Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalrevolutionära rörelsen i Kina. Av Albert Jensen. IV, V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man-kitta bönderna, industriarbetarna och
småhäntverkarna med godsägarna,
kapitalisterna och affärsmännen inom det småborr
gerliga koumingtangpartiet, att skyla över
klassmotsättningarna och åstadkomma en
klass am verkan, att befrämja en nation
al-revolntionär rörelse mot de utländska
imperialisterna och icke en socialrevolutionär
rörelse mot de utsugande klasserna. Så
blev Moskwa en inpiskare av det kinesiska
proletariatet till koumingtangpartiet, en
varvare av kanonfoder i den nationella
frihetskampen. Klasskampen tillbak asattes
och de inre sociala motsättningarna kl ar
lädes icke. Allt och alla skulle samlas i
Kou-irringtang, därför att Rysslands
utrikespolitiska intressen bäst tillgodosågos genom
att Koumingtang blev så stark att den
kunde driva England ut ur Kina och därefter
de indiska kolonierna kunde gripas av en
liknande nationell frihetsrörelse.
Därför inträdde kommunisterna i det
småborgerliga Koumingtang och hjälpte till
med att ensidigt inrikta /let proletära
missnöjet mot den utländska imperialismen,
medan man sökte dämpa klassmotsättningarna
inom Kina. Man befrämjade sådana
strejker, som riktades mot de utländska
kapitalisterna, men man förbjöd arbetarna vid
sina tillfällen att gå till strejk mot kinesiska
kapitalister, ty sådana strejker skulle allt för
starkt framhävt de motsatta klassintressena
inom Koumingtang och medfört risken för
en sönder sprängning av proletariatets
en-hetsfront med det nationalrevolutionära
bor-gerskapet. Kommunisterna gick till och med
så långt, att de på sina håll accepterade
arbetarnas avväpning, varigenom massorna
Överlämnades åt de kontrarevolutionära
generalernas framfart. Proletariatets
klassintressen offrades på den borgerliga
nationalismens altare, därför att detta bäst
passade den ryska utrikespolitiken.
Det skulle ha varit vår uppgift att i
denna artikel klarlägga, hur ett sådant
onaturligt förhållande icke i längden kunde
bestå, och hur de skilda klassintressena med
nödvändighet, förr eller senare, skulle
komma att spränga sönder denna av Moskwa
befrämjade klassamverkan och tvinga det
kinesiska’ proletariatet att även vända sin
kamp och sina vapen mot det egna landets
borgar- och kapitalistklass. Men tiden rider
fort under revolutionära epoker och
händelserna ha själva ådagalagt vad vi
teore-tikst skulle söka klarlägga.
Klasssamarbetet har nu definitivt brustit, och i dess
ställe har trätt klasskampen. Men det
anmärkningsvärda är, att det icke var
arbetareklassen, som tog det avgörande steget
till brytning, men de borgerliga elementen.
Uppgörelsen började med Tsjang-kai-sheks
avfall från Koumingtangregeringen. Han
kunde icke finna sig i denna regerings
strävan att å sin sida bidraga till att dämpa
klassmotsättningarna. Det kinesiska
proletariatet började bli en allt för farlig
faktor för det kinesiska borgerskapet.
Jordbruksproletariatet började uppträda allt
bestämdare mot feo dal herrarna, även om de
tillhörde nationalrevolutionärerna, och
industriproletariatet växte till i kraft och vishet
genom sina organisationers ständigt större
aktivitet. De band, som den konstlade
klass-samverkan hade pålagt dem, började bli för
trånga. Massorna orienterades allt mera
mot den sociala revolutionen. De började
bli farliga. Tsjang-kai-shek gjorde en
statskupp, upprättade sin egen regering i
Nan-king, ingrep mot arbetarna på det brutalaste
i Shanghai, upplöste deras organisationer,
fängslade och avrättade revolutionärer,
precis som de reaktionära generalerna. I hans
spår följde ”nationalrevolutionären”
general Tang-shen-chi i provinsen Hunan
vilken anställde blodbad bland provinsens
bönder, som vägrade att betala skatt till
godsägarna. Han avväpnade även arbetarna och
överföll de revolutionära organisationerna.
Och general Feng, den kristne, som efter
Tsjang-kai-sheks statskupp solidariserat sig
med den nationalrevolutionära regeringen i
Hankau, gjorde snart nog en
antirevolutio-när frontförändring och ingick allians med
Tsjang-kai-shek. Och nu kommer i
skrivande stund budet om en ny kupp av
general Hu Chen, vilken besatt Hanyang och
Hankau, den nationalrevolutionära
regeringens säte. Alla dessa kupper, som torde
följas av ännu flera, markera en ny fas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
