Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De ukrainska böndernas kamp under ryska revolutionen. Av B. Petrenko. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den månad de gemensamma
operationerna pågingo, lämnades det
machnoisterna en viss om också mycket begränsad
möjlighet att arbeta för den sociala
reorganisationen. Mycken energi nedlades på att
skapa fria sovjet, som skulle bli organ för
böndernas och arbetarnas lokala
självstyrelse under fullständig oavhängighet av varje
utanförstående makt. Stor uppmärksamhet
ägnades likaledes skolan, vilken skulle
göras oavhängig av såväl staten som kyrkan.
En skolplan utarbetades efter mönster av
Fransisco Ferrers fria skola. Man började
också organisera en brett lagd
folkupplysningsrörelse etc. Man sökte utnyttja tiden,
ty machnoisterna litade icke på
bolsjevikerna.
När man den 15 november vid
machnoisternas stab i Guljai-Polje fick reda på att
Simferopol stod inför sitt fall, yttrade
Machnos underkommendant: ”Slut på
överenskommelsen! Jag skall slå vad om
att inom en vecka kommer bolsjevikerna att
angripa oss.” Och han blev sorgligt
sannspådd. Den 26 november överföll röda
armén förrädiskt machnotrupperna på Krim,
angrep Guljai-Polje, fängslade Machnos
representanter i Charkov, dräpte eller
arresterade alla anarkister i staden och
upplöste alla anarkistiska organisationer i
Ukraina.
Bolsjevikerna hade gjort allt för att
invagga machnoisterna i säkerhet. Vid
machnoisternas armé på Krim hyste man
ingen som helst misstanke på förräderi,
vadan de röda truppernas angrepp kom
fullkomligt överraskande. Tack vare detta
förhållande lyckades det också
bolsjevikerna att fängsla staben och dräpa
överbefälhavaren på Krim. Angreppet var
sorgfälligt förberett. Redan under tiden för
machnoarméns och röda arméns gemensamma
framryckning på Krim hade bolsjevikerna
låtit trycka broschyrer med titlarna ”Fram
mot Machno”, ”Död åt machnorörelsen”,
vilka redan den 15—16 november (just när
de sista striderna gemensamt kämpades mot
Wrangel) utdelades till de röda soldaterna.
Nu förklarades ånyo machnoisterna vara
”banditer och kontrarevolutionärer”, som
måste tillintetgöras.
Machno själv lyckades tillsammans med
en elittrupp slå sig igenom den röda
omringningen vid Guljai-Polje, där han hade
sitt högkvarter. Likaledes lyckades det
befälhavaren för den krimska machnoarméns
kavalleri att slå sig igenom den röda armén.
Men av hans stolta kavalleri på 1,500 man
återvände endast 250 man, som lyckades
förena sig med Machno vid Kermentsjik.
På detta sätt behandlade bolsjevikerna
sina vapenbröder från i går. När den vita
invasionsarmén återigen med hjälp av den
revolutionära bondearmén var slagen, vände
de sig mot sina bundsförvanter, vilka
hjältemodigt och dödsföraktande hade kämpat
för revolutionen, men vilka samtidigt icke
ville underkasta sig ett nytt tyranni utan
krävde rätt till böndernas och arbetarnas
självstyrelse. Friheten och diktaturen
kunde icke existera vid varandras sida, ty
friheten skulle ha verkat som upplösande
skedvatten på den bolsjevikiska diktaturen och
fört denna till undergång till förmån för
ett fritt sovjetsystem. Därför föredrogo de
bolsjevikiska makthavarna att slå ihjäl
friheten för att själva kunna behålla makten,
vilket för dem synbarligen var det
väsentligaste. Det är överflödigt att närmare
följa den förbittrade kamp, som ännu en
tid fördes mellan de machnoistiska
avdelningarna och den röda armén. Det får vara
nog, när vi omnämna, att machnorörelsen
slogs ned med hjälp av bolsjevikernas
”röda” maktmedel men övervanns icke med
andliga vapen. Bolsjevikerna visste att de
icke på detta fält förmådde tillkämpa sig
en seger. Men med den machnoistiska
rörelsens nedslående, undertrycktes också det
ukrainska folkets fria socialistiska
verksamhet, som kanske skulle varit i stånd att
giva oss ett samhälle av helt annan typ än
det bolsjevikiska, ett verkligt socialistiskt
samhälle, baserat på frihet och
självstyrelse och produktiv samverkan mellan
landsbygdens bönder och städernas
industriarbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
