Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolten i Wien. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sultat, att en krigsinvalid och en gosse
dödades och ett trettiotal andra personer blevo
sårade.
Saken drogs inför det borgerliga
rättsväsendet. I sin inlaga till juryn betonade
allmänne åklagaren, att fascisterna icke
blivit angripna av arbetarna, varför det icke
kunde bli tal om att dessa handlat av
nödvärn. Fascisterna bade skjutit på
arbetarna. Fascisterna sutto i ett rum på ett
värdshus och spelade kort, då tre av dem sköto
ut genom fönstret. Fascisterna voro
skyddade för alla angrepp. Ingen gjorde ens
ett försök att komma in till dem genom
dörren. De voro på intet sätt hotade. De
besköto massan genom förgallrade fönster.
I trots av detta fastställande från
åklagarens sida, som bekräftades av
rättegången, frikändes de tre anklagade mördarna
av juryn.
Denna rättskandal var icke den första i
Österrike. Liknande händelser ha inträffat
gång på gång. Arbetaremassorna ha mer
och mer känt sig som fågelfria och fredlösa,
på vilka vilken fascist eller borgare som
helst kunde förgripa sig, utan att riskera
några efterräkningar. Då därtill kom, att
dessa händelser voro att betrakta som ett
led i den pågående klasekampen, så måste
de verka synnerligen utmanande på
arbetarna. Det kränkte arbetarnas rättskänsla,
att gång på gång se sina klassfiender
omhuldade och beskyddade av det offentliga
”rättsväsendet” i landet, och frikännandet
av de fascistiska mördarna i Schattendorf
blev den droppe, som kom den bräddfyllda
bägaren att rinna över. Arbetarmassorna
reste sig i en spontan revolt.
UPPTAKTEN.
Det var den 14 juli, årsdagen för den
franska Bastiljens stormning, som det
frikännande utslaget fälldes. Så snart det på
kvällen blev känt i Wien, framkallade det
en upphetsad sinnesstämning bland
arbetaremassorna. Dagen därpå, den 15 juli,
började arbetarna spontant sin aktion.
Redan ifrån morgonen stoppade de arbetet,
men stannade kvar i fabrikerna. Den på
ett par ställen påbörjade aktionen spred
sig från fabrik till fabrik. Det fanns
ingen utfärdad ledareparoll, som drev
arbetarna till aktion. Det finns ju människor,
som ha svårt att förstå, att massan kan
handla på eget initiativ och förmena, att
utan initiativ från ledarna kan ingenting
komma till stånd. Det finns till och med
mycket ”revolutionära" människor, som
inbilla sig detta. Men historien visar oss gång
på gång hur det egentligen är massorna,
som genomföra revolutionerna; att det är
massorna som dra ”ledarna” med sig.
Ledarna förmå aldrig driva massorna längre
än dessa själva vilja, men däremot kan det
lyckas dem att förmå massorna stanna på
halva vägen, långt innan de uppnått det
mål, som de kanske kunnat uppnå utan
”ledarna”. På det sättet synes det ha
tillgått i Wien.
Strejken med kvarstannandc på
arbetsplatsen, som var den första formen för
aktionen, och som, om massorna varit
förtrogna med denna form för aktion, kanske
fullständigt oblodigt kunnat giva arbetarna ett
uppfyllande av sådana krav, som kunnat
vara kloka och ändamålsenliga att
uppställa, deri förbyttes emellertid snart i den
vanliga strejken med övergivandet av
arbetsplatsen. Det var gatudemonstrationer’
na, den gamla formen för politiska aktioner,
som man tillgrep. Arbetarna tågade från
fabrikerna, ifrån förstäderna in emot
centrum av staden för att inför de
maktägande manifestera sin förbittran. På detta
sätt omformades strejken, som ännu icke
var allmän, till gatudemonstrationer.
NEDSLAKTNINGEN.
När de från fabrikerna och
arbetsplatserna strömmande proletärerna kommo in
till stadens centrum, möttes de genast av
starka polisformationer. Det ser ut, som
om demonstrationerna varit väntade på
förhand. Det var naturligtvis också lätt för
polisen att räkna ut, att det frikännande
utslaget i Shattendorf skulle framkalla
pro-testdemonstrationer. Och det är för övrigt
troligt, att den fascistiske polismästaren, för
Wiens poliskår gärna såg att de kommo till
stånd. I varje fall var polisen förberedd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
