Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndikalismen och den internationella arbetarevärlden. Av Rudolf Rocker. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kampmedel, såsom strejk, bojkott och
sabotage étc. Å andra sidan betraktar den som.
sin förnämsta uppgift att bana vägen för
och praktiskt förbereda en ny social
ordning, under vilken förvaltningen av hela
det ekonomiska och sociala livet skall vila i
händerna på det arbetande folket självt.
Det är denna uppgift, som förlänar
syndikalismen sin särprägel och ger den dess
historiska betydelse för framtiden. Ty
endast i arbetarnas av revolutionär anda
genomsyrade ekonomiska organisation kan
samhällets omdaning förberedas och i det
givna ögonblicket antaga fast gestalt. Den
är på en och 3amma gång en
intressegemenskap och en idégemenskap och förkastar
principiellt varje dualism i arbetarerörelsen,
som eftersträvar att kläda arbetarnas
andliga strävanden och tillvaratagandet av de
ekonomiska och samhälleliga intressena i
från varandra skilda former.
När den revolutionära syndikalismen
tillvaratager varje möjlighet,, håller räkning
med arbetarnas momentana behov och städse
är beredd att inleda direkta aktioner för att
uppnå en förbättring i deras ekonomiska
läge, eller uppnå bestämda förbättringar
på det sociala eller politiska området, så
sker detta under medvetande om att dylika
eftergifter visserligen medföra tillfälliga
fördelar för arbetarna, men att de icke
förändra deras ställning som löncslavar. På
grund härav1, måste dylika vardagsstrider
föras under hänvisning till rörelsens stora
mål och så att säga betraktas som
förpostfäktningar för den slutliga frigörelsen,
vilken ständigt måste tillkämpas under
strider mot arbetsköparna och mot statens
auktoritet. Det är denna inställning som
grundväsentligt skiljer syndikalismen, såväl
på grund av målet som metoderna, ifrån
reformistiska riktningar.
Men de ständiga striderna för erövring
av det dagliga brödet och förbättring av
det allmänna levnadsläget har även en
annan innebörd, som förlänar den ett högt
etiskt värde. De äro den bästa
uppfostringsmetod för arbetarna, för den
praktiska tillämpningen och fördjupandet av
deras sociala känslor och deras personliga
initiativ genom ömsesidig hjälp och
solidarisk samverkan. På detta sätt blir den
ekonomiska kamporganisationen en
uppfostringsanstalt för den ständiga utvecklingen
av proletariatets andliga och sedliga
egenskaper och ett verksamhetsfält för
utvecklandet av dess bästa sociala cch individuella
egenskaper. Den ekonomiska
kamporganisationen blir på detta sätt en hävstång för
proletariatets fortsatta kamp mot
utsugningens och förtryckets makter, och
samtidigt en brygga, över vilken arbetarna
kunna nå fram från det kapitalistiska
statssystemets helvete till socialismens och
frihetens rike.
Ty även för samhällets reorganisering i
socialistisk mening är den ekonomiska
kamporganisationen den enda givna grundvalen,
medan partiet just på detta område måste
visa sig vara fullkomligt betydelselöst och
odugligt. De väldiga händelser, som under
det senaste decenniet utspelats i Ryssland
och Centraleuropa, bära redan vittnesbörd
därom, att politiska partier, behärskade av
gamla föreställningar från de borgerliga
revolutionerna, visserligen äro i stånd att
erövra den statliga makten, men. att de
sakna varje förutsättning för en social och
ekonomisk reorganisering av den
samhälleliga organismen. Sociala rörelser och
samhälleliga nyskapelser åstadkommas icke
genom statliga dekret och lagliga
förordningar; de utveckla sig tvärtom ur massans
sköte och ur den fulla rörelsefriheten för
alla folkets skapande krafter, vilka hämmas
i sin naturliga utveckling och vanligen helt
undertryckas av den på schablonarbete och
dödande mekanisering inställda regeringen,
hur revolutionär denna än må uppträda.
Just Ryssland har i detta avseende givit
ett varnande exempel, vars ödesdigra
följder för hela den internationella
arbetarrörelsen ännu icke i sina enskilda
konsekvenser kunna överblickas. I det den så
kallade diktaturen, som utövats av ett visst
parti, antingen våldsamt har tillintetgjort
alla naturliga organ för det samhälleliga
återuppbyggandet, såsom fallet var med
nätet av kooperativa företag, eller förvandlat
andra, som fackföreningarna och sovjeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
