Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste man dock bedöma den på ett helt
annat sätt än exempelvis i Sverge. Man får
aldrig glömma att Mexiko fortfarande —
trots, industriens utveckling dc sista
decennierna — övervägande är ett jordbruksland
och att do mod åkerbruk sysselsatta äro c:a
6 å 7 gånger flera än de som arbeta i
industrien. I )etta gör att arbetarproblemet
framförallt är problemet om
jordproletariatet och i samband därmed hela det
komplicerade jordproblemet.
Vid Spaniens erövring av Mexiko fanns
det inget jordproletariat. Indianerna i de
traktor som lämpade sig för lantbruk bodde
i sina byar och brukade gemensamt så stora
jordstycken som behövdes för uppehället.
De hade en jämförelsevis hög
jordbruksteknik, det fanns gott om jord och tid så
att åkrarna kunde ligga i träda vartannat
år. Likaså hade man ett ganska utbrett
bevattningssystem samt i allmänhet förstånd
att lagra av de goda årens skörd att ta till
i fall av missväxt etc. All betesmark, skog
och ouppodlat land räknades till altepetlatti,
motsvarande det germanska allmänning, och
var till gemensamt bruk för hela stammen.
Men med den spanska erövringen började
stölderna av folkets jord. Stora
förlänin-gar gjordes av jättegods, haziendas, oeh
indianerna tvingades till alt arbeta. Det var
ett rent slavsystem som infördes och från
denna tid ha vi den mexikanske peonen,
lantarbetaren, som i alla tider på det
skamligaste förtryckts oeh utsugits.
Det spanska landröveriet bedrevs -så
hänsynslöst att praktiskt taget all värdefull
jord tillhörde de. stora godsägarna och
kyrkan, haziendas lika stora som ett mindre
svenskt landskap voro ej ovanliga. Och om
jordägarnas makt något litet stävjades av
Juarez började åter bortskänkandet av
jorden under Diaz. Under sken av lagsatsen
att varje mexikan har rätt till ouppodlad
jord överfördes genom 64
egendomsförlä-ningar till år 1899 över 38 miljoner hektar
jord till — 28 personor. Steltzmann
återger offieiella siffror att mellan 1877 oeh
1893 uppdelades e:a 35 miljoner har på
11,281 personer som varje fingo i genom-
snitt 3,087 har (e:a 1,500 tunnland). Av
s. k. ”statsland” skapades 1866—83 3,182
ranchos (medelstora gods) med i
genomsnitt 1,351 har. 1910 fanns det 1,096 gods
på över 5 000 har och därav 66 med Över
50,000 har (Öland är 134,500 har!) Diaz
krigsminister ägde en hazienda på 150,000
har med 30,000 nötkreatur och 18,000
hästar. Hela staten Morelos, en av Mexikos
bördigaste, tillhörde 20 godsägare.
Jordbruksproletariatet.
Enligt statistik från 1910 uppgick
lantarbetarnas antal till 3,130,400, antalet
storgodsägare endast till 834. Detta antal
peo-ner utgör inberäknat kvinnor och barn en
befolkning på 8 miljoner, .av vilka ungefär
hälften är tvingad att arbeta, icke endast
för att uppehålla sitt liv utan arbeta noder
slaveriets tvång. Peonen är tvungen att
sälja inte blott sin egen utan oekså sin
hustrus, sina barns, sina gamla föräldrars,
arbetskraft.
Haziendaros påstodo att peonen
avlönades med en peso pr dag (kr. 1:86), vilket
var lögn, som framgår av en undersökning
som Mexikos ambassör i TJ. S. A. anställde
år 1910. Han fick lönerna mycket olika i
skilda landsändar men genomsnittslönen
skulle enligt honom vara 31 centavos (1 peso
= 100 centavos). Denna påstådda dagsiön
på en peso var då lönen för dagsverkaren,
vilken blott fick arbeta under 4 av årets
månader men för resten av året fick han
doek bo på egendomen. Det skulle alltså
motsvara en årslön av 120 pesos.
Den usla lönen blev än lägre om man tar
i betraktande det sätt varpå den
utbetalades. Godsägarna hade infört ett
fullständigt trucksystem, d. v. s. att dc ägde oeh
kontrollerade alla de handelsbodar, i vilka
peonerna voro tvungna att göra sina inköp.
T aek vare detta system kommo de ofta i
skuld till handlanden (= godsägaren) och
denna skuld överflyttades på gäldenärens
familj och efterkommande. Det fanns inga
möjligheter att bliva fri, det var träldomen
i modern tid. Under revolutionen 1910 fann
man i en hazienda, tillhörande bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
