- Project Runeberg -  Syndikalismen / Årg. 3(1928) /
42

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Norges småfolk vandrat till valurnorna ocli
gjort upp räkningen med högerstyret.
Förgäves har segern över de borgerliga
partierna vunnits. Den valnianskår, som skänkte
arbetarpartiet sitt förtroende, har spottats
i ansiktet oeh underrättats därom, att till
dess anvisningar kan tyvärr ingen hänsyn
tagas... Det är sannerligen en högst
allvarlig affär, när pä order av några
stor-banksherrar det drages ett brett streck över
det omisskänneliga direktiv, som nationen
givit vid valurnorna.”

I en senare betraktelse, som samma
tidning anställer, erkänner den utan omsvep,
”att arbetarklassens seger över de makter,
som körde bort Hornsruds regering, icke är
i första rummet en parlamentarisk fråga.
Det är djupast en fråga om arbetarklassens
reella sti/rka på de fronter, där den i sitt
ekonomiska oeh sociala liv har att föra den
dagliga kampen mot kapitalismen. En stark

uppsättning i parlamentet är eu god sak.
Men det viktigaste är, att denna
uppsättning ieke är en koloss på lerfötter, utan
kan stödja sig på en organiserad klassmakt,
som verkligen innebär en avgörande
motvikt mot den kapitalistiska klickens makt.
En fackföreningsrörelse, som om möjligt
omsluter hela lönearbe tar eklass a i och med
stark organisation och målmedveten politik
oupphörligt utvidgar och befäster sina
positioner på arbetsmarknaden, är en av de
väsentligaste beståndsdelarna i det
underlag, som måste skapns utanför parlamentets
dörr”

Ett längre gående erkännande av
parlamentarismens vanmakt oeh den direkta
aktionens nödvändighet kan man ju ieke
rimligen vänta sig av politikerna, men det är
ju vackert så. Politikerna hålla i alla fall
pä att ramla ned från sina illusioners
himmel och få fotterna på jorden. De hålla på
att lära sig inse, att den avgörande
faktorn är den organiserade
arbetarmassan utanför parlamentet och den
ekonomiska kampverksamhet med
vilken arbetarna direkt påverka det
ekonomiska och sociala livet.

Inför de upprepade misslyckanden,
som på senare tiden beretts arbetarnas
pari amen ta riska verksamhet, liar man
svarat: ”Vänta bara till vi få
majoritet”, Men vad skulle en eventuell
majoritet haft för betydelse, exempelvis i
det norska fallet? Hade den på något
som helst sätt förändrat det reella
maktförhållandet? Ilade icke de
ekonomiskt härskande klasserna
fortfarande varit ekonomiskt härskande? Hade
de i eke redan med sin ekon om j rik a ro akt
betvingat- varje regering?

Oeh om det verkligen gått så långt,
att regeringen gjort det’ringaste försök
att använda, sig av statens exekutiva
våldsmedel, så hade likväl avgörandet
träffats utanför parlamentet. En av
medlemmarna i den norska regeringen
yttrade’ efter regeringens störtande:
”Det finnas de som menat och trott
att när arbetarpartiet- bara fick
flertal i stortinget, så skulle allt vära gott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/3/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free