Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brott och straff. Av Elise Ottesen-Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog skall vara listigare, så han icke blir
upptäckt.
Det har alldeles riktigt sagts, att kärnan
i hela detta problem är, att de flesta
människors rättigheter stulits från dem redan
innan de äro födda. Ty vi måste väl
medgiva, att den kände engelske historikern
Buekle har rätt, när han säger: ”Jorden
blev danad och gjord beboelig och befolkad
utan att någon kommission av högtstående
personer blev rådfrågad, och innan de
kommo och blandade sig i sakerna, stiftade
lagar och gjorde sig till härskare, kände
mänskligheten icke till fattigdomen och
dess svåra följder. När
samhällsvetenskapen finner utväg att avlägsna hindren för
naturlagarnas verkningar och till en rättvis
fördelning av arbetets frambringelser,
kommer fattigdom att upphöra att vara
massornas lott, och elände och brott skall
för-svinma”.
Man kan också vid ett flyktigt ögonkast
konstatera, att de nuvarande lagarna i stort
sett stiftats endast till skydd för den
heliga privata äganderätten. Och en
förbrytare blir således den, som vill åt denna rätt.
Likväl måste varje ärlig människa, som vill
gå till botten och granska orsak och
verkan, säga sig själv, att om vi vilja avskaffa
förbrytelserna, måste vi avskaffa den
nuvarande privata äganderätten.
Förbrytaren är en lagöverträdare. Och
lagarna äro till för att skydda det
nuvarande samhället, som skapar förbrytaren.
Men det finns också andra brott, som
icke äro orsakade av ekonomiska
förhållanden. Vi ha ovan talat om brott, som
ut-springa från abnorm ärftlig belastning.
Andra brott orsakas av en föråldrad
moralisk åskådning. Men samhället ändrar
ju ständigt sin moral. Medan Abraham i
bibeln framställes som en högst moralisk
varelse, då han ville offra sin son, skulle
en far, som i våra dagar hittade på sådana
där galenskaper bli straffad för brott. Och
de förhatliga kristna, som för att undgå
straff i sinom tid måste fira sina
kärleksmåltider i katakombernas mörker, ha av
den nuvarande kyrkliga, alltså statliga
moralen placerats på S:t Pärs tron. Penning-
utpressaren, som ostraffat kunde marteras
har nu blivit en Rotschild, en gäst hos
furstar och en anstiftare av handelskrig.
Den, som under en tidsålder hedras,
betraktas under en annan epok som
brottsling.
Samhället skapar ständigt nya ideal. Och
när som nu samhällets ideal är materiell
vinning, så är det särskilt den icke legaliserade
tjuvnaden, som dömes.
Men om vi också se detta, kunna vi icke
komma ifrån, att de, vilka begå handlingar
som kränka människors liv eller frihet, själ
eller kropp, måste vi skydda oss emot.
Vad skola då vi, som förkasta straff
metoden, rekommendera i stället?
Här är det, som så många radikaler
sna-var.
Så länge man endast behandlade frågan
teoretiskt och principiellt kunde de flesta
socialister vara med. Så länge vi talade
om att det nuvarande samhället måste
ersättas med ett annat och bättre samhälle,
voro kanhända alla socialister med. Men
komma vi till den praktiska sidan av
saken, till dagen i dag, då få vi så allt för
ofta bevittna, att det endast var
socialistisk polityr, som vidkommande smyckat sig
med.
Om en strejkhrytare skjuter på en
strejkande — ropa icke då också socialister på
straff? — Om en bankdirektör stjäl från
de arbetslösa, finns det icke också då
socialister, som kräva honom straffad? Om
din egen hustru eller dotter blir våldtagen,
kräver du icke då själv, att brottslingen skall
få så långt straff som möjligt?
Men vart tog då din principiella ställning
emot straff vägen?
Trodde jag på straffet som förebyggande
medel, då skulle jag säga, att den måtte
straffas hårdast, vars andliga utveckling
ger honom störst ansvar. Men en människa
med ansvarskänsla har redan domen i sitt
samvete.
Trodde jag på straffsystemet, skulle jag
säga, att ingen kunde straffas hart nog, som
medvetet smittade en medmänniska
veneriskt, som skändade ett barn, som stal från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
