Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militarismens socialdemokratiska kulmination. Av Albert Jensen - Den federalistiska principen. Av Pierre Besnard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den federalisfiska principen.
Av Pierre Besnord.
FEDERAL] SM Alt EN FORM AV
samhällelig organisation, bodi har till
uppgift att betrygga: 1) de ömsesidiga
förbindelserna mellan individerna; 2)
förbindelserna mellan individerna och grupperna.;
3) förbindelserna mellan grupperna
inbördes. Den har till väsentlig grundval: 1)
individens frihet; 2) gruppens
oavhängighet och självstyrelse.
Den vilar på en stor naturlag: samman-
slutningen, vars moraliska grundvalar äro
solidaritet och inbördes hjälp.
De principer, som lösgöra sig från
tillämpandet av denna naturlag, prisgiver
individens och gruppens oavhängighet.
Detta faktum bildar utgångspunkten för
federalismen som samhällelig
organisationsform, baserad såväl på naturen som på det
vet-enskapiga iakttagandet av förhållandena.
Ingen kan undandraga sig denna lag, var-
rikes vidkommande icke innebär minskade
rustningar, men ökade. Versaillesfreden
utlovade en allmän nedrustning, men denna
nedrustning kommer icke, alla
nedrustningskonferenser till trots. Självfallet kommer
icke Tyskland att i längden finna sig i det
förmynderskap, som segerstaterna pålagt
det. En vacker dag revolterar man. Och
socialdemokraternas international kan icke
hävda Frankrikes rätt till folkmilis, utan
att samtidigt erkänna denna för Tyskland
och andra genom Versaillesfreden
tvångs-avväpnade länder. Den franska
socialdemokratiens kompletta militarisering av landet
måste framkalla liknande universiell
mili-tarisering av de andra länderna.
Socialdemokratiens utlöpande i ökade rustningar och
ökad militarisering av folken blir även här
den logiska konsekvensen av dess
nationalistiska politik. Den ökar krigsriskerna, den
minskar dem icke.
Socialdemokratien är farlig för freden
även därigenom, att den insöver massorna
i tilltron till folkförbundets förmåga att
värna om freden. Före 1914 lockade den
massorna att förlita sig på sina politiska
representanter. Vi veta hur denna tillit till
politiken befrämjade krigsutbrottet genom
att massorna icke voro beredda att genom
direkt aktion resa sin internationellt
organiserade makt mot kriget. Inför den natio-
nalistiska arbetarepolitikens bankrutt 1914
är man nödsakad att finna ett nytt
lockbete för massorna, och detta nya lockbete
är folkförbundet. Lyckas man än en gång
insöva massorna genom tilltron på detta
politiska medel, så kommer ofelbart förr
eller senare ett nytt 1914, där
arbetaremassorna ånyo skola tvingas av de
kapitalistiska regeringarna till slaktbänken, just på
grund av sin oförberedskap för ett direkt
ingripande av massorna själva.
Folkförbundets värdelöshet som fredsgarant ar
uppenbar för alla, och socialdemokratien ser
det lika väl som någon annan, men den är
nu en gång inställd på det politiska
prat-ni åkeriet, förmår icke spränga sig ur dess
trollkrets och kommer därför att än en gång
förråda arbetareklassen och freden, som den
förrådde dem 1914. De överenskommelser,
fördrag, nonagressionsfördrag,
fredsförkla-ringar och deklamationer den
socialdemokratiska politiken kan avpressa de borgerliga
regeringarna betyda ingenting till fördel
för freden, men medföra väl den nackdel,
att de invagga arbetarna i trygghet, en
trygghet, som kommer att ta en ända med
förskräekelse. Den socialdemokratiska
politiken ger intet annat resultat än att den
för militarismen till ett toppläge, varifrån
den kommer att störta världen i ett nytt
vä r 1 d skrigs avgrun d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
