Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dater till beskyddandet av strejkbrytarna.
Vi ha sett en socialistisk arbetareregering i
Tyskland rädda kapitalismen från de
revolutionärt anstormandö arbetaremassorna,
vilka blivit socialistiskt nedskjutna av den
socialistiske försvarsministerns socialistiska
legotrupper. Den politiska demokratien har
på denna utvecklingspunkt vänts till ett
vapen för kapitalismens beskyddande mot den
anstormande socialismen.
Säkerligen är det icke oberättigat, när
man ofta i det syndikalistiska lägret
framställer denna fråga: shall icke den så kallat
industriella demokratien, sådan den
utformas och regleras genom den kapitalistiska
statens ingripande, bli en lika stor
missräkning, som den politiska demokratien? Skola
ieke de representanter, som arbetarna sätta
in som funktionärer i den ekonomiska
demokratiens apparater, bli underkastade
samma korruptiva inflytande, som
arbetareklassens representanter inom den politiska
demokratiens apparater? Skola de icke
förlora sina proletära instinkter, när de bli
utplanterade i klassamarbetets atmosfär?
Kan icke också denna ekonomiska
demokrati, välsignad och reglerad av den stat,
som icke är någonting annat än
kapitalismens redskap, vändas till ett vapen emot
socialismen, på samma sätt som den
ekonomiska demokratien? Frågan är
berättigad. Man har gjort en del erfarenheter i
Tyskland.
Souchy skriver härom i en artikel i S. A.
C:s tidskrift: ”Faktiskt- har den under de
senaste sju åren tillämpade praxis bragt
många krassa fall i dagen, vid vilka
driftsråden handlat i företagarnas intresse med
tillbakasättande av arbetarnas”.
Låt oss underkasta denna sida av saken
en granskning.
*
Kampen om industriell demokrati är i
grund och botten kampen om arbetarnas
bestämmanderätt på arbetsplatsen.
Så definierad maste man emellertid
konstatera, att kampen för industriell
demokrati icke är någonting nytt av i dag. Den
kampen har pågått så länge som arbetarna
sökt hävda sin människovärdighet, så länge
do sökt tillvarataga sina intressen, och den
kampen tog sig fast form med bildandet av
den första kampsammanslutningen, den
första fackföreningen bland arbetarna.
Det fanns en tid, då varje arbetsgivare
var en liten tsar i sin verkstad, i sin fabrik.
Hans vilja, oeh endast hans vilja, var den
gällande. Han bestämde arbetstiden, han
bestämde arbetslönen, han bestämde alla
andra arbetsbetingelser. Arbetsslaven hade
endast att finna sig i den mäktige
suveränens föreskrifter.
Så började arbetarna organisera sig.
Redan det, att de sammanslöto sig, var en
kränkning av företagarens suveränitet. Han
förbjöd arbetarna att organisera sig. Men
arbetarna tillkämpade sig slutligen rätten
till sammanslutning. Här börjar arbetarnas
organiserade uppror mot arbetsköparens
auktoritet och myndighet.
Detta uppror fortsattes.
Genom organisationen sätter arbetaren
pris på sin arbetslön. Här utvecklar sig
arbetaren till en människa, som bryter den
ursprungliga kapitalismens lag om fri
konkurrens: han blir en förbrytare mot en av
kapitalismens heliga ”ekonomiska lagar”.
Allt ifrån begynnelsen uppträder staten
på kapitalets sida. Den tolererar icke, att
arbetarna gadda sig samman i uppror mot
företagareväldet. Som den exekutiva makt
för de ekonomiskt härskande klasserna den
är, förbjuder den arbetarna att
sammansluta sig. Yi se det överallt i de stora
industriländerna. Den icke blott förbjuder, den
också bestraffar arbetarnas förbrytelser.
Det är en hård kamp för arbetaren, men
till sist segrar han. Han bryter lagen om
den fria konkurrensen. Genom sitt
organiserade uppträdande reglerar han
arbetsmarknaden till sin förman. Han tvingar
arbetsköparen att betala ett högre pris för
arbetskraften, än arbetsköparen önskar
betala. Han börjar öva sitt oi’ganiserade
med-inflytande på produktionslivet.
Han betvingar icke blott den enskilde
arbetsköparen; han betvingar oekså staten,
vilken nödgas tillerkänna arbetaren
föreningsrätt.
Har börjar arbetaren att i trots av staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/4/0034.html
