Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalrevolutionära rörelsen i Kina. Av Albert Jensen. IV, V - Den fascistiska syndikalismen. Av Giovanni Marinelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fascistiska syndikalismen.
Av Giovanni Marinelli.
Att genomtränga eller rätt
fatta fascismens verklig-a väsen är inte
så alldeles enkelt, som man kunde vara
benägen att tro. Dess yttre eller politiska
framträdande är ju för alla och. envar
påfallande reaktionärt. Sedd utifrån
arbetarnas, socialismens och klasskampens
synvinkel är fascismen en bödelsregim inriktad
mot det arbetande folket för dess
underkuvande och tralbindande. Men samtidigt
som man noterar det organiserade
mördandet, fängslandet, torterandet,
mordbrän-nandet, inriktat mot arbetarna och deras
organisationer, som ett av fascismens fram-
trädande karaktärsdrag, så kan man också
notera en viss uppslutning av arbetare kring
fascismen och denna rörelses användande
av en radikal och ofta hotfull terminologi
emot arbetsköparna. Kommer därtill att
fascisterna, liksom bolsjevikerna, göra
anspråk på att ha gjort en revolution, som
skall fullföljas till cn social revolution med
en fullständig omdaning av samhället, med
en på alla områden genomförd
socialisering, där grundvalen skall vara de
ekonomiska sammanslutningarna. Den
”korpo-rativa staten” benämnes det fascistiska
samhällsidealet. Genomförandet av detta ideal
den kinesiska frihetsrörelsen: den period,
då klasskampen efterträder åen i
kouming-tangrörelsen praktiserade klassamvcrkctn.
De borgerliga generalerna och de borgerliga
samhällslager, vilka samla sig bakom dem,
vilja ingenting annat än en ”nationell
frigörelse”, som lägger makten i
borgarklassens händer, men ingalunda en social
revolution, som frigör arbetare- och
bondeklassen. Och när denna klass börjat
framställa egna krav, vars förverkligande måste
bli en fara för borgarnas
egendomsprivile-gier, så rygga de icke tillbaka för att
radikalt bryta med sina hittillsvarande
proletära bundsförvanter.
Den kinesiska revolutionen håller således
på att taga en ny form med ett nytt
innehåll. Bland allt det som är flytande och
oberäkneligt, som förändras från i dag till
i morgon, börjar det framträda en faktor
som är klippfast: klasskampen.
Tsjang-kai-shek kan samla omkring sig alla
delin-dra nationalrevölutionära generalerna, som
gjort myteri mot Koumingtang; han kan
inleda förhandlingar med Tsjang-tso-lin och
möjligen träffa avtal om inställandet av
fientligheterna för stridens gemensamma
inriktade mot det kinesiska proletariatet,
eller för upprättandet av en allians mot de
främmande imperialisterna på basis av en
delad makt; eller han kan träffa en
överenskommelse med den utländska
imperialismen, som till skenet kan politiskt giva Kina
nationell oavhängighet, men ekonomiskt
överlämnar landet åt det imperialistiska
kapitalets fortsatta utsugning — allt detta är
möjligt, och ännu tusen andra
kombinationer äro möjliga. Men tvärs igenom allt
(Jet-ta politiska taskspeleri kommer
klasskampen att resa sitt huvud: det kinesiska
jordproletariatets krav på jord, och det
kinesiska industriproletariatets krav på
produktionsmedlen. Det är den sociala
revolutionen som bankar på Kinas portar. Om
denna revolution kommer att stanna vid den
kinesiska feodalismcns avskaffande (som de
flesta anse troligt) eller den möjligen
kommer att skrida ännu längre, det skall
framtiden visa oss. Säkert är emellertid, att de
sociala krafter nu kommit i självständig
rörelse, vilka icke komma att nöja sig med
”nationens” befrielse och sitt eget fortsatta
slaveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
