Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndikalismen och den internationella arbetarevärlden. Av Rudolf Rocker. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till rena organ för den nya staten, har den
samtidigt fjättrat alla förutsättningar till
socialismens förverkligande och är numera
alltmera tvungen ätt gå tillbaka till
kapitalismens ekonomiska metoder. Diktaturen
var visserligen i stånd att utveckla ett
politiskt system av förtryck, som ställde den
tsaristiska despotismen djupt i skuggan, men
den visade sig fullkomligt oduglig och 3vek
fullständigt, när det gällde en nydanande
omgestaltning av samhället.
De revolutionära syndikalisterna äro av
den meningen, att varje ny ekonomisk
samhällsform måste åtföljas av en ny politisk
organisation, ja, at den blott inom det
samhälleliga livets nya politiska form kan bryta,
igenom och utveckla sig. Så fann
medeltidens gillessystem sitt politiska utryck i den,
fria staden, feodalismen och livegenskapens
system i den absoluta monarkismen, det
kapitalistiska systemet i staten med den
politiska demokratien. Det är därför klart,
att även den socialistiska
samhällsordningen maste utarbeta och utveckla sin,
speciella politiska organisationsform, om den
icke från begynnelsen vill vara dömd till
ofruktsamhet. Men denna nya form av^
framtidens politiska organisation kan
varken lånas från det förgångna eller bli en
godtycklig efterapning av det nuvarande.
Den måste sparare vara det omedelbara
resultatet av hela samhällslivets ny indelning
och i detta finna sin naturliga grund och
förklaring. Tillsammans med systemet av
ekonomiskt monopol och massans utsugning
måste också systemet av det politiska
för-mynderskapet och herraväldet försvinna,
vilket är betingat av det förra, eller — för
att tala med Saint Simon — konsten att
regera människan måste ersättas med
konsten att förvalta tingen.
En socialistisk samhällsordning, i vilken
hela förvaltningen av den samhälleliga
produktionen ligger i händerna på det
arbetande folket, kan aldrig genomföras
inom den trånga ramen av en politisk
tvångsapparat, den måste snarare ha sitt
naturliga politiska komplement direkt i
företagen, i de olika grenarna av
industriella och agrikulturella företag och fin-
ner .-i rådssystemet sitt fulländade uttryck.
Likväl måste varje yttre makt över råden
och varje herravälde eller förmynderskap
över desamma genom särskilda grupper av
socialistiska yrkespolitiker på förhand vara
uteslutet, om icke den sociala
reorganisa-tionen redan ifrån första steget skall bli
stört genom statskapitalistiska avvikelser,
Det påstående, som gÖres av de
socialistiska partipolitikerna av olika skolor, att
erövrandet av och bevarandet av statsmakten
är ofrånkomlig åtminstone för en
”övergångsperiod", vilar på falska
förutsättningar och en rent borgerlig tankegång.
Historien känner inga ”övergångsperioder" i
denna mening, utan endast primitivare ochi
högre former för den samhälleliga
utvecklingen. Yarje ny samhällsordning är i sina
ursprungliga uttrycksformer helt naturlig
primitiv och ofullkomnad. Ieke desto
mindre måste anlagen till hela dess framtida
utveckling vara givna i alla dess senare
utvecklingsmöjligheter inom var och en av
dess nyskapade institutioner, liksom i ett
embryo hela djuret eller plantan redan är
tillfinnandes.
Varje försök att med en ny ordning vilja
införliva väsentliga beståndsdelar från ett
gammalt och överlevat system har hittills
ständigt fört till samma resultat: antingen
ha sådana försök snart omintetgjorts av den
nya utvecklingen av sociala livsföreteelser,
eller också har den ömtåliga grodden till det
nya sa starkt omgärdats av det förgångnas
stela former och hämmats i sin naturliga
utveckling tills dess inre livskraft utdött
och gått under.
På grund härav bekämpa de revolutionära
syndikalisterna även den så kallade
?prole-tära diktaturens" bedrägliga villfarelse, som
nu har bundit stora lager av
arbetaremassor i sin förtrollning. De se i denna
diktatur endast en ny fara för arbetarcklassens
befrielse, som till sist, så som den ryska
diktaturen visat oss, måste leda till vissa
partiers diktatur över proletariatet. Hela
diktaturtanken är icke blott ett gammalt
arvegods från det gamla jakobinerdömets
rent borgerliga uppfattning, den är även
den värste fienden till varje revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
