Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militarismens socialdemokratiska kulmination. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tade lagar och bevakade lagar till
kapitalismens beskydd.
På så sätt ledde socialdemokratiens
politiska verksamhet till undergrävandet av
proletariatets internationella förbrödring och
framkallade eller stärkte hos arbetaren redan
befintliga mon slumrande nationalistiska
känslor och ökade därmed krigsrisken i
stället för att minska densamma. Ty det
nationalistiska känslotänkandet hos massorna är
en krigstil Igäng, som i fredstid är passiv,
men vid ett krigsutbrott blir en synnerligen
aktiv faktor, utan vilken ingen
arbetareklass skulle kunna mobiliseras för
kapitalistisk krigsf öring.
Socialdemokratiens politiska verksamhet
är därför icke ägnad till att minska
krigsfaran, men den medverkar till krigsfarans
ökande.
Bekräftas icke detta återigen av don nya
mobiliseringslag, som med
socialdemokraternas hjälp genomdrivits i Frankrike. Var det
blott en tillfällighet, att socialdemokraten
Paul Bonconr uppträdde som den
kapitalistiska regeringens rapportör inför kammaren?
Var det icke snarare ett förträffligt
schackdrag för att kunna binda massorna genom
deras egna representanter vid militarismens
triumfvagn? Förslaget antogs med hjälp av
alla socialdemokratiska representanter
ikammaren. Och vad innebär då denna nya
mobiliseringslag ? Kort och gott
militariserin-gén av varenda levande varelse i landet, utan
hänsyn till ålder eller kön, och militarismens
fullkomliga, absoluta, oinskränkta herraväl
de över varje materiell tillgång i landet. Den
betyder militarismens universella seger. Den
innebär militarismens kulmina tion.
Fordom besoldade man de män, som skulle
brukas i kriget. Man värvade dem som
frivilliga. Sedan kom den allmänna
”värnplikten”, som också först infördes i Frankrike.
Den inanliga delen åv befolkningen blev
tvingad in i kriget; det var icke längre
något tal om frivillighet. Men även nu var det
gränser. Det var för det första könsgränser,
och för det andra åldersgränser. Det var
endast mannen, som tvingades in i krigets
blodiga hantverk; kvinnan var fullkomligt
fritagen. Dessutom var det endast den man-
liga befolkningen inom en viss åldersgräns,
en grans, som var fastställd såväl nedåt som
uppåt. Tingdom och ålderdom skonades, oéh
kvinnan skonades. Denna, ”värnplikt”, som
den falskeligen kallades, genomfördes snärt
nog i alla ”kulturstaterna”. Så komma vi
fram till det sista skedet, som markeras av
den franska mobiliseringslagen. Här finns
icke längre några åldersgränser. Regeringen
skall kunna mobilisera och militarisera den
åldring, som stapplar pa gravens ränd, om
han duger som kanonmat eller till annat
krigiskt värv, liksom den skall kunna
mobilisera och militarisera barnet, ännu innan det
slutat sin skolgång, så framt man kan göra
sig någon nytta, av det för krigets förande.
Lindebarnet i vaggan ligger icke längre
tryggt för militarismen; även över det har
proklamerats krigets egendomsrätt. Ej
heller gÖres det längre undantag för kvinnan.
Den nya generationens moder tillhör på
samma sätt som mannen militarismen och
skall på det mest rationella, utnyttjas i
mördandet s tjänst; hennes naturliga funktion
är ju eljest Iivgivandet, men nu har
knektkulturen funnit ut, att även hon kan
användas till dodandets värv. Och allt detta är
sanktionerat av det socialdemokratiska
partiet i Frankrike.
Man kan vara ganska förvissad om, att på
samma sätt som den allmänna ”värnplikten57
med utgångspunkt från Frankrike gått sin
segerrond runt världen, på samma sätt
kommer denna form av militaristisk klimax att
bli införd i alla ”civiliserade” länder. Denna
med socialdemokraternas hjälp genomförda
lag upphäver den personliga friheten på ett
sätt, som troligen saknar motstycke i
mänsklighetens historia. Kalla den träldom,
livegenskap, slaveri, vad ni vill, men staten»
dispositionsrätt Över varje mänsklig varelse
är under denna lag fullkomligt obegränsad.
Individen blir statens egendom, precis som
ntt nötkreatur är bondens egendom, som han
slaktar eller låter leva efter förgottfinnande.
Under denna lag existerar det ingen rätt till
personlig frihet, ingen rätt för individen att
disponera över sig själv. Människan är träl,
livegen och slav i ett och står till det militära
kommandots oinskränkta disposition. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
