Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den socialrevolutionära idealismens nödvändighet. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den uppgift som ligger närmast för en
arbetare, så snart han kommer in i cn
fackförening, det är att kräva högre lön, kortaro
arbetstid, bättre arbetsbetingelser. Det ’ är
ju för övrigt dessa’ intressen, som vanligen
driver arbetarna in i organisationerna. Men
icke är detta nå.got revolutionärt i och för
sig. Ieke genomföres det någon revolution,
någon omdaning av den samhälleliga
ordningen, icke avskaffas kapitalismen genom
förbättrade arbetsvillkor, högre löner och
kortare arbetstid. Kapitalismen blir
densamma som förr och i relation till de
tekniska framstegen och den Ökade
utsvettnings-intensiteten blir kanske arbetaren, trots
tillkämpade förbättringar, fortfarande lika
utsugen som förut, ja, kanske värre. Till
dylika begränsade förbättringssträvanden
har de reformistiska fackorganisationerna
inskränkt sig, och det är också därför, att
de av syndikalisterna alltid betecknats som
reformistiska. Denna karakterisering
inhyser intet förakt tor reformerna och
förbätt-ringssträvandena. Tvärtom!
Syndikalisterna förstå allt för väl nödvändigheten och
betydelsen av kortare arbetstid, högre
löner, bättre arbetsvillkor vilket allt är en
nödvändig förutsättning för arbetarens
tekniska, intellektuella och i allmänhet
också moraliska höjande, men denna
verksamhet har ända hittills av all världens
syndikalistiska organisationer betecknats som
reformistiska därför, att de alla ligga inom
det bestående samhällets, inom den
kapitalistiska utsugningens mm och således icke
innesluter i egentlig mening
socialrevolutionära strävanden.
En, vad vi skulle vilja kalla, rent
proletär strävan hos arbetarna till
genomdrivande av förbättringar, måste alla
organisationer sysselsätta sig med, även de
syndikalistiska och revolutionära. Men arbetarna
i en organifeation, som icke är besjälad av
socialistisk idealism, gripas ofta av ett
förvärvsbegär, som ar i släkt med
kapitalismens profitbegär. Således finna vi icke
sällan i Amerika huru de organiserade
arbetarna exempelvis vid ett industriellt foretag
ingått allians med den kapitalistiske
arbetsköparen, eller med aktieägarna, för en ge-
mensam exploatering av konsumenterna. De
organiserade arbetarna ha själva ekonomiskt
intresserats i det kapitalistiska företaget,
ha själva blivit delaktiga i den
kapitalistiska profitjakten och drömmer därför aldrig
om kapitalismens avskaffande, men väl om
dess bibehållande och utvecklande. Deras
sammanslutning har alls icke gjort dem till
antikapitalister, men har tvärtom bundit
dem starkare vid kapitalismen, gjort dem
till socialreaktionärer i stallet för
socialrevolutionärer.
Vi se å andra sidan ofta hur grupper av
arbetare, vars roll inom
produktionsprocessen ligger gynnsamt till, genom
sina.organisationer förskaffa sig eller åtminstone
eftersträva att förskaffa sig arbetsmonopol inom
sitt område, förfördela, därigenom andra
arbetslösa klasskamrater, använda, sin
monopolställning till att utan andra hänsyn än
den personliga vinsten förbättra sin
ställning, ibland på andra arbetsgruppers
bekostnad. De äro således besjälade av cn rent
kapitalistisk förvärvsanda, trots att de
sedan gammalt äro organiserade. Det är inga
stora utsikter till att sådana grupper skola
verka socialrevolutionärt, men väl att de
skola bli samhällsbevarande.
Den syndikalistiska rörelsen, som alltid
insett den avgörande betydelsen av, att
massorna besjälas av en socialrevolutionär
anda, har därför sökt organisera massorna
utifrån andra synpunkter än reformisterna.
De senare ha vädjat uteslutande till deras
egenintresse och visat arbetarna hur
organisationen är ett medel till förbättrandet av
deras ställning i det nuvarande samhället,
medan syndikalisterna väl påpekat dessa
möjligheter till att vinna en förbättrad
ställning genom sammanslutningen, men
samtidigt framhållit hur organisationerna
också måste vara redskap i det
socialrevolu-tionära omdaningsarbetet. Därför finner
man exempelvis i den beryktade
amiens-resolutionen att det betonas, att
syndikalismen eftersträvar att sammansluta de
arbe-t are som äro medvetna om den kamp som
måste föras för avskaffandet av
arbetsköpareväldet och löneslaveriet. Den
syndikalistiska organisation, som, i sin strävan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
