmaskin måste framkalla de livligaste
protester från den frihetliga flygeln och
förde med nödvändighet till en splittring och
senare till det- stora förbundets undergång.
Detta var begynnelsen till den sorgliga
företeelse, som sedermera ständigt upprepats
inom arbetarerörelsen i alla länder: medan
den på ekonomisk grundval vilande
organisationen ständigt varit ett enhetens element
ibland arbetarna visade sig de så kallade
socialistiska partiernas politik ständigt vara en
faktor till inre sönderdelning och
förflack-ning.
Det var en stor olycka, att den frihetliga
socialismen i de romanska länderna, där
Internationalen haft sina starkaste
försänkningar, efter det tysk-franska kriget, efter
Pariserkommunens nederlag och de
kantonalis-tiska striderna i Spanien (1878), genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
