Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den federalistiska principen. Av Pierre Besnard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla de sammanslutna accepterat och på
förhand av fri vilja lovat underordna sig.
Om det är uppenbart att individerna
bildar miljön, så är det lika uppenbart att in»
dividen icke kan draga sig ifrån miljön, att
han är beroende av den på samma sätt som
alla en kropps organ äro beroende av denna
kropp och inbördes äro ^solidariska.
Man måste sålunda kunna medgiva som
varande riktigt, att individen och gruppen
äro ömsesidigt beroende av varandra så
länge som den förre kräver något av den
senare, så länge han icke är sig själv
fullständigt nog. Eftersom individen är
nödsakad att sammansluta sig med andra, så
måste han erkänna nödvändigheten av att
respektera det kontrakt han ingått. Detta
leder nödvändigt till att individen
accepterar sammanslutningens beslut, att
minoriteten accepterar majoritetens beslut inom
ramen av överenskommelsen och i enlighet
med stadgarna.
Man kan naturligtvis säga, att
minoriteten alltid har rätt och att individen är mera
upplyst än majoriteten, men det är icke
alltid riktigt. Majoriteten såväl som
minoriteten och individen kan ha orätt.
Om man har att göra med en minoritet —
individuell eller kollektiv —- som ser
klarare eller längre än majoriteten, så skall
den otvivelaktigt få rätt inom kort. Dess
uppfattning, som förkastades i går, skall
bli accepterad i morgon efter vunnen
erfarenhet, eftersom ingn motsatta intressen
ömsesidigt reser minoriteten och majoriteten
emot varandra, utan båda eftersträva
samma mål, söka förverkliga samma sak.
Minoriteten blir då majoritet.
Flertalsprincipen är således den enda,
som en sammanslutning kan acceptera och
den som icke erkänner denna, kan icke på
ett verksamt sätt deltaga i det gemensamma
arbetet.
Innebär detta, att individen avstår från
all frihet, från varje initiativ? Visst inte.
Tvärtom har individen fullkomlig frihet att
diskutera alla frågor som beröra
sammanslutningens liv. Han har rätt att uttala,
sina synpunkter, sin mening om alla frågor
och söka göra denna sin mening gällade.
Men när alla sammanslutningens
medlemmar som önska använda sig av denna
rättighet — vilken samtidigt ar en skyldighet
•— ha diskuterat och man måste besluta,
så böra alla ratta sig efter beslutet. När
ett majoritetsbeslut fattats, skall det
till-lampas. Sammanslutningen har således i
full suveränitet diskuterat och därefter
beslutet. Det återstår den att handla. Alla
sammanslutningens medlemmar måste göra
det inom ramen av de gällande prineipema
och enligt det fattade beslutet.
Diskussion, beslut, aktion äro således de
stadier som följa varandra beträffande
varje angelägenhet sammanslutningen
behandlat och beslutat i. I första stadiet
kommer rätten, i andra uttryckandet av
denna, rätt, i tredje plikten. Det är blott
genom att använda sig av rätten att säga sin
mening, att deltaga i beslutet och att
acceptera beslutets konsekvenser, som de
sammanslutna kunna giva liv åt
sammanslutningen, komma den att normalt och
naturligt utveckla sig genom en oavbruten
marsch framåt mot sitt mål.
Solidariteten och den inbördes hjälpen,
vilken är sammanslutningens grundprincip,
sätter individen i stånd att av sina
medsam-manslutna mottaga, vad honom tillkommer,
samtidigt som den tillförsäkrar de
medsam-manslutna den enskilde medlemmens
medverkan. Man kan därför säga, att
sammanslutning är den grundlag som tvingar
sig på de människor, som vilja leva i
samhälle.
Sammanslutning framalstrar antomatiskt
allians, federalism.
Om en sammanslutning av
omständigheternas tvång är inskränkt till en begränsad
miljö, så kunna likväl ett stort antal
sammanslutningar ha gemensamma synpunkter,
gemensamma materiella och moraliska
intressen för det närvarande och det
framtida. Detta tvingar dem att sammansluta
sig, att erkänna identiteten i deras
strävanden, att bestämma medel att använda
för att nå målet, att skapa en gemensam
doktrin, att upprätta en Överenskommelse,
att avfatta stadgar för att kunna handla i
gemensamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
