Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militarismens socialdemokratiska kulmination. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta frihetsfientliga statsslaveri
är krönt med socialdemokratiens
välsignelse.
Här liar militarismen, ev ad det
angår det mänskliga
krigsmateria-let, nått sin yttersta gräns. Längre
kan man icke komma. Redan vid
vaggan proklamerar den
kapitalistiska militarismen sin
egendomsrätt över människan, och hennes
inrangerande i mordmaskineriet
består tills döden befriar henne från
slaveriet. Det ges intet undanlag
— utom för medlemmarna av
regeringen och den lagstiftande
församlingen, vilka klokt nog satt sina
egna personer i säkerhet. Och så
naturligtvis de undantag, som
rikedomen förmår att köpa. Eljest
skall varje uns av muskelkraft,
varje tanke och intellektuell
verksamhet mobiliseras och
koncentreras på kriget. Varje andedrag,
varje mnskelgrepp gör
militarismen anspråk på att disponera. Och
det gäller även fl c organisationer
och sammanslutningar, som skapats
av människor. Så skall
exempelvis även arbetareorganisationerna
militariseras under kriget,
förvandlas till redskap för mördandet.
Arbetarnas ekonomiska
kamporganisationer skola ställas under
mi-litaristemas kontroll för att
användas av dem i krigstjänsten.
Dessa sammanslutningar, som
danats till ett värn mot krig och
militarism, skola enligt lagen ställas
under militär kontroll och
förvandlas till redskap för
broder-mördandet. Allt med socialdemokraternas
välsignelse! Det är detta man kallar att
arbeta för freden!
Vid den socialdemokratiska
Internationalens exekutivkommitté, som nyligen haft
sammanträde, kom det till en intressant
re-plikväxling mellan tyska och franska
representanter. Otto Bauer påpekade, att ”i
längden kan dock Internationalen icke i
FRAMTID.
II. B akt sch ek.
Frankrike träda, in för kravet på nation
arm Se”, ”folket i vapen”, utan att ställa
samma krav jämväl for Tysklands
vidkommande”. Men Tyskland liksom Österrike
är tvångsavväpnat av segerherrarna.
Utsikten till ett hävdande av samma rätt för
Tyskland som för Frankrike betyder icke
nedrustning, utan upprustning, liksom för
övrigt systemets genomförande för Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
