Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna som kunde avleda arbetarna från den
ökade klasskampens väg.
Arbefcareledarna voro på få undantag
när på förhand inställda på
klassamarbetet för undvikandet av klasskampen. Vi
behöva blott erinra oss den sorgliga
utgången av generalstrejken oeh
gruva,rbeta-restrejken år 1926.
I juli månad 1925 hotades
gruvarbetarna med lockout’ i lönenedpressningssyfte
oeh för framtvingandet av längre
arbetstid. Landsorganisationens generalråd
förklarade i denna situation, att den kom att
använda sig av alla till buds stående
medel för skyddandet- av gruvarbetarnas
intresse. Det var en generalstrejk, som
ställdes i utsikt. Den baldwinska regeringen
kapitulerade, inom 24 timmar oeh utfaste sig
för nio månaders förlängd subvention. När
denna subventionsperiod var utlupcn stod
man åter på samma ståndpunkt, och denna
gång proklamerade arbetsköpa.rn&
definitivt lockout till den 1 maj 1926.
Arbetareparten sammankallade då en
konferens till den 29 april, vilken
sammanträdde i London oeh omfattade 1,100
ombud från alla delar av landet. Den
tongivande klicken ar landsorganisationens le-
dare, som var politiskt orienterad,
hoppades på ett nytt ingripande från regeringens
sida. Den var till och med inriktad på att
offra gruvarbetarna för att kunna undvika
en generalstrejk, vilken de med borgerlig
förskräckelse betraktade som ett uppror
mot staten. Konferensens majoritet gick
emellertid in för en utsträckt sympatistrejk,
som väsentligen skulle omfatta
järnvägsmännen oeh hamnarbetarna,
byggnadsarbetarna, jämbruksarbetarna och den kemiska
industriens arbetare. Arbetarna vid gas-,
elektricitets-, renhållnings- och vattenverk
liksom telegraf, telefon och post lämnades
utanför. Sympatiaktionen trädde i kraft
den 3 maj och ledningen överlämnades åt
sådana personer, som principiellt voro
inställda emot generalstrejk, fastan de
underkastade sig konferensens beslut. Regeringen
förstod naturligtvis att uppskatta den
svaghet som låg i en sådan strejldedning och
ministrarna uttalade till och med offentligt,
att de hyste förtroende till ledarna. Dessa
utarbetade också en kompromissformel med
nedsättning av gruvarbetarnas löner, en
formel som arbetarna dock vägrade godkänna.
Järnvägsmännens ledare hotade till och med
att draga järnvägsmännen tillbaka från
striden, om icke gruvarbetarna ville antaga
den föreslagna kompromissen, men
gruvarbetarna vägrade hårdnackat. I stället för
att söka utöka strejken och göra den ännu
effektivare genom indragandet av nya för
samhällslivet betydelsefulla grupper
återkallade ledarna generalstrejken den 11 maj.
Offentligt förklarade de, att de hade
regeringens löfte om att lockouten skulle
samtidigt återkallas, men vid närmare eftersyn
visade det sig ieke vara så. Denna
återkal-lel.se av generalstrejken skedde utan att man
underrättat gruvarbetarna.
Återkallelsen var ett verk av
arbetarpolitikerna, vilka, voro skräckslagna inför
utsikten av att striden kunde komma att utveckla
sig i revolutionär riktning. Detta skändliga
återtåg, dikterat av några fega generaler,
blev liktydigL med ett nederlag. Tusentals
av järnvägsmän blevo avskedade och
stridens ekonomiska syfte var tillspillogivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
