Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolten i Wien. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lingar, jordeböcker och andra
egendomspri-vilegiets urkunder och register kastades ut
genom fönstren och antändes, och snart stod
själva byggnaden också i flammor. Det
tunga tornet störtade samman, slog ratt
igenom trossbattnama och demolerade det
stolta palatset. Mon innan detta skedde
utspelades en liten episod. Några poliser,
som dolt sig i byggnaden, kanske desamma
som beskjutit demonstranterna, blevo
synliga i det brinnande palatset. Några
arbetare rusade in i flammorna för att rädda
sina dödsfiender. I detta ögonblick tänkte
de icke på om de voro vänner eller fiender.
Det var i nöd och livsfara stadda
människor, och den samhälleliga instinkten dödade
för ögonblicket alla klassfiendskapens
motsättningar. Med uppenbar fara för sina
egna liv ryckte de de dödsskrämda
poliserna ut ur byggnaden, sedan de först
avväpnat dem och avklätt dem uniformen för att
de skulle kunna komma oskadda från det
vredgade människohavet där utanför. En
handling som i sin. monumentala enkelhet
berättar volymer. I kampen mellan
klasserna står ofta människa mot människa, och
arbetarna bli ofta tvungna att göra upp
räkningen med sina motståndare som
personer. Men arbetarna äro inga blodtörstiga
odjur, som fascisterna. Det är icke
personerna de vilja tillintetgöra. Det är
institutionerna de vilja åt. Detta förhållande
kan icke demonstreras på ett vackrare sätt
än som här skedde: arbetarna räddade från
döden dem, som nyss traktat efter deras liv.
GENE KALS TRE JK PROKLAMERAS.
Under loppet av fredagen hade allt flera
arbetaregrupper anslutit sig till den
spontant av massorna själva igångsatta
arbets-nedläggelsen. Redan från begynnelsen, ja
redan på torsdags afton, hade röster höjts
bland arbetarna för proklamerandet av
generalstrejk. Men ledarna ville icke veta
något härav. Då emellertid massorna själva
under fredagens lopp skred till
arbetsned-läggelse utan ledarna och denna
arbetsned-läggelse blev allt allmännare och utan tvivel
på lördagen skulle ha blivit nästan
komplett, så måste ledarna andra taktik.
Det finns två slag av ”ledare”. Sådana
som ga förut och söka visa vägen, och
sådana eom komma efter och söka bromsa.
Sådana som utan personliga biavsikter söka
göra sig till tolk för massornas vilja, och
sådana som i partiavsikter söka utnyttja
massornas missnöje och instängda
hand-lingsdrift. De socialdemokratiska ledarna
kunna nästan utan undantag räknas till den
senare kategorien.
Då nu de socialdemokratiska parti- och
fackföreningsledarna sågo, att det även mot
deras vilja skulle komma till stånd en
generalstrejk genom massornas eget initiativ,
så sågo de också faran i en sådan Bakera as
ordning. Antingen måste de själva
proklamera generalstrejk och därmed göra den
organisationsmässig, eller också måste de
låta händelserna utveckla sig som de bäst
kunde — och resultatet skulle även då bli
generalstrejk. Generalstrejken kunde icke
i något fall undvikas, men om man lat den
utvecklas på egen hand, skulle med all
sannolikhet kommunisterna och de mera
revolutionära elementen komma i spetsen för
densamma, och man hade då släppt ifrån
sig varje kontroll över rörelsen. Ingen
kunde veta var det hela då slutade.
I denna situation fanns det därför
ingenting annat för de socialdemokratiska par
tioek fackföreningsspetsarna att göra, än att
genom proklamerandet av generalstrejken
organisationsmässig t komma i spetsen för
densamma och på detta sätt få den att rinna
ut i sanden utan några för
socialdemokratien farliga konsekvenser.
DIREKT AKTION OCH
PARLAMENTARISK.
Den svaga kommunistiska rörelsen i
Österrike hade här sin chans och den sökte
utnyttja den efter bästa förmåga. Hela dess
strävan gick ut på att få massorna ut på
gatorna till demonstrationer och
sammanstötningar med polisen för att driva upp
lidelserna, få beväpnat massorna och
proklamerat proletariatets diktatur. För
socialdemokraterna gällde det att förekomma en
dylik sakernas utveckling, vilken för övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
