Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen i Bulgarien. Av N. Popoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den revolutionära
syndikalis-men i Bulgarien.
Av N. Popoff.
En händelse, vars konsekven-
ser skola bli av betydelse, har tilldragit
sig1 under de senaste månaderna inom den
bulgariska arbetarerörelsen: bildandet av
celler inom de redan existerande
fackorga-nisaticnerna, celler som vilar på den
revolutionära syndikalismens principer, sådana
som de kommit till nttryck i Internationella
Arbetare-Associationens statuter. Det är
för att Västeuropas arbetaremassor skola
kunna förstå betydelsen av denna historiska
händelse, som vi i stora linjer här skola
berätta den bulgariska
fackföreningsrörelsens historia.
Under den senare delen av det nittonde
århundradet, då nästan hela västra Europa
till följd av maskinismens hastiga
utveckling var underkastad en ekonomisk
revolution, stodo tvenne klasser i klar
motsatsställning till varandra: det härskande
bor-gerskapet och det behärskade proletariatet.
Bulgarien var vid denna tid en del av det
ottomanska kejsarriket, av Turkiet, som
långt ifrån att vara berört av denna
ekonomiska och sociala omvandling fortsatte
att vara ett nästan rent feodalt land. År
1878, efter det rysk-turkiska kriget och
fredskonferensen i Berlin, blev den
bulgariska staten konstituerad.
Trenne element bestämde i detta
ögonblick landets ekonomiska struktur: den
fullständiga frånvaron av industri,
bondeelementens dominerande ställning (87 proc.)
uch det stora antalet av hantverkare i
städerna. Beträffande bönderna är det att
märka, att tack vare den ultrademokratiska
författning, varmed den nya staten
utrustades, blevo de egendomsbesittare. Jorden
blev uppdelad i små parceller, och varje
bonde blev, utan undantag, jordägare. Detta
sakernas tillstånd existerade redan i stor
utsträckning under feodalherrarnas välde.
Dessa, som voro odugliga till att organisera
jordbruket, läto de bulgariska bönderna
själva odla jorden, men inkrävde tunga
avgifter och kontributioner i kontanter eller
in natura.
Det är under dessa förhållanden klart, att
den bulgariska fackföreningsrörelsen icke
kunde ha samma ursprung som den
västeuropeiska. Den bulgariska
fackföreningsrörelsen skapades i själva verket av det
socialdemokratiska partiet, vilket vid sitt
framträdande endast bestod av
intellektuella, väsentligen inflyttade från Västeuropa
och Ryssland, dar de hade anammat
socialismen. Detta faktum har varit avgörande
för den bulgariska fackföreningsrörelsens
karaktär. Skapad av det socialdemokratiska
partiet, för ati detta skulle kunna benytta
sig av densamma i de politiska striderna,
har fackföreningsrörelsen ständigt
behärskats av det socialdemokratiska partiet. Det
socialdemokratiska partiets ledare voro
samtidigt ledare för den fackliga rörelsen. När
därför partiet år 1906 delades i tvenne
partier: de ”rymliga” och do ”trånga” (numera
socialdemokrater och kommunister), så
sprängdes fackföreningsrörelsen likalades i
tvenne grupper. Ifrån detta ögonblick
börjar en svart sida i den bulgariska
arbetarerörelsens historia. De tvenne
socialdemokratiska partierna, som båda betraktade sig
som det mest ortodoxa och förnekade
motståndaren denna egenskap, började en
hänsynslös kamp mot varandra. Man använde
sig av de smutsigaste och ovärdigaste
medel. Allt detta skulle kunna ha betraktats
som ett löjeväckande skådespel, om icke
arbetareklassen hade fått bära de tragiska
konsekvenserna av kampen mellan de
eländiga politikerna. Det vapen, de båda mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
